Det ringde upp en person från ett radioprogram och bad mig svara på en fråga: vad är ett karstområde? Det är en löjligt omöjlig fråga, om det inte vore för att jag har en farbror som är geolog, och som tog med oss bröder ut på exkursioner i naturen när vi var små. Han var lite tysk i sin framtoning, alltid klädd i grön filthatt med fasanfjäder innanför brättet och korta byxor med höga strumpor till, men utflykterna var fina och vi lärde oss en hel del om olika berg- och jordarter. En gång besökte vi Lummelundagrottan, som ligger utanför Visby på Gotland. Det var en häftig upplevelse, ett perfekt äventyr för fyra småkillar: imponerande stalaktiter, mystiska ekon och droppande vatten från mörka hörn. Nå, farbror Ernst berättade - med den ovanligt smittande entusiasm som betalda lärare i regel saknar - att Lummelundagrottan är ett karstområde. Karst är när sten vittrar sönder och bildar stora sprickor och grottsystem. Tack vare farbror Ernsts upprymda lektioner i det gröna kunde jag avlägga ett korrekt svar. Det blev en sekunds tystnad i luren, och sedan hördes ett imponerat tjut i andra änden. Jag fick reda på att jag vunnit en resa till Škocjangrottorna i Slovenien, ett av världens största karstområden, faktiskt upptagen på UNESCO:s världsarvlista. Men avresedatumet var väldigt tätt inpå, ja, jag måste faktiskt resa redan idag. Därför hann jag inte skriva något inlägg, men vi ses igen nästa vecka! Eller... ...jag ramlade. Halkade på våta löv när jag sprang mot bussen. Jag tog emot mig så illa att jag bröt bägge pekfingrarna. En på miljonen, sa läkaren som gipsade mig. Jag skriver med stor möda, en bokstav i taget. Nästa vecka kanske jag kan skriva lite bättre. Vi ses då! Eller... ...när klockan ställdes om till vintertid hände något i min hjärna, allting försköts liksom. Av någon anledning trodde jag det var torsdag först imorgon. Eller också är det väl bara så att jag inte har något vettigt att skriva om, och att det känns skönare med små vita lögner än sanningen. (Vi hörs igen i nästa vecka!)

3 Kommentarer