På samma barstol som vanligt. Skånegatan. Sent. - Hur fan känns det att vara hemma nu då? Du har ju varit borta länge. - Det känns konstigt. Men vafan, så jävla länge har jag inte varit borta, men det känns konstigt. - Hur länge var du i New York? En vecka? - Tio dagar. - Tio dagar av fylla och osunt leverne. - Ja, något sådant. - Fick du knulla då? - Nej, det var dåligt med brudar. - Problemet med den där staden är att alla tjejer är så jävla fula. Här i Stockholm finns det så många fler heta tjejer. - Det är nog inte så att alla tjejer är fula. Fan, det bor tio miljoner personer i New York. Klart det finns snygga tjejer. Det är mer människor än i hela Sverige. Om hälften är tjejer är det 5 miljoner tjejer. Och om hälften av de tjejerna är mellan 18 och 30 år så är det 2,5 miljoner tjejer. Säg att ungefär hälften av dem är attraktiva, då är det över en miljon snygga tjejer. - Är du statistiker nu eller? Förresten, är det fler gamla kärringar. Hälften av alla tjejer är ju inte under 30. - Under 40 då? Jag kan sträcka mig upp till 40. Jag är inte gubbsjuk som vissa andra. - Ja, det kom ju ur rätt käft. - Whatever. Det blev ju inget knulla ändå. Trots en miljon snygga brudar rakt framför ögonen på mig. - Ok, det fanns en miljon snygga brudar, men ingen ville knulla med dig. Du måste sänka dina krav. Du kommer aldrig få knulla om du bara vill ligga med artonåriga fotomodeller. - Riktigt så är det inte! - Hur är det då? - Skit ner dig! - Jag sitter ner och pissar numera. - Va? - Jo, det var en tjej som sa åt mig att det är farligt att stå upp och pissa. Att det är dåligt för prostatan. Så nu sitter jag ner och pissar. - Det var en tjej som sa åt dig att det är farligt att stå och pissa? Så nu sitter du ner och pissar? Hur fan vet hon det? - Alltså, det finns läkarundersökningar som tyder på att det är farligt att stå och pissa. Det är väl någon belastning på prostatan. Vafan vet jag. - Låter sjukt. Huvudsaken är väl att man får pissa ut pisset? - Hellre sitter jag och pissar än får operera bort prostatan vid 30 års ålder. - Kan man operera bort prostatan? Oroa dig inte – du kommer dö av någon skamlig könssjukdom långt innan du får prostatacancer. - Ja, könssjukdomar är ju inte riktigt ditt problem. - Nej. Fan! Det var ett jävla snack om mitt sexliv. Eller brist därav. Lägg ner. - Jag trodde det var därför du åkte till New York. - Varför? För att få sex? - Ja, eller något sådant. Du vet vad ditt problem är. Du behöver knulla. - Jo, det kan jag inte neka till. Men det var knappast därför jag åkte på semester. - Kom inte och säg att du åkte ensam till New York och gick runt och söp på barer i över en vecka utan baktanken att få lite amerikansk fitta. Du måste ju träffat någon tjej på alla de där krogarna. - Jo, och jag hade inte tackat nej. Men nu blev det inte så. - Så det var en misslyckad resa? - Nej. - Snacka skit! - Jag träffade flera söta tjejer och det var väldigt trevligt. Men det blev inte mer än så. Jag hade en väldigt bra resa ändå. Allt handlar inte om att knulla. - Du är så jävla full av skit! - Ja, whatever. Fan, jag var där för att samla stoff för min roman. Det vet du. - Ska du börja med det där nu igen? Den store romanförfattaren! Missförstå mig rätt – det hade varit jättekul om du skrev en bok - but don’t give up your day job. - Nej, det är en hobbygrej. - Hur mycket har du skrivit? Har du skrivit något kapitel än? Kan jag få läsa det? Jag kan komma med konstruktiv kritik. - Nej, jag har inte skrivit något kapitel ännu. - Hur mycket har du skrivit då? - Inget. Jag är fortfarande i ihopsamlingsfasen. - Fyfan! Du är så jävla rolig. Matt, jag älskar dig. Men du är så jävla rolig. Ihopsamlingsfasen vad fan är det? - Jag samlar ihop de upplevelser jag vill skriva om. - Skulle inte boken handla om kärlek? Du får ju fan aldrig knulla? - Nej, precis! - Fan, Matt du tjänar mer än någon annan jag känner. Vad fan ska du skriva en bok för? - För att få knulla. - Jag visste det! Du vill bara knulla. - Jag skojade. - Sure. - Jag skriver för att jag har en historia att berätta. - Du hade ju inte skrivit något ännu. - Jag har det i huvudet. - Fyfan, det är så jävla roligt att gå ut och dricka öl med dig, du får mig alltid att skratta. - Det är därför jag är här. Allt för att roa dig. - Bli inte sur nu. Jag menar inget illa. - Det är lugnt. Ärligt talat, jag vet inte om det någonsin blir någon roman, men det är mitt projekt. Det är något jag kan ha vid sidan av all stress och alla måsten. - Vad fan är du stressad över? Du sitter ju fan bara och surfar på jobbet. Och så plockar du ut femtio papp i månaden. Du ska fan inte klaga. - Så mycket tjänar jag inte. - Men du ska fan inte klaga. - Jag klagar inte. - Det är fan allt du gör. - Inte om pengar. Det har fan inget med pengar att göra. Jag kanske gnäller över att jag aldrig träffar någon tjej. Men det är en annan sak. Jag längtar bara efter att träffa någon. - Du längtar bara efter att knulla någon. - Om du säger det så. - Så du skriver en bok bara för att få knulla. - Var det vad jag sa? - Ja, typ. - Ok. Jag skriver en bok bara för att få knulla. - Som sagt: Don’t give up your day job.

11 Kommentarer

I baren. Någonstans på Skånegatan. Sent. - Jag ska skriva den ultimata kärleksromanen, sa jag och ställde ner mitt tomma ölglas på bardisken med en smäll. - Hur fan ska du göra det? Du har ju inte haft en tjej på flera år. - Just därför. Jag vet vad kärlek är. - Vad fan snackar du om? Du är full. - Ja, som fan, men jag vet fortfarande vad kärlek är. Någon som saknat någon så mycket som jag vet precis vad kärlek är. Han tittade misstroget på mig och smuttade på sin öl. Jag vinkade åt den kvinnliga bartendern för att få beställa en omgång till. - Den ultimata kärleksromanen behöver inte vara lycklig. Jag menar att den ska beskriva vad kärlek är. Det skulle kunna vara ur en olyckligt kär killes perspektiv. - Jävligt originellt hörru. - Har du läst nån sån bok? - Nä, vad fan skulle jag göra det för? - Hoppas du läser min roman då. Jag kan signera den åt dig. Du kan till och med få ett tack. För att du stöttat mig så mycket. Tack, tack så jävla mycket! - Visst, visst. Jag skulle läsa din bok om du någonsin skrev en. Vad skulle den handla om? - Kärlek säger jag ju. - Men vaddå kärlek? - Jag skulle kunna skriva om min kärlek till henne. - Vem? - Bartendern. - Är du kär i henne nu också? - Nä, men hon är fin. Vi tittade samtidigt bort mot henne där hon stod och skivade citroner och vi fick bägge ett fånigt leende på läpparna. - Jag skulle kunna bli kär i henne, sa jag, och tittade ner i ölen när hon tittade åt vårt håll. - Vad fan är det med dig och bartenders? Visst, hon ser bra ut men man blir fan inte kär i någon för att hon serverar dig en öl och ibland ger dig stammispris. - Jag är väl kär i ölen då. - Ja det är en rimligare förklaring. Din jävla alkis. Han sopade till mig i bakhuvudet med handflatan och ljudade själv ljudeffekten. Kaa-Tiiichhh! - Jag ska fan tillägna henne boken. Du ska fan inte ens få ett tack. - Du kommer aldrig skriva en bok! Du sitter bara här och super och säger att du ska skriva en bok! Du kan skriva en bok om en kille som bara sitter och super och säger att han ska skriva en bok. Den boken skulle jag fan kunna tänka mig att läsa. - Den ultimata kärleksromanen, I tell you! Vänta bara. - Visst sörru. Lägg ner ditt jävla gråtrunkade ett tag nu. Vad säger du ska vi ta en till? Jag tittade på klockan och nickade sedan. Bartendern var redan i färd med att hälla upp två öl till. - Jag älskar den här ölen, sa jag när hon ställde fram våra öl. Den har så stor beska men är ändå frisk. Perfekt balanserad. - Ja, det är en riktig humlebomb i munnen, svarade hon och log. - Han ska skriva en kärleksbok. Om öl! - Nej, det ska jag inte! - Du sa ju just att du älskade ölen. Du skulle kunna beskriva en öl som en kvinna. Han sopade till mig i bakhuvudet igen. Kaa-Tiiichhh! - Att få sätta mina läppar mot det här underbara vita skummet och känna aromen är som att trycka dem mot en yppig kvinnas vita hud och smaka på hennes innersta. Han försökte härma min dialekt. Jag var tyst. - Jag älskar också öl, sa hon. Det kan man väl göra? Men inte på samma sätt som jag tycker om män. Hon log finurligt. Jag var fortfarande tyst. - Män säger du? Plural? Är det många? Han höjde ögonbrynen snabbt två gånger. Du skulle nog kunna skriva en bättre kärleksroman än honom. - Du, jag har nog haft min beskärda del av män. Men nu finns det bara en man i mitt liv. Hon hade slutat le. Jag var fortfarande tyst. - Är du kär då? Frågade han. - Ja, jag är sjukt kär, som en nyförälskad tonåring igen. Jag flyttar till honom nästa månad. Till Skåne. Vad gör man inte för kärleken? Leendet var tillbaka igen. - Där ser du. Hon är kär. Där är någon som vet vad kärlek är. Hon var redan borta i andra änden av baren för att servera några andra. - Fan! Vad du är pinsam. - Ska du säga din patetiska jävel. - Jag har ju för fan inte sagt ett ord. - Du ska ju skriva en bok. - Kanske jag ska göra. - Du ska fan inte skriva nån bok. Du kommer alltid sitta i en bar och dregla över servitriserna. Du kommer aldrig skriva någon bok. Du är bara kåt. - Jag ska skriva den ultimata kärleksromanen. - Gör du det. Lycka till mannen.  Han svepte det sista ur sin öl och slog till mig i huvudet igen. Kaa-Tiiichhh! Sen försvann han ut genom glasdörren. Jag satt kvar ett tag och muttrade för mig själv. - Jag ska fan skriva den ultimata kärleksromanen.

19 Kommentarer