Efter att i åratal ha varit beroende av andra människors godtycke vad det gäller att få mitt sorgliga arsle runtskjutsat till olika platser, har jag på allvar börjat fundera på att ta körkort. Svepskäl som "jag bor ju i stan" klingar allt mer falskt. Man kan givetvis leva ett helt liv utan att lämna Stockholm, och det är klart att det inte finns så mycket att hämta utanför stadsgränsen, men när man väl är där ute i ingenmansland så inser man relativt snabbt att det här med en fungerande kollektivtrafik är förunnat Stockholmarna allena. Sedan ligger det ju lite i tiden också, med miljöpåverkan och allt. Jag har ju liksom en massa miljöpåverkan innestående, jag kan prutta runt i en stadsjeep i flera år innan jag ligger på samma nivå som alla andra. Det vore jävligt orättvist att inte få utnyttja den förmånen. Alltså: körkort. I samband med detta beslut har jag gjort en häpnadsväckande upptäckt. Mänskligheten har som bekant alltid trott att tidsresor med relaterade spörsmål är något som hör science fiction-litteraturen till, men detta är faktiskt inte sant! Det räcker med att gå in på en körskola för att få sig en resa tillbaka i tiden. Eller åtminstone för att hamna i något slags parallellt universum, en plats där lagar kring tid och rum är upphävda. Av någon anledning är det nämligen så att tiden står stilla i körskolornas lokaler. De ser precis likadana ut som när de öppnade, om det så var 1957, 1978 eller 1983. Slitaget är givetvis monumentalt. För även om tiden står still så passerar dagligen en mängd hugade elever som mot bättre vetande tror att de snart ska få sitta i sin egen bil på väg mot nya spännande mål. Och eftersom inte en enda pinal bytts ut genom åren så har lokalerna följaktligen en smula... patina. Förmodligen beror detta på någon komplicerad regel vad gäller det här med tidsresor. Om man ersätter en gammal skabbig stol med en ny kanske inte bara körskolans ekonomi påverkas i en negativ riktning, utan hela världen kan skickas iväg åt ett nytt oförutsett håll. Konsekvenserna kan bli fruktansvärda. Vem vet, vi kanske vaknar upp imorgon och pratar skånska!

21 Kommentarer