Pet Sounds Bars övre bar är inte särskilt stor. Det hade utlovats en akustisk intim spelning till söndagsbrunchen. Eilen Jewell hade dock tagit med sig hela bandet dvs trummor, elgitarr och ståbas förutom Eilen själv på akustisk gitarr. De tog således upp större delen av baren. Eilen Jewell, hemmahörande, i Boston är nu på turné i Europa. I Sverige uppträder hon i Malmö, Örero, Norrtälje, och Stockholm. Eilen spelar mestadels folk/countryballader men i hennes repertoar märks även rock 'n' roll, honkytonk och till och med jazz. I våras släpptes Eilens tredje album Sea of Tears. På den här skivan har de skalat ner produktionen. Fiolen som på föregångaren var utmärkande har till exempel skippats helt. Enligt bandet själva underlättar detta dem att sömlöst röra sig mellan olika musikgenrer. Själv saknar jag fiolen. Inte många hade samlats på Pet Sounds Bar den här tidiga söndagseftermiddagen. Förutom brunchgästerna var där kanske tio personer som endast kommit för spelningen. Eilen Jewell spelade två korta set, ett vid tolv och ett vid två. Den dåliga uppslutningen verkade inte bekomma Eilen och bandet. De var på ett strålande humör och gitarristen, Jerry Miller, bjöd på imponerande snirklingar mellan strängarna. Eilen har en sångstil och röst som gjord för finstämda countryballader. Hon släpper inte ifrån sig några onödiga ljud och betonar varje stavelse. Det är enkelt och tydligt. Texten ska inte förglömmas och det är viktigt att den når ut. Även till ett sorligt brunchstockolm. Och det gör den. För den lilla skaran som tagit sig till Pet Sounds Bar gör Eilen Jewells musik hela söndagen  Och på kvällen spelade Eilen på Debaser. Tyvärr slutar nu Pet Sounds Bar med brunch och söndagsöppet.

Kommentarer (1)

Utanför Nolita House på Houston Street står flera sällskap av unga tjejer och väntar. De väntar på ett ledigt bord för att få äta brunch. Den här första söndagen i april är det strålande solsken och varma vindar så tjejerna ser inte ut att lida. Men jag orkar inte vänta utan smiter in på den sjabbiga baren bredvid, Milanos, och beställer en Bloody Mary. Till min förvåning är det en grym Bloody Mary jag får – den har ett sting. Ibland är det de mest otippade ställen som blandar de bästa drinkarna.

På Milanos har de inget kök öppet så här tidigt på dagen. Några i baren har med sig en kartong med pizza de glufsar på till sina Bud light. Efter ett glas till går jag ut från den mörka baren ut i ljuset igen.

Tjejerna står fortfarande kvar och väntar. Jag går in ändå för att se hur det ser ut. Och ibland finns det fördelar med att vara ensamvarg. Det finns en plats ledig i baren. Här har de tillbringare med färdigblandad Bloody Mary. Den är riktigt bra även här. En lustig detalj är att man får välja vilken vodka man vill ha. Såsom det skulle göra någon skillnad. Men det är inte för frukostdrinken man är på Nolita House en söndag förmiddag – det är för bandet som spelar Bluegrass. Det kanske inte är världens bästa Bluegrassband men de kan sina saker. Ståbas, banjo, fiol och mandolin ackompanjerar brunchen. Det blir en riktigt god stämning i baren. Bakom baren står en söt tjej som flirtar vilt med mig, och alla andra män, allt för att få så mycket dricks som möjligt. Men hon är effektiv det måste man ge henne. Drinkar och mat kommer ut snabbt. Hur hinner hon med mellan allt flirtande? Jag beställer en kaloribomb, macaroni and cheese med bacon, som är utsökt.

Jag märker att det är en del turister här. Inte turister från Europa utan från övriga Usa. Bredvid mig sitter ett ungt nygift par. De kommer från Minnesota. Anledningen till att jag vet det är att mannen som verkar uppskatta bandet mycket efter varje låt skriker Minnesota in the house. Det är inte utav respektlöshet eller menat som någon ironi han vill bara påvisa att han gillar musiken och är från Minnesota.

Amerikaner kan verkligen vara högljuda och enerverande.

Det ska erkännas att det ska bli skönt att åka hem snart. Efter en dryg vecka i New York har jag tröttnat på högljuda amerikaner, tokfet mat och på söta bartenders som flirtar med dig för att få mer i dricks. Okej, de söta tjejerna är jag inte trött på.

När bandet spelat sina sista låtar och packar ut sina instrument på gatan sköljer det in en våg av avgaser. Jag känner även att min skjorta har en stank av avgaser – en lukt av storstaden.

Jo, det ska bli skönt att åka hem till Stockholm snart.

6 Kommentarer

I ett av mina första inlägg här på Barstol skrev jag om ett av sveriges bästa coverband - Cookies n' Beans.  Nu, ett drygt halvår senare, har Cookies n' Beans utvecklats till ett av sveriges bästa countryband. I April släpps Kakornas andra skiva. Den innehåller bara originallåtar. Jag har haft privilegiet att få höra låtarna live och kan intyga att  de håller allra högsta klass. Så här på söndagsmorgonen bjuder jag på brunch med kakor och bönor. Nedan kan ni njuta av en låt från kommande skivan. Låten heter Now it's too late och är skriven för Cookies n' Beans av Kristofer Åström . Enjoy!

Skriv kommentar