|
Onsdag 7 April 2010 Buy Valtrex Without PrescriptionAv MattiasHäromdagen såg jag Buy Valtrex Without Prescription, för första gången att jag har åldrats på det där sättet som är helt naturligt, men som ändå inte känns alldeles okej. Det är något runt ögonen, acheter en ligne Valtrex, acheter Valtrex bon marché, 125mg, 150mg, 200mg, 250mg, något som inte var där för bara ett tag sedan. När jag ser mig själv på fotografier från förr, japan, craiglist, ebay, overseas, paypal, Online buying Valtrex hcl, kan jag konstatera att jag var mycket smalare när jag var yngre, vilket är en smula besynnerligt då jag fortfarande är smal, Valtrex price. Buy Valtrex Without Prescription, Och mitt ansikte är liksom mer slätt - det är som om hyn blivit grövre med åren. Buy no prescription Valtrex online, Sedan är det det där med ögonen. Något obestämt, Valtrex coupon, Order Valtrex from mexican pharmacy, svårt att sätta fingret på. Kanske är det en blick som ännu inte grumlats av verkligheten, 1000mg, 2000mg, Purchase Valtrex online, som fortfarande utstrålar en naiv förhoppning om en bekymmerslös framtid. Jag känner ett stråk av vemod när jag tittar på de där gamla bilderna, El Paso, Texas. Washington, D.C. Seattle, Washington. Det finns liksom ett slags ständigt närvarande sommarljus i dem, Buy Valtrex Without Prescription. Valtrex withdrawal, snort, alcohol iteraction, När jag ser mig själv och tänker på allt som sedan hänt, så kan jag känna en önskan att få göra allt en gång till, kjøpe Valtrex online, bestill Valtrex online, Order Valtrex no prescription, fast annorlunda. Gå till höger istället för vänster, Detroit, Michigan, San Jose, California, Buy cheap Valtrex, säga ja istället för nej. Ibland får jag känslan av att befinna mig i fel tid, buy cheap Valtrex no rx, Valtrex for sale, att jag vill kliva in i en bild och inte komma tillbaka. Andra som experimenterat med ett-foto-om-dagen: Similar posts: Buy Cefaclor Without Prescription. Buy Cialis (Tadalafil) Without Prescription. Jacksonville, Florida, Columbus, Ohio. Buy Immunosin online no prescription. Canada, mexico, india. |
|
Torsdag 2 April 2009 ÅlderdomAv Mattias
Gamla människor och deras obehagliga egenheter är ett tacksamt ämne - det finns hur mycket som helst att ösa ur. En av de saker som fascinerar mig med pensionärer är hur de på något underligt sätt alltid lyckas plocka russinen ur kakan och komma undan med det. Förutom ett androgynt utseende delar de nämligen en annan värdefull egenskap hos små barn - de är helt befriade från ansvar för sitt beteende, för det är ju så "i den åldern".
En gammal person som har dubbel grå starr kan alltså lugnt njuta alla de fördelar som ett handikapp skänker (som att slå på unga med sin vita käpp), men de har inga som helst problem att urskilja den sista syltkakan från andra sidan dagrummet på ålderdomshemmet.
Och döva gamlingar sitter där och gastar VA!? VASA!? VAFALLS!? tills man av ren leda viskar något elakt bakom ryggen på dem. Då snurrar de förnärmat runt och ojar sig över bristande respekt från dagens ungdom (begreppet har en sådan spännvidd att det även inbegriper vuxna människor mellan 30 och 40).
Men den mest fascinerande egenheten är den som små tanter besitter och som alltid utspelar sig på valfri perrong eller busshållplats i den stad där du bor. Se dig omkring nästa gång. Där står alltid någon liten ihopvikt person som ser ut att kunna blåsa omkull och föras iväg med vinden om det kommer så mycket som en liten vänlig pust. Skulle det börja regna skulle kläderna suga upp kroppen som en svamp och det skulle bara bli ett litet sladdrigt skinn och en lösgom kvar.
Men när bussen eller tåget närmar sig så kommer du att få bevittna en häpnadsväckande metamorfos.
Plötsligt får gråstarriga ögon fokus och greppet kring käppen hårdnar. Artros- och reumatismangripna kroppsdelar vecklas ut. Det krumma fnösketorra trollet förvandlas på mindre än två sekunder till en mycket smidig löpare. Innan någon i kön ens hunnit sätta sig i rörelse har människospillran bufflat sig fram till dörrarna.
Likt en mänsklig torped penetrerar hon sedan muren av människor som hade tänkt kliva av, för att säkerställa att den beniga bakdelen får vila tryggt på sista platsen ända hem till nästa hållplats. Som om någon människa vid sina sinnes fulla bruk skulle neka henne detta från början.
Och i samma sekund som gabardinbyxorna vidrör sätet så träder kamouflaget åter i kraft, ansiktet faller ihop, ben och armar kroknar. Greppet kring käppen slappnar av, ögon blir åter oseende och tomma.
Och man står där och känner sig obehaglig till mods. Något som man inte vill kännas vid pockar på uppmärksamhet. Det är känslan av att just ha blivit ägd av någon som är blind, döv och 109 år gammal. |

