Miserabla omständigheter och ostadigt kynne har lett till att det som var tänkt att publiceras i dag inte är moget. Onsdagskvällen blev lite rörig (men munter) - Nada fyllde fem år och sambon hade huvudvärk. Allt slutade lyckligt efter gratis öl, dramatik och förstående pojkvän. Hela torsdagen försökte jag pressa fram något nytt att skriva i om. CNN brusade i bakgrunden medan jag stekte idéer. (Barack Obama har helt klart the momentum - hade han varit arier hade valet ansetts avgjort. Men det är något som ligger och puttrar under ytan. Att presidenten i teveserien »24« är svart funkar för Joe Sixpack och Sarah Palin - realitet är en annan bollpark. Är jag överdrivet fördomsfull? Kanske. Kunde en högerreligös cowboy bli president så kan a nigger with a library card bli det också. Låt oss hoppas det.) Vid halv fem på eftermiddagen gav jag upp. Då hade tio idéer stekts. 1. Finland – Med utgångspunkt i skolskjutningar och machokultur letade jag efter svar i den finska krönikan (som är både blodig och grym). Det finska folket har härdats granithårt genom flera generationers plågor. Spåren från slaveri, ockupation och kamp syns än i dag. Kanske finns svaren i skrönora om Urho Kekkonens röda marionettjärnhand, eller i Lasse Viréns sisuvärldsrekord på 10 000 meter vid München-OS, eller i de inavlade delstater i USA som Finland delvis liknar. Matti Nykänen känns som en ledtråd. Aki Kaurismäki likaså. 22 PP! Karilouto, Hietanen, Lehto, Lahtinen och Rokka ger fortfarande osäkra poikar falloskomplex? (För grumlig idé.) 2. Varför är alla grabbar över 25 år från Oskarshamn flitskalliga? - Beror det på kärnkraftverket eller är det tristessen? (En dag ska jag reda ut den frågan.) 3. AA Gill – En sprudlande kärleksförklaring till världens mest läsvärda journalist (för tillfället). Han tycker att Barack Obama är kusligt lik Dr Spock, är dyslektiker och hatar ansiktsbehåring. (Mådde som en instängd hund och hade ingen som helst lust att skriva sprudlande.) 4. Hade Karl Marx rätt? – En fascinerande diskussion håller på att uppstå i kölvattnet av finanskrisen. Grovt förenklat; Var vi för kvicka att klandra socialismen? Kommer marknaden – som drivit fram den socialistiska omdaningen inom bankväsendet – driva fram fler socialistiska reformer? Tänk om marknaden ”säger” att planekonomi är prima? (Skrev en ganska hyfsad inledning men sedan blev det Jörgen Brink.) 5. Per Nuders bidrag till litteraturen är lika betydelsefullt som Hulk Hogans bidrag är till brottningen – Bara lilla jag som försöker skämta. (Höhö...) 6. Världens fem bästa seriealbum – En given livlina. Verken är lästa och hemläxan gjord. Listor är alltid efterfrågade. Lika bra att skriva komprimerat om de här böckerna – gemene man ser ändå inte storheten. »Maus« av Art Spiegelman, »Peepshow« av Joe Matt, »Persapolis« av Marjane Satrapi, »Palestine« av Joe Sacco och »Pyonyang« av Guy Delisle. (Kom på att jag tänker skriva långt och sprudlande om dem i framtiden.) 7. Vid bardisken 1 – Om läget i Liberia. (Nada) -Fan Liberia alltså. Sicken sörja. -Wikipediat? -Det har jag. Det var ju en del folk i USA som fick dåligt samvete före andra angående slaveriet. Så de befriade lite slavar och fixade en bit land åt dem i Afrika i början på 1800-talet. Det första ”återvändarna” gjorde när det kom ”hem” till Liberia var att förslava ursprungsinvånarna och leka godsägare med peruker, frack, handskar och skit. ”Återvändarna” införde apartheid också – fast mellan svarta återvändare (tio procent) och svart ursprungsbefolkning (90 procent). Det var förbjudet att hänga med andra gänget. Så där körde de på i nästan i hundra år innan fornhistoriska FN Nationernas förbund intervenerade. -Vad betyder intervenerade? -Typ att de gick in och styrde upp läget för stunden. Klämde bollarna på några rikisar, lovade fett åt några gröngölingar… Intervenerade typ. -Lugnade det ner sig sen? -Nej för fan. Bara slaveriet avskaffades. ”Återvändarna” styrde landet med en enpartistat, politbyrå och grejer ända tills 80-talet. -Vad hände sen? -Det blev kuppdags, en snubbe som hette Doe sökte upp presidenten och hackade honom småbitar med sin machete. Does gäng hackade ihjäl nästan hela ministrarstaben. En riktig storstädning. -Vilka gangstas! -Doe var tydligen riktigt outbildad och korkad och kunde bara styra med vapen i hand. När han statuerade exempel mot upprorsmakare åt han upp deras hjärtan efter att han hackat dem med sin machete. På rikitgt! Men Doe var inte paranoid nog och slöade till vilket straffade sig ett par år senare. En tidigare lojal polare torterade honom till döds youtubestyle. Skiten finns på video. -Och sen då? -Inbördeskrig, barnsoldater, du vet han galningen i Nicholas Cage-rullen styrde ett tag. -Coolt! Styr han fortfarande? -Han styr inte längre, men ska väl beundras eftersom han lyckades undvika att machetehackas när han torska makten. -Och nu då? -Det är jävligt spänt, åttio procent av befolkningen räknas som mycket fattig, inbördeskriget kan återupptas när som helst, aids, många är på flykt, folk är hungriga. (Afrikansk historia är det nya svarta för alla Andra världskrigetnördar. Boken »Mississippi in Africa« av Alan Huffman rekommenderas till alla som vill fördjupa sig i Liberias historia.) 8. Är J-O pingisens Bukowski eller är det Bukowski som är litteraturens J-O? – Frågeställning. (Det kan man fundera på om man har tid och fantasi.) 9. Bokhora – Kolla in den här bloggen. (Gör det! Den är ambitiös.) 10. Vid bardisken 2 – Om livet som blivande pappa. (Smaka) -Hur är det med Anna nu inför födseln? -Hon är helt hysterisk, skäller, skriker, gråter och hetsäter. -Åh fan, hur känns det för dig? -Jag är inte direkt nyknullad. -Välkommen till runka i duschenklubben! (Givetvis hade gått att skriva något vitsigt och modernt med dessa två grabbars konversation som grund eller ingress. Givetvis…)

3 Kommentarer

Bryssel, lördagen den 11:e oktober 2008 klockan 09.12. Jag äter frukost i det slitna hotellets matsal och lyssnar på, kan inte undgå att höra, konversationen som utspelar sig vid bordet bredvid. Tre amerikanska ungdomar i 18-årsåldern har problem att bena ut ett matematiskt tal som skulle bereda få svenska lågstadieelever några större besvär. Det hela utvecklar sig till en historia svår att inte himla med ögonen åt. "What's twentyfive minus eight?" säger ena tjejen. Hennes två kompisar, en kille och en tjej, funderar en stund innan killen säger "That's twenty, right?" "No no" säger den andra tjejen, "No way that's twenty." "So what is it then?" säger första tjejen. "I've gotta figure out what Brenda owes me". "It's more like.. eighteen.. I think" säger den andra tjejen. "Hang on" säger killen, "I've got it! It's seventeen!" Han tittar glatt upp från sin mobiltelefon där han har räknat ut talet, och jag tittar väldigt noga på de tre fast ändå i smyg, för att vara säker på att de inte är utvecklingsstörda. Ingenting tyder på någon som helst diagnos, trion verkar vara hyfsat välanpassade genomsnittsamerikaner och jag tänker att i viss internationell konkurrens står sig nog vår bespottade stackars skola ganska bra ändå. Sen dricker jag upp min espresso som smakar fadd choklad (billigt hotell med centralt läge, något måste man offra). Få politiker eller experter på kunskapsutveckling väljer att titta på USA som förebild, och det ska vi nog vara glada för. Det verkar inte riktigt stå rätt till där borta, i skolorna heller får man väl tillägga. Ett land som däremot har seglat upp som favorit på senare år, inte minst hos allas vår korpral Jan Björklund, är Finland. I Finland, förstår ni, är eleverna både lydiga och kunniga. I flera internationella kunskapstester ligger finska elever i topp och korpral Björklund ser detta som det slutgiltiga beviset på att hans strängare linje är den enda rätta. Så gör de ju i Finland, och se hur bra det går. Jodå, det går bra i kunskapstester Björklund, och det går även hyfsat bra för nationen Finland. Räknar vi BNP per capita så ligger Finland i paritet med Sverige, bara snäppet efter, och arbetslösheten ligger också på svenska nivåer. Nämnas kan också att Finland, enligt Transparency International, är världens minst korrumperade land, vilket förstärker bilden av finnarna som ett hyvens och ärligt folk med näsa för det där med demokrati. Det går alltså varken bättre eller sämre för Finland jämfört med Sverige, ändå ropar korpral Björklund att Sverige går en mörk framtid till mötes om vi inte ansluter oss till den finska modellen: ordning och reda först, kunskap sen. Och att Sverige skulle gå den finska vägen trots avsaknad av tecken på att den långsiktiga utvecklingen för landet som helhet skulle främjas kunde man kanske svälja, om det inte vore för en sak. Finland ligger nämligen i topp på en annan lista också, en långt mindre smickrande sådan: antalet skolmassakrer per capita. Finns det en koppling mellan räfs och rätteting och skolmassakrer? Hell yeah! bräker jag på bred amerikanska. För mig är den kopplingen glasklar. Den finska skolan tar inte hand om de elever som inte passar in i mönstret. De elever som betraktas som kufar, de som blir utkastade från klassrummet eller bara sitter tysta och gör vad de ska på sina prov men aldrig bedöms utifrån något som helst socialt perspektiv (finnar är ju tystlåtna, låt killen vara liksom), de eleverna faller rakt igenom alla skyddsnät och lämnas helt och hållet i sticket. Så okej, ett par andra faktorer behöver vara på plats för att skapa ett dylikt monster, som att föräldrarna måste vara totalt ointresserade av vad som håller på att hända med deras telning, men skolan spelar en viktig roll när det handlar om att hjälpa till med den sociala utvecklingen. Den svenska skolan är ingalunda bäst i världen på social utveckling, det finns mycket att göra, men den är fan så mycket bättre än den finska. Det påstår jag och det står jag för, med visst stöd av finska sanningsvittnen. Det framgår t ex att den finska skolan har en större andel drop-outs, elever som inte läser vidare på gymnasienivå, vilket för mig är ett klart underbetyg åt vilken skola som helst. Detta syns dock inte i de PISA-undersökningar som Björklund hänvisar till. Men tro nu för allt i världen inte att svenska elever är dummast eller stökigast, ens i Norden, för det är faktiskt norrmännen som är det. Jodå, de norska eleverna är både lata, dumma och stökiga, påstod lärare efter lärare i det reportage jag såg härom veckan. Och det kan man kanske känna tröst i, att inte vara sämst, ända tills man hör varför de är sämst. Vet du varför de norska eleverna är dummast av alla (möjligen näst efter de amerikanska)? Jo, de har det för bra i Norge! Jepp, välfärden är roten till problemet. Alla får jobb, oavsett hur det går i plugget. Konkurrensen, menar man, är näst intill obefintlig. Alltså nödgas man dra slutsatsen att folket i ett land inte får ha det för bra, för då går det snart åt helvete. Sen kan man ju undra vilka som mår bäst: de smarta finnarna som skjuter ihjäl varandra eller de dumma rika norrmännen som knappt kan stava till skolmassaker. Någonstans där mittemellan befinner sig Sverige, och att vi gör det är följden av en helt naturlig utveckling. Vi är inte lika rika som norrmännen och inte lika socialt missanpassade som finnarna. Vi är ett folk som gillar koncensus och social kompetens, därför ser vår skola ut som den gör. Dvs en tämligen rättvis spegel av samhället i övrigt. Vi har sedan länge uppmuntrat våra barn att ifrågasätta auktoriteter och tänka själva, ska vi verkligen vända på den klacken nu? Egentligen spelar det ingen roll vad Björklund hittar på, för de här nationella kulturarven råder han inte över. Vi är svenskar och vi är lite stökiga, so what? Det går faktiskt ganska bra för oss ändå, låt inte Björklund få er att tro något annat. Och jag tror vi kan vara överens om att riktigt så dumma som amerikanerna lär vi nog aldrig bli.

13 Kommentarer