En söndagseftermiddag satt jag med en pint och läste en bok på den mysiga söderpuben Black & Brown Inn. Då kom det in två brats. Kanske var de lite äldre än de bortskämda slynglar som spenderar hela veckopengen, de fått av pappa, på krogarna runt Stureplan. De här två hade ju i alla fall vågat sig bort till mörkaste söder. Men de var likväl brats. Man känner lätt igen en brat på utseendet. Det bakåtslickade håret är ett tydligt tecken. Jag har aldrig förstått det där med backslick eller kotlettfrilla. Jag har visserligen inte möjlighet att ha den frisyren. Men hade jag tjockare hår kan jag lova att jag inte hade betalat tusentals kronor för diverse hårprodukter att trycka i mitt hår och kamma det bakåt. Ett annat signum är de dyra märkesskjortorna som alltid har en eller ett par knappar för många uppknäppta. Fryser de inte om bröstet? De har ju dessutom ofta rakade eller vaxade bröstkorgar. Det finns även ett sätt att föra sig som är utmärkande för brats. De här två pratade väsentligt högre än resten av gästerna på puben. De gjorde sin beställning så krånglig de kunde. Visserligen inte på något otrevligt sätt, och servitrisen fick säkert en skälig dricks, men de gjorde väldigt klart för henne hur de ville ha det. Vanlig pubmat som en burgare eller fish and chips dög förstås inte för deras känsliga smaklökar. De pratade högt om golfresor, klockor och flickvänner. De försökte bräcka varandra. När den enes telefon ringde höjde han volymen på rösten ytterligare och gestikulerade med stora rörelser. Som han verkligen ville bevisa för den andre att han hade en flickvän. Jag tål inte brats. Inte heller någon av mina vänner orkar med brats. Men tjejer faller onekligen för brats. Varför vet jag inte. De kanske gillar det där dryga överlägsna sättet och statussymbolerna. Det övergår mitt förstånd men att många tjejer gillar brats är uppenbart. Vad jag funderar över är om brats gillar brats. Om de tål varandra. Hur kul kan det vara att umgås med någon som man hela tiden måste överträffa – som man måste skryta för? Jag tror inte de står ut med varandra. Eller ens sig själva. Jag tror de är ganska ensamma.

8 Kommentarer

Även om jag visst kan finna en charm med lillebror-staden Göteborg lämnar jag ogärna Eken sommartid. Det finns alldeles för många smultronställen i Stockholm. Ett av dem ligger i min egen kära stadsdel bara ett stenkast från min port. I Hammarby Sjöstad längst in i kanalen vid Sickla sluss ligger restaurangen med det tveksamma namnet göteborg. På stolpar i vattnet hänger bryggan med trappan som vid fint väder är fullsmockat med sjöstadsbor som dricker rosé, daiquiris eller en kall öl. Det är en kvarterskrog men dess rykte har spridit sig över Stockholm och en hel del boende inom tullarna har börjat hitta till uteserveringen där man i kvällssolen kan blicka ut över Hammarby Sjö och Södermalm. Ägarkoalitionen har tidigare drivit och äger fortfarande flera framgångsrika krogar i Stockholm. Bland annat Imperiet. Med de driftiga ägarna och det guldläget var succén ett faktum redan innan de öppnade och förmodligen är göteborg den enda baren i Hammarby Sjöstad som går runt. Flirten med staden Göteborg är obegriplig men tydlig. Bryggmenyn präglas av mat från västkusten men jag måste erkänna att räkorna smakar bättre när man verkligen är på västkusten. En lustig men knasig detalj är att riktnumret till restaurangen är 031. Jag kan tänka mig att det leder till en hel del felringningar. Både av folk som aldrig kommer fram för att boka bord och av förvirrade pensionärer som egentligen vill ringa till Göteborgs kommun. Precis som i Göteborg tar man sig till krogen med spårvagn eller båt. Det finns ett fåtal platser där man kan lägga till vid bryggan. Ibland kan det bli lite löjligt med båtägare som endast är där för att visa upp sin båt. Särskilt när det är brats som med pappas lånade båt glider in och tafatt angör bryggan. Bristfälliga räkor och skrytsamma överklassungar till trots är göteborg en av Stockholms bästa uteserveringar en varm sommarkväll som denna. Jag sitter med ett anteckningsblock och krafsar ner de här raderna samtidigt som jag spanar på blondinerna som fnissar över sina vinglas. Solen går ner över Sofia Kyrka och det blir lite kyligare men jag tar nog en Brooklyn Lager till – jag har ju ändå krypavstånd hem.

15 Kommentarer