Det var fredag Buy Carbocisteine Without Prescription, och arbetsveckan var över. Sofie lagade middag och jag satt i vardagsrummet och tittade på tv. Jag kände mig tillfredsställd och behaglig till mods, online buy Carbocisteine without a prescription, med fötterna på bordet och en liten whisky i handen. Carbocisteine withdrawal, snort, alcohol iteraction, Mellan mig och teven stod en stor bukett med rosor från förra veckan. Vi hade till slut förlovat oss.
Jag tog en liten klunk av spriten, Buy Carbocisteine Without Prescription. Rök steg upp genom näsgångarna och tände eld på svalget, Chicago, Illinois. Houston, Texas. Ringen skavde på fingret. New York. Los Angeles, California, Efter ett helt liv utan skulle det nog ta ett tag att vänja sig.

”Fan!” hördes det från köket. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag tog en liten klunk till. ”Vad händer, Indianapolis, Indiana, San Francisco, California, älskling?”
Sofie kom in i rummet. Reasons to buy Carbocisteine online, ”Vi har ingen créme fraiche. Jag måste ha créme fraiche till grytan. Du får gå iväg och handla.”
”Självklart”, order Carbocisteine online overnight delivery no prescription, sa jag, Buy no prescription Carbocisteine online, fast jag inget hellre ville än att sitta kvar i soffan. Det var ruggigt ute, och hade man väl kommit in ville man inte ut igen, Buy Carbocisteine Without Prescription.
”Köp lite juice till i morgon bitti också. Och kom tillbaka snabbt - jag älskar dig!”

Ute var det kallt och rått och jag kunde inte se en människa, purchase Carbocisteine online. Den blå bussen kom stånkande i backen. Philadelphia, Pennsylvania. Phoenix, Arizona, Jag började jogga mot hållplatsen.

När jag handlat Buy Carbocisteine Without Prescription, färdigt och gick ut ur butiken så hörde jag en koltrast från något av de höga träden i parken tvärs över gatan. Det kändes konstigt och fel. Koltrastens vackra sång ska höras i vårkvällens skymningsland, Carbocisteine in cats, dogs, children, man, woman, men, women, inte en mörk och kall februarikväll som denna. Carbocisteine coupon, Fågelns lockrop gjorde mig vemodig. Jag kom att tänka på min uppväxt på landet, vi bodde i närheten av en sjö, San Diego, California. Dallas, Texas. San Antonio, Texas. När isen om vårkanten släppte taget om stränderna så steg en djup doft från vattnet, Buy Carbocisteine Without Prescription. Det var som om något kom upp ur de kalla vågorna och lindade sig om livet. Carbocisteine price, Och när solen slocknade i sjöns mörker och himlens sprakande färger bleknade, så sjöng koltrasten med en känsla som gick rakt in i hjärtat - precis som ikväll. Men det var inte vår nu, Carbocisteine FDA approveds, utan vinter, Köpa Carbocisteine online, Osta Carbocisteine online, Jotta Carbocisteine verkossa, och sjön där ute låg täckt med is och marken var hård och kall.

Snart kom bussen. Jag var nästan helt ensam ombord. Buy Carbocisteine Without Prescription, Efter en stund stannade den vid ett rödljus. På andra sidan gatan låg en frisörsalong, Baltimore, Maryland. Milwaukee, Wisconsin. Den såg helt vanlig ut, Where can i order Carbocisteine without prescription, men det var något som inte stämde. Frisören stod mitt på golvet, helt stilla med händerna hängande vid sidorna, 125mg, 150mg, 200mg, 250mg. Han stirrade rakt in i spegeln. Lokalen var blek och kall i det vita lysrörsljuset, Buy Carbocisteine Without Prescription. Oklahoma City, Oklahoma. Las Vegas, Nevada, Jag kunde inte se någon kund, och jag undrade förstås varför han bara stod där, det såg ju inte naturligt ut, Jacksonville, Florida, Columbus, Ohio.
Medan jag satt och tittade så började det snöa. Where can i buy Carbocisteine online, Stora, tunga flingor som lugnt dalade ned från himlen. Sedan slog ljuset om och bussen tog fart igen, Austin, Texas, Memphis, Tennessee. Buy Carbocisteine Without Prescription, Vi åkte ett par kvarter genom tomma gator, jag tror inte vi mötte en enda bil på vägen. Här och där klev folk av, Acheter en ligne Carbocisteine, acheter Carbocisteine bon marché, och till slut var bara jag kvar.
Den främre delen av bussen var helt mörklagd. Jag såg framför mig en spökbuss med tom förarstol som körde mig genom mörka och ödsliga gator för att aldrig mer stanna, købe Carbocisteine online, αγοράζουν online Carbocisteine. Ibland skulle jag höra skrap och brus från radiosystemet, Comprar en línea Carbocisteine, comprar Carbocisteine baratos, och ett tyst knarrande när ratten vreds runt av sig själv. Trots att det var en barnslig tanke, så kände jag en oro i magen som gjorde mig lite kallsvettig, så jag tryckte på stoppknappen fast det var ett par hållplatser kvar, Buy Carbocisteine Without Prescription. Jag blev löjligt lättad när bussen saktade in som vanligt vid stoppet

Sedan jag var barn har jag tyckt om att titta in hos andra människor när jag är ute och går på kvällen. Det lyser så hemtrevligt i fönstren, buy generic Carbocisteine, och det ser alltid mysigare ut hemma hos andra. Kjøpe Carbocisteine online, bestill Carbocisteine online, Så jag gick längs trottoaren och tittade upp på fasaderna. Jag promenerade förbi ett fönster med vita gardiner och en jättelik kristallkrona med nedtonade lampor. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag kunde inte se mer av rummet eftersom fönstret satt en bit upp, men jag fick ändå en känsla av ödslighet, och den där oron i magen kom tillbaka. Jag fortsatte gå och tittade in genom fönster efter fönster som jag passerade, order Carbocisteine from mexican pharmacy, men de gav alla ett avmätt och kallt intryck. Fort Worth, Texas. Denver, Colorado, Plötsligt fick jag en stark känsla av att alla hus bara var kulisser, fullt möblerade med TV- och radioapparater som brusade och flimrade, men helt tömda på liv, buy Carbocisteine online no prescription. Som om alla människor försvunnit, Where can i buy cheapest Carbocisteine online, och jag var ensam kvar.

Väl framme vid mitt eget hus fungerade inte portkoden. Jag stod där en stund och undrade vad jag skulle ta mig till, mobiltelefonen låg kvar uppe i lägenheten, Buy Carbocisteine Without Prescription. Jag sparkade till dörren i ren frustration och då gled den upp – den hade inte ens varit låst, rx free Carbocisteine. I trapphuset stod jag en stund och vädrade i luften. Detroit, Michigan, San Jose, California, Det luktade annorlunda. Man brukar ju inte tänka på sin egen hemmalukt förrän man varit bortrest ett tag, men nu kände jag direkt att det gick ett stråk av något obekant i luften.
När jag satte nyckeln i ytterdörren var det något fel med låset där också, buy Carbocisteine no prescription, hur jag än försökte kunde jag inte få in den. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag ringde på i stället. El Paso, Texas. Washington, D.C. Seattle, Washington, Först hände ingenting, men jag tänkte att Sofie kanske höll på att stöka i köket och inte hörde. Jag satte fingret mot knappen och höll den intryckt en stund, Carbocisteine samples. Efter ett tag hördes rörelser på andra sidan dörren. Order Carbocisteine no prescription, Så vred hon om låset och öppnade dörren.

Så här i efterhand, när jag satt mig för att skriva ned allt, undrar jag om jag kunde ha agerat på något annat sätt, men jag tror inte att det hade varit möjligt, Buy Carbocisteine Without Prescription. Vissa saker är man helt enkelt inte förberedd på.
Det var nämligen inte Sofie som öppnade dörren, 650mg, 800mg, 875mg, 900mg.
Det var jag själv. Carbocisteine from canadian pharmacy, Jag stod en lång stund och glodde, åtminstone kändes det så. Buy Carbocisteine Without Prescription, Mannen i dörren - jag - såg fundersam ut.
"Ja?", buy Carbocisteine without a prescription, sa han. Japan, craiglist, ebay, overseas, paypal, "Kan jag hjälpa dig?"
Jag fick svindel, det började susa i öronen. Jag kunde inte få fram ett ord, Boston, Massachusetts. Charlotte, Carolina.
"Du kanske har tagit fel dörr?", Carbocisteine trusted pharmacy, sa min egen röst. Den lät precis som när man hör sig själv på band och inte kan begripa att det är så man egentligen låter, Buy Carbocisteine Without Prescription.
"Vem skulle du till?"
"M-men... jag bor ju här...", acheter en ligne Carbocisteine, acheter Carbocisteine bon marché, sa jag efter en lång paus. Fort Worth, Texas. Denver, Colorado, Han log osäkert. "Nej, det tror jag inte, online buy Carbocisteine without a prescription, här bor ju vi!"
"Vem är det?", Buy no prescription Carbocisteine online, hördes Sofies röst inifrån lägenheten. Buy Carbocisteine Without Prescription, "Sofie!", ropade jag och trängde mig in genom dörren. Mannen knuffade ut mig. Han såg skärrad ut, Jacksonville, Florida, Columbus, Ohio.
"Hör du, Köpa Carbocisteine online, Osta Carbocisteine online, Jotta Carbocisteine verkossa, jag vet inte vem fan du tror att du är, men här bor jag och min tjej och du gör nog bäst i att sticka härifrån nu!"
Han började stänga dörren. Jag fick in en fot i springan, Baltimore, Maryland. Milwaukee, Wisconsin.
"Vänta lite nu, Buy Carbocisteine Without Prescription. För fan, Order Carbocisteine online overnight delivery no prescription, vänta!" skrek jag.
"Sofie, ring polisen NU!"
"Vad är det som händer?", online buying Carbocisteine hcl, ropade Sofie. Buy cheap Carbocisteine, "Vänta, snälla, vänta", 0.4mg, 0.5mg, 1mg, 2.5mg, sa jag. Australia, uk, us, usa, "Jag förstår inte. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag fattar inte. Vad är det som händer?"
"Jo, det ska jag tala om, Indianapolis, Indiana, San Francisco, California. Du har gått fel, Carbocisteine FDA approveds, och nu ska du gå härifrån!"
"Vänta... vänta, vänta, order Carbocisteine online c.o.d. Det står en... en Laphroaig på vardagsrumsbordet, Buy Carbocisteine Without Prescription. Comprar en línea Carbocisteine, comprar Carbocisteine baratos, Bara lite är kvar. Jag tappade den i golvet i förra veckan och då rann hälften ut. I.., purchase Carbocisteine online no prescription. i vardagsrummet ligger en grå matta från Mio, El Paso, Texas. Washington, D.C. Seattle, Washington, och på soffbordet står en vas med röda rosor. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag... du... vi är förlovade, canada, mexico, india. Sofie och jag!"
Jag höll upp fingret, Købe Carbocisteine online, αγοράζουν online Carbocisteine, ringen satt gudskelov fortfarande kvar. Min dubbelgångare i dörren såg skeptiskt på mig.
"Jag vete fan hur du känner till det där med whiskyn, men du är verkligen inte förlovad med Sofie, och det är inte jag heller, Buy Carbocisteine Without Prescription. Några jävla rosor har vi inte, Chicago, Illinois. Houston, Texas. Och nu ska du sticka härifrån. Min tjej håller på och ringer polisen där inne!"
Nu var suset i huvudet så högt att jag inte längre hörde vad han sa. Jag såg bara mitt eget ansikte, det som jag sett i spegeln tusentals gånger förut. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag kände till varenda por, varenda hårstrå. Ändå var det där någon annan. Jag knuffade undan mig själv och tog ett kliv in i lägenheten. Allt såg precis ut som vanligt. Det luktade köttgryta. Genom halldörren skymtade vardagsrumsbordet och whiskyflaskan, Buy Carbocisteine Without Prescription. Sofie stod i hallen, men nu skrek hon till när hon fick syn på mig.
"Sofie, för fan. Vad är det som händer. Sofie. Det är ju jag!"

Längre hann jag Buy Carbocisteine Without Prescription, inte förrän jag kände ett hårt grepp om axlarna och blev uthivad i trapphuset. Jag föll omkull och kände en skarp smärta i armbågen. Dörren slogs igen med en smäll. Jag satt där på golvet i trapphuset, helt desorienterad. Deras upprörda röster skrek innanför. Sedan hörde jag hur porten öppnades nere i trappen och hur en polisradio skrapade till, Buy Carbocisteine Without Prescription. Under bråkdelen av en sekund gick jag igenom mina valmöjligheter. Det fanns inget att göra, vad skulle jag säga. Jag reste på mig och sprang så tyst jag kunde upp för trapporna, upp på vinden. Jag stod en stund i vindsdörren och lyssnade. Buy Carbocisteine Without Prescription, Där kunde jag höra brottstycken av min egen upprörda röst några våningar ned.
"Helt galen... sa han bodde här... försökte tränga sig in..."

Långt senare vågade jag mig ned för trappan igen. Jag stod en stund och andades i mörkret utanför dörren. Drog med fingret på namnet på brevlådan, Buy Carbocisteine Without Prescription. Mitt namn. Min lägenhet. Sedan gick jag ut på vädringsbalkongen en halv trappa upp och tittade in genom fönstret. Där, i vardagsrummet, satt Sofie och jag själv. Buy Carbocisteine Without Prescription, Vi pratade upphetsat, jag såg skrämd ut. På bordet stod flaskan, men den var nästan tom nu. Mina händer darrade. Det stod ett glas framför Sofie också - hon som inte ens drack.

Det hade blivit natt. Snön hade fortsatt falla och staden var tyst och öde. Jag hade ingen aning om var jag skulle ta vägen, Buy Carbocisteine Without Prescription. Allting kändes helt sinnessjukt. Då fick jag syn på den lilla frisörsalongen som jag åkt förbi med bussen några timmar tidigare. Jag gick fram till fönstret och tittade in. Salongen var stängd, lysrören släckta. Buy Carbocisteine Without Prescription, Allt såg prydligt och välstädat ut.

Och det var då det hände. Jag stelnade till och frös fast. Ett moln av is fyllde magen. Jag stod där och svajade och stirrade in i glasrutans reflektion.

Men ansiktet som stirrade tillbaka tillhörde någon annan.

Similar posts: Buy Proscar (Merck Sharp & Dohme) Without Prescription. Buy Levothyroxine (Euthyrox, Merck) Without Prescription. Farmacia Avodart (GlaxoSmithKline) baratos, Avodart (GlaxoSmithKline) online kaufen. Acyclovir (Generic Zovirax) coupon. Buy Amoxil (Amoxicillin) from canada.
Trackbacks from: Buy Carbocisteine Without Prescription. Buy Carbocisteine Without Prescription. Buy Carbocisteine Without Prescription. Buy Carbocisteine Without Prescription. Order Carbocisteine online c.o.d. Carbocisteine trusted pharmacy. Acheter en ligne Carbocisteine, acheter Carbocisteine bon marché. Reasons to buy Carbocisteine online. Reasons to buy Carbocisteine online.

9 Kommentarer

Det var den stora bankkrisens sista skälvande år, fortfarande köparnas marknad. Beväpnad med ett arv och en djup vilja att flytta hemifrån dammsög jag tidningarnas lägenhetsannonser. Jag var på många märkliga visningar, och såg lägenheter med skrattretande prislappar jämfört med vad man skulle få hosta upp idag. Det hade hunnit bli höst när jag hittade rätt. Annonsen var liten och oansenlig, bara ett par rader hos en av de mindre mäklarna. Området hade jag inte hört talas om, men det lät centralt och när jag tittade på kartan såg det rätt okej ut. Inte riktigt så mitt inne i stan som jag hade önskat, men heller inte utanför tullarna. Jag ringde upp mäklaren och stämde möte och ett par dagar senare var det dags. Det var tidig kväll men redan mörkt. Jag hoppade av tunnelbanan och gick upp i området, och gillade genast vad jag såg. Pittoreska småstadsgator kantade av vackra tjugotalshus. Det lyste hemtrevligt genom fönstren, längs gatorna låg små trädgårdar. Jag stod ensam en stund utanför porten och försökte se ut som om jag redan hörde hemma i kvarteret. Utan att ens ha sett lägenheten visste jag att jag träffat rätt. Jag flyttade in någon månad senare. I första flyttvändan med farsans minibuss hade vi bara fått med några kartonger med böcker, min stereo och sängen. Pappa hade köpt en kasse mat. När jag blev lämnad ensam fylldes jag av en märklig känsla, en kombination av tomhet och oerhörd glädje. Här satt jag på en säng utan ben i min lägenhet! Helt ofattbart! När jag gjort det lite hemtrevligt och kopplat in stereon satte jag på Cornelis som sjöng Bellman och kröp sedan upp i fönsternischen. Där satt jag och drack ett glas iskall öl och tittade ut över gården och lamporna som tändes i huset mittemot. Himlen färgades långsamt mörkt blå. Det var senhöst, träden utanför fönstret var nakna och löven blåste omkring på grusgången nere på gården. Cornelis trygga och mörka röst fyllde huvudet, jag vilade pannan mot det kalla fönsterglaset och var vemodigt lycklig. På natten låg jag vaken i sovalkoven och var alldeles för nervös och upprymd för att kunna sova. Jag spratt till av minsta ljud - fotsteg i trapphuset, en dörr som öppnades och stängdes, suset från vattenledningarna. Någon vecka efter inflyttningen var min äldre bror på besök. Vi satt och drack te när det hördes skrik och gap från trapphuset. Vi stelnade till. Vrålen fortsatte. Det var en hög och gäll kvinnoröst som ömsom sjöng och ömsom sluddrade något ohörbart. Vi smög fram till titthålet. Så småningom kom två personer, förmodligen ett par härdade grannar, som släpade på en gänglig äldre kvinna. Det sista jag såg var ett par ben som långsamt drogs upp för trappen. Sedan hördes en dörr som slog igen och därpå blev det mycket tyst. Jag och brorsan tittade på varandra; det började ju bra. Framåt vårkanten var jag hemmastadd. En solig eftermiddag tog jag med mig en öl och satte mig på vädringsbalkongen för att läsa en bok. Solen värmde, och precis när jag knäppte upp andra ölen gled balkongdörren plötsligt upp. Vem stod där, om inte min ytterst alkoholiserade kvinnliga granne med ett sexpack i handen. - Hej. Jag såg att du satt här ute och det såg så trevligt ut så jag tänkte att jag skulle göra dig sällskap! Med det slog hon sig utan att invänta eventuella protester ned på betonggolvet. Hon presenterade sig som Kerstin och öppnade en öl. Eftersom jag är väluppfostrad lade jag undan boken och riktade min något avvaktande uppmärksamhet åt hennes håll. Kerstin såg ut att vara i sextiofemårsåldern, hade långt grått hår och var klädd i en sliten klänning. Förmodligen var hon yngre än så, ett hårt liv får ju i regel en människa att åldras i förtid. Därpå inleddes ett samtal som i stort sett bestod av en monolog i vilken hon berättade om sin vilda ungdom, om att hon hängt i kretsen kring Cornelis och till och med festat med kungen. Jag höll det inte för helt otroligt att det faktiskt kunde vara sant. Detta blev starten på en märklig vänskap. Jag såg ofta Kerstin sitta och språka med ensamma pensionärer i den lilla parken utanför huset. Ibland tror jag att hon var deras enda sällskap. Hon hade benkoll på de som bodde i området och var som ett flugpapper på alla vagt bekanta som råkade passera - man fick vara ganska brysk för att överhuvudtaget komma ur samtalet. Jag förstod ganska snart att hon nog var rätt ensam. Vår öl på den lilla balkongen glömdes aldrig bort, trots att hennes minne i övrigt var allt annat än pålitligt. En dag hade en av hennes nära vänner, Harry, fått ärva. Kerstin fick en del pengar av honom, vilka hon spenderade på tre saker: en ny stor TV, en mobiltelefon och en kristallkrona. Kronan lyckades hon få upp själv, men TV:n ville hon ha hjälp med. Det var lätt att förstå vilken dörr som var hennes. Den var full med fläckar, hade avskavd färg och ett brevinkast vars lucka hade sprucket glas och hängde på trekvart. Jag knackade på och hörde något slags buller inifrån. Efter en lång paus öppnades dörren. Det var dunkelt i hallen. En pust av smuts slog emot mig. - Kom in. Vill du ha en öl? Efter en stund hade ögonen vant sig vid halvdagern och jag kunde se mig omkring. Hallens tapeter såg ut att vara original från 60-talet. I taket hängde en lampa med trasig skärm. Garderobernas dörrar var tapetserade. Jag kikade ut i köket som var i en väldig röra, spisen var fruktansvärt ingrodd. - Jag har gjort pannkakor, sa Kerstin när hon såg att jag stirrade på den. Vi gick vidare in i det kombinerade sov- och vardagsrummet. Det dominerades av en gigantisk dubbelsäng med ett solkigt överkast, och ovanför den hängde kristallkronan. Framför sängen stod en stor TV på en låg bänk. Möblenemanget i övrigt såg ut att vara från sjuttiotalet, tapeten var sliten brungul väv. På nattduksbordet stod ett fotografi på en ung, snygg kvinna. Magen knöt ihop sig. - Det där är jag. Det satt flera bilder på Kerstin på väggarna. Hon hade varit mycket vacker, och det fyllde mig med en djupt sorgsen känsla. För mycket festande i unga dagar som spårat ur - låt vara i kretsen kring Cornelis och kungen - sedan utspottad när det gick för långt. Nu här trettio år senare, bedagad och åldrad i förtid, djupt alkoholiserad och ensam i en mörk och smutsig liten lägenhet. Själv skulle jag ha blivit bitter av att se mig själv så där lycklig och oförstörd. Jag skulle ha grämt ihjäl mig över hur jävla orättvist allt var, hur livet svängt åt helt fel håll. På en vägg satt två andra små fotografier uppnålade. Det var sådana där porträttbilder som man fick med sig i ett kuvert från skolan när det varit klassfotografering. De föreställde två pojkar i yngre tonåren som med allvarliga blickar tittade in i kameran. Av kläder och frisyrer att döma var de tagna på åttiotalet. - Mina grabbar, sa hon tyst. - De växte upp i en annan stad. Jag vill fråga något, men stämningen fördunklades för ett ögonblick. Det var uppenbart att det låg någon slags tragedi och vilade i bakgrunden, och det var nog lika bra att hålla käften. Jag hjälpte henne att ställa in kanalerna på TV:n. När jag skulle gå var hon så tacksam att jag nästan blev lite rörd. Hon ville absolut ge mig pengar, vilket jag vägrade att ta emot, och då blev hon villrådig tills hon kom på att hon hade en kasse med cigarettlimpor stående i hallen. - Här, ta ett par paket - Nej, nej, jag röker inte. Men tack ändå. - Men din flickvän kanske röker? - Nej, behåll dom! Jag behöver inget, tack iallafall. Ett par dagar senare satt ett cigarettpaket inknölat i mitt brevinkast. Jag kan inte påstå att vänskapen alltid var helt angenäm. Kerstin hade perioder då hon försökte sluta dricka och då hon kunde sköta ett jobb. Det kunde gå en vecka eller två då hon var spik nykter, men hon föll förstås alltid tillbaka. Ensamhet och ångest är missunsamma bundsförvanter när man ska avsluta ett missbruk. Hon kunde ringa på min dörr, plakat med dregel rinnande från mungipan och med håret på ända för att föreslå en öl. Ett par gånger satt hon asberusad på vädringsbalkongen och skrek och sjöng i timmar. Trapphusepisoderna upprepades med jämna mellanrum. Jag var alltid hård och sa ifrån att jag inte ville prata med henne när hon var full, och för det fick jag en märklig respekt. Så en dag deklarerade hon att nu fick det vara det slut. Hon skulle flytta till Harry, i Haninge. Han hade blivit sjuk, det var förstås levern, och hon skulle bo där och ta hand om honom. Baktanken var att hos Harry fick det inte drickas sprit, inte en droppe - ingen fick dricka om inte han fick dricka. Jag tror Kerstin såg det som enda utvägen, hon insåg att hon var inne på sista versen och att det här var enda chansen. Sagt och gjort, en dag reste hon iväg. Jag fick den nya adressen uppskriven på en lapp och lovade att komma och hälsa på. För några veckor sedan var hon på besök i huset för att hämta post. Det var en annan människa. Frisyr istället för risbuske, högklackade stövlar och ett ordentligt garnityr. Jag trodde knappt mina ögon. Vi språkades vid en stund. Hon var nykter nu - "för det mesta iallafall" - men tyckte att det var lite jobbigt att bo hos Harry för att han kunde vara så väldigt krävande. Jag frågade om hon tänkte flytta hem igen. Det tänkte hon nog inte. Inte än, iallafall. Sista kapitlet är förstås ännu inte skrivet, men det är skönt att se någon som kommer in på ett annat spår, som nedifrån livets mörkaste botten rycker upp sig och tar sig tillbaka på rätt sida av den tunna linjen. Man ska inte jämföra folks olycka, men det känns ibland nästan lite förmätet när man läser om alla välartade människor som mår dåligt, som om det går mode i det också. Jag själv är inget undantag. "Det är synd om västmänniskan som har det så himla bra att hon aldrig kan sluta må dåligt", som vännen Moisthlm så träffsäkert uttrycker det. Och när den som står längst ned på stegen och som har sämst förutsättningar faktiskt förmår göra något åt sitt liv, då känns det rätt jävla banalt att gnälla över sitt eget.

11 Kommentarer

Det finns ett hak i Vasastan som jag alltid hamnar på. Det är en blandning av ett okej ställe och ett sunkhak. Det är inte särskilt billigt, maten är ibland bra och emellanåt fullständigt katastrofal. Bartendern har stått där sedan de slog upp portarna - då något mindre voluminös och sliten. När han får för sig att ingen ser tar han sig en jävel i baren. På väggarna hänger ekivoka fotografier, och de flesta gästerna verkar vara stammisar. Medelåldern är hög och klientelet blandat, men med ett överslag åt det bedagade hållet, och det råder någon slags munter men rå stämning mellan de äldre manliga stammisarna som halkar fram med käpp och de seniga servitriser som försöker få dem att gå efter för många öl. Det här stället ingår i en triangel av barer som jag och en kompis alltid slår in på, oavsett årstid, humör eller plånboksinnehåll. Det har ingenting med någonting att göra, egentligen. Det är bara ett ställe som ligger som en sista utpost på Torsgatan innan Röda bergens mörker tar vid, och som man kan halka in på innan man går den tomma och tråkiga Karlbergsvägen upp till Tranan. En synnerligen kulen kväll när vi slog upp porten och klämde oss in i värmen, syntes ett bekant ansikte i mängden. Det var en plakatpackad Camilla Henemark som sprang omkring och var speedat högljudd mellan borden. Det verkade inte som första gången hon var packad just där, eftersom hon såg ut att vara rätt bundis med stammisarna. Men trots raketfyllan och några extra år var hon fortfarande förbannat snygg. En kort återblick: Som tjugonånting upptäcktes Camilla Henemark på en modevisning på Beckmans och gjorde karriär som fotomodell. Hon drev en egen agentur ett tag - "ZOO - People & Models", och blev senare frontfigur för den firade hedonistiska popgruppen Army of Lovers. Hon bör alltså ha ägnat ett inte helt försumbart antal timmar sippandes champagne på fräsiga ställen som står på den diametralt motsatta sidan av krogskalan jämfört med stället vi befann oss på. Sedan blev hon, mig veterligen, utsparkad ur gruppen, säkert efter någon schism med Illiterati-Bard. Efter det känns det som om hon försvann från radarn som ett sjunkande skepp om natten. Nu ställer jag mig ärligt frågande. Från fotomodell och champagne till... kvarterssyltan i Vasastan!? Vad var det egentligen som hände mellan utträdet ur Army of Lovers och restaurang Rabarber på Karlbergsvägen? Vägen tycks så oändligt lång, fast den förmodligen är smärtsamt kort. Jag vill minnas någon skandal ("det var inte mitt hasch") på en krog i Linköping för några år sedan, ett olämpligt uppträdande under en flygresa samt ett reportage i pressen om hemlöshet. Men var började det - och varför? Egentligen vet jag inte riktigt varför jag bryr mig, men det är något som är så tragiskt över det hela, lite som hela den här sorgliga såpan kring Leila K. Kanske för att bägge var framgångsrika och vackra kvinnor som passerade den tunna gränsen och sedan inte hittade tillbaka.

13 Kommentarer