Hemma hos mig är vi moderna människor, vi har redan firat jul. Jannike drar till Skåne i morgon och jag jobbar över helgen så vi beslutade oss för att fira julklapp i förskott. Av gammal tradition är jag alltid ute i sista stund så det blev till att jaga klappar över hela stan under förmiddagen. NK, Åhléns, och Ringen finkammades på den finaste choklad, kärringtofflor, dvd (En fyra för tre – fråga mig inte varför hjärtat önskade sig den, hennes vägar är outgrundliga), en fin kofta, träningsbyxor, och kronan på verket – en alldeles egen Bajen t-shirt. I vanlig ordning ångrade jag mig hårt när jag fick trängas och svettas bland jagade människor med något galet, hungrigt i blicken. En kvarleva av någon uråldrig roffa-åt-sig instinkt. Jag kom att tänka på den där stackars amerikanska killen som blev nertrampad när han jobbade extra på Wal-Mart här om månaden. Folk hade helt sonika slitit ner dörrarna till butiken och stormat in över honom i hundratal. Allt för att spara några extra dollar på rean. I köpcentret Ringen stötte jag på en riktig gammal satkärring som var ute och gjorde livet surt för de stackars studenter som i juletid hoppar in extra när butikerna behöver förstärkning. Hon var god för säkert 90 pannor och använde sin rullator som en bulldozer. Den typen som man tror existerar enbart i dåliga komedier. Men den här damen var alltför äkta. Tusan om det inte kikade fram ett par huggtänder när hon morrade fram sina order till en ung tjej som märkligt nog verkade ta det hela med ett avundsvärt lugn - kanske läser hon till psykolog. Själv var jag halvt nere för räkning efter två timmar på stan och kände en pockande vilja att ta tag i den döende gamla grizzlybjörnen på egen hand. Få henne att fatta att hennes krämpor och dödsskräck fan inte ger henne någon som helst jävla rätt att bete sig vidrigt mot andra människor. Men jag fegade ur. Insåg att kärringen hade ätit upp mig på plats och spottat ut mina svara skinnskor när hon var klar. Det är vad mina snart 34 år har lärt mig - att inte huvudlöst slänga mig in i strider som är förlorade på förhand. I stället: Knuten näve i fickan och en rejält tilltagen whisky när jag kom hem. Bakläxa på en av julklapparna fick jag också. Den fina koftan gick inte hem. Inte Bajen t-shirten heller, men där har hon inget val, den blir kvar. Annars allt gott - vietnamesisk take away och Caol Ila: Distillers Edition, i glaset – en julklapp från älsklingen. Det kunde vara sämre. Vi här på Barstol fortsätter oförtrutet vår mission även under helgdagarna, men räkna med spontana små inlägg snarare än de långa intervjuer, debattinlägg och historier som vi gjort till vårt signum. God jul på er!

5 Kommentarer