Egentligen är det en helt utvecklingsstörd företeelse; att samla ihop flera hundra inbördes obekanta människor i ett rum och ta bra betalt för att visa dem en film. "Film är bäst på bio" är biografkonglomeratets självgoda paroll i kampen att slita dig från dina vänner, TV-soffan eller krogen - för att du ska få ynnesten att betala en avgift för att du själv gör jobbet när du bokar din biljett via Internet. Att film är bäst på bio var sant så länge filmutbudet levererades på flimriga stenålderskassetter och ljudet kom ut i mono genom teven. Då var bio ett nödvändigt ont, kanske till och med en lättnad. Tänk, surroundljud och en fin... nåja, hyfsat fin bild! Man får också ha i åtanke att biografens storhetstid var i en tid då TV överhuvudtaget inte fanns i var mans hem (om ens alls). Ungefär så här går det till när man går på bio i Sverige på 2000-talet: Filmen börjar klockan nio, men klockan tjugo över nio har reklamen bara kommit halvvägs. Det är återigen ett inslag av biografernas verklighetsfrånvända affärsidé - de tror fortfarande svenska folket tycker att det är exotiskt med reklamfilm. När mörkret så äntligen sänker sig maskerar den sista besökarens silhuett inledningen av filmen - världens längsta människa har lämnat Guinness rekordbok och rampljuset för två timmar och slår sig ned på sista platsen framför dig. Mörkret tätnar, och alla blir lite nervösa och börjar prassla med sina godispåsar. Du tror i din enfald att prasslet ska sluta när filmen sätter igång, men det gör det inte - godisprasslet tystnar ALDRIG. Den ligger som en vass och stickande ljudmatta i bakgrunden under filmens alla tysta partier. I raden bakom dig - någonstans - sitter dessutom ett utvecklingsstört mongo och sparkar på en stolsrygg. Eftersom alla stolar i hela raden sitter ihop så är det omöjligt att lokalisera det lilla aset - det kan vara han bakom dig eller hon längst ut på kanten. Du får bita ihop och knyta näven i fickan med ytterligare ett irritationsmoment som drar uppmärksamheten från bioduken. En stund senare, mitt i filmen, går plötsligt en ängel genom salongen. För några sekunder är det som om alla prassliga godispåsar upphört att existera. Det är då någon tycker att det passar bra att hosta. Hostningen sätter igång kanske det märkligaste av människans alla beteendestörningar - grupphostningen. Det är fascinerande (men naturligtvis mest irriterande) att följa hostans väg genom salongen. Från mitten till bakersta bänken, vidare upp på balkongen, tillbaka till mitten igen, innan den efter några vändor och en kvart senare dör ut någonstans på de främre raderna. När det äntligen blivit tyst så kommer nån på att han inte riktigt hänger med längre; dags att fråga kompisen! Teaterviskningarna ekar i salongen. Mummel, småprat, lustiga anekdoter ska avhandlas, självfallet just här och just nu och just under en film som alla betalat 100 spänn för att få kolla på. När det slutligen blir som mest spännande, ungefär då hjälten hänger från klippkanten och en stor kille med silvertänder ska trampa honom på fingrarna, så börjar det trycka i blåsan. Du har här två alternativ: sticka iväg så fort du kan och missa filmens klimax, eller sticka iväg efteråt. Hur du än gör så är filmen förstörd; sitter du kvar så är du för koncentrerad på att inte kissa på dig vilket förstör hela upplevelsen, och går du så missar du rullens viktigaste scen. Garnera din "film är bäst på bio"-upplevelse med det obligatoriska förortsgänget längst bak som inte kommer in på krogen, och därför måste tala i mobiltelefon och kasta ihopknycklade biljetter och peka med laserpekare på bioduken. Som grädde på moset har biografmaskinisten, som efter år av filmvisning själv är lomhörd, dragit upp volymen till tinnitusnivå för att försäkra sig om att ingen representant av dagens ungdom når pensionsåldern med hörseln i behåll. Vad kan vi då dra för slutsats av detta? Tja, kanske det faktum att bio för en filmälskare är bäst hemma på plasman med ett surroundsystem, en back öl inom räckhåll, pausfunktion för toalettbesök och avsaknaden av trehundra idioter som gör sitt bästa för att förstöra filmupplevelsen. Om filmindustrin vill vinna över fildelningskulturen och fortsätta öka biotittandet, så har de helt klart en del att jobba på...

17 Kommentarer