1. Ålder Häromdagen satt jag belåten och trind i soffan hemma hos fyrbrorsan. Vi hade just avslutat en råddjursstek, var inne på andra flaskan vin och hade börjat uppnå det lättjefulla tillstånd då man känner hur matkoman sprider sig i kroppen som en varm och skön hand. Tankarna blir långsammare och, vill jag inbilla mig, lite mer eftertänksamma (men inte nödvändigtvis smarta). Hur som helst så föll min blick på brorsans akvarium. Närmare bestämt på en liten vit och död fisk, som långsamt flöt runt i strömmen från syrepumpen. - Jag har följt hans dödskamp hela dagen, sa min bror lakoniskt när han upptäckte vad jag satt och tittade på. - Först simmade han omkring vid botten, sedan låg han under stenen. Nu är han död. - Ska du inte plocka upp den? - Äsch, jag orkar inte. De andra får äta upp honom. Efter detta krassa replikskifte börjde vi spekulera i hur det där med ålder fungerar. Kan det ha något med varelsens storlek att göra? Insekter och små djur blir ju sällan särskilt gamla, medan stora djur kan bli väldigt gamla. Nu blir ju människor förstås i regel äldre än t ex elefanter och valar (som kan bli mycket gamla), även fast det kanske är lite orättvist räknat eftersom de människor som uppnår hög ålder brukar ha tillgång till adekvat sjukvård. Vi började istället fundera på om det kunde ha med intelligens att göra. Att smarta djur blir äldre än puckade djur. Och det låter ju inte helt orimligt. Men... det spricker också, de däringa havssköldpaddorna kan ju bli över 150 år gamla. Å andra sidan kanske de är extremt intelligenta, vi människor är bara för puckade för att fatta det (också dör vi). Äh, spekulationer i all ära, svaret är säkert mycket enkelt.  Någon av Barstols kloka läsare vet förmodligen hur det ligger till! 2. Pizza Hut-syndromet Warszawa, Barcelona eller Stockholm. Vilken stad du än besöker, så verkar Pizza Hut enligt samma oslagbara koncept: att ha en massa personal som inte gör någonting. Du får först stå i en hittepåkö vid en dum liten skylt. När du blivit ignorerad tillräckligt länge kommer det till slut en människa som har mandat att placera dig. Men istället för att plocka fram menyer eller fråga vad du vill ha, så försvinner denna människa genast iväg mot en plats okänd för var och en. Du får följaktligen sitta och vifta i en evighet för att få de där förbannade menyerna. Till slut blir de nedsläppta på bordet, och sedan dröjer det minst lika länge innan du får beställa. Och till sist får du resa på dig och gå mot utgången för att någon ska uppmärksamma att du velat betala den senaste halvtimmen (när plånboken gör entré går allting däremot mycket smidigt). Överallt serveringspersonal med skygglappar som alltid lyckas se oerhört upptagna ut medan de passerar ditt bord likt gäckande skuggor. Vilka är alla dessa människor? Var kommer de ifrån? Och vad i hela fridens namn gör de egentligen på Pizza Hut hela dagarna? Hjärtligt tack på förhand! // För övrigt; på lördag står David från Barstol tillsammans med Quetzala Blanco bakom skivspelarna på Nada. Kom förbi och drick öl med oss och lyssna på den sunkigaste och mest bedagade gråtgubbrocken som går att hitta!

14 Kommentarer