Jag bestämde mig till slut, det blev Miljöpartiet och Carl Schlyter (visst låter Schlyter lite som Schlaug?) som fick min röst. Logiken bakom mitt val är svindlande enkel: Eftersom klimathotet är ett globalt problem (föroreningar stannar inte i tullen och visar upp passet) borde ett Miljöparti rimligtvis göra störst nytta i ett organ vars grundidé är samarbete över nationsgränserna. Eller med en klatschig slogan: Globala problem kräver globala lösningar.  Hur såg då konkurrensen ut, undrar du. Vilka övriga alternativ fanns med in i det sista för att sorteras bort så sent som samma dag som rösten lades? Jo, det fanns egentligen bara en motkandidat för mig, och det var (ironiskt nog kan tyckas för den vane läsaren av mina inlägg) Folkpartiets Marit Paulsen. Jag har skrivit om henne förut, hennes idéer om jordbrukspolitiken och livsmedelshantering har verkligen fallit mig på läppen. Det kunde ha blivit du som fick min röst Marit, men du föll på att dina frågor har en något lägre rädda världen-poäng (plus att jag tror du saknar den rätta uthålligheten). Vad kan jag säga, min återgång till full blown idealism är möjligen temporär men den känns rätt just nu i alla fall.  Sossarna då? Hallå.. jag som är gammal gråsosse borde väl ha haft med Ulvskog & co in the final runnings? Nej. Svaret är nej. Jag vet inte hur jag ska motivera det här utan att låta ytlig.. men okej, jag gör ett försök. Ulvskog är, i mina ögon, en av världens sämsta socialdemokrater genom tiderna. Hon är virrig, ofta dåligt påläst och, kanske som en direkt följd av detta, vresig. Att sätta henne som listans förstanamn var ett katastrofalt beslut, lika dumt som när någon bestämde sig för att ersätta David Lee Roth med Sammy Hagar. Okej, David Lee Roth var väldigt.. ehmm.. krånglig, det sätter vi på minuskontot, men han var världens coolaste playboy medan Sammy Hagar har utstrålning som en postkassörska. För ett rockband som Van Halen, med den uttalade ambitionen att vara världens coolaste band, borde valet vara enkelt.. tycker man (och du som eventuellt trodde att det handlar om hur herrarna sjunger bör omedelbart omvärdera hela din syn på rockmusik). Lika enkelt borde valet vara för socialdemokraterna: lyft fram den yngre och hungrigare generationen! Och jag skulle tro, utan att ha gjort en demografisk undersökning, att det är här som skon klämmer. Antingen finns det ingen yngre och hungrigare generation inom partiet, eller så sitter de gamla och proppar igen alla karriärvägar. Det skulle visserligen kunna vara ett dilemma likt det AC/DC ställdes inför när Bon Scott dog, alltså antingen lägga ner bandet eller hitta en ersättare (och vissa puritaner hävdar förstås att de borde ha lagt ner bandet), men jag måste ändå tro att partiet har hämtat sig från mordet på Anna Lindh vid det här laget. En troligare förklaring till Ulvskogs förstaplacering är snarare att hon, i partiets ögon, är en gammal trotjänare som måste beredas plats for old times sake (som en propp). Allt jag kan säga är att jag inte håller med om det. Eller, för att förklara det hela utan liknelser med hårdrocksband: Sossarna har ett gigantiskt imageproblem, och beslutet att sätta Ulvskog som förstanamn bevisar att man själva inte fattat detta.  Dessutom har sossarna bedrivit en fantastiskt dålig valkampanj, och detta i sällsynt usel konkurrens. Det fanns alla chanser att kapa åt sig väljare och mediautrymme här och låta EU-valet bli starten på den "riktiga" valkampanjen som står och väntar som en osalig ande runt nästa hörn. En chans som, anser jag, det ledande oppositionspartiet borde se som sin förbannade plikt att ta. Gjorde man det? Nej. Man höll låg profil och satte virrpannan Ulvskog som förstanamn. Ett sådant parti förtjänar inte min röst.  Men tillbaka till vad jag faktiskt valde att rösta på, tillbaka till herr Schlyter och Miljöpartiet. Om just detta alternativ är bäst lämpat att förvalta mitt förtroende återstår förstås att se, men genom (den miniatyrlika) valkampanjen har man åtminstone lyckats övertyga mig om att så eventuellt skulle kunna vara fallet. Och ska vi vara ärliga så är ingressen till min text, det där fina snacket om att EU-parlamentet skulle vara rätt instans för att ta tag i klimathotet, just bara fint snack än så länge. EU har fortfarande mycket att bevisa i klimatfrågorna, det verkar som de flesta beslut hamnar i dissonans med respektive lands prioriteringar. Och visst går det att förstå, åtminstone på ett känslomässigt plan, att ett land på ruinens brant inte prioriterar klimatfrågorna högst på sin dagordning. Därför, hävdar jag, är det ännu viktigare att länder som fortfarande har näsan ovanför vattenytan talar om för omvärlden att dessa frågor fortfarande och mer än någonsin har hög prioritet. Man får liksom ta det globala ansvaret här, genom att till exempel rösta på Miljöpartiet. Högtflygande? Flummigt? Ja, möjligen. Men vad fan, någon måste ju vara det också.  I rådande konjunkturläge kommer det dessutom att finnas tillräckligt med EU-parlamentariker som ser det som sin viktigaste uppgift att värna om jobblinjen och den så kallade inre marknaden. Där behövs inte mer muskler, det är jag övertygad om. Och kanske kommer miljöfrågorna av denna anledning att vara nedprioriterade under en överskådlig framtid, det finns mycket som tyder på det, men tids nog svänger pendeln tillbaka till det läget där dylika "lyxproblem" återigen får utrymme.  Så lyssna nu Carl.. Calle lille, det kommer att vara jobbigt för dig ett tag, du kommer att tvingas jobba i stark motvind, men det var just min tro på din uthållighet som var avgörande för mitt val. Du, till skillnad från Marit, kommer att ha krafter kvar när den här skutan vänder och EU-parlamentet öppnar ögonen för frågor som inte direkt och till hundra procent kan kopplas till sysselsättning och handel, och då litar jag på att du är rätt man för mig. Då litar jag på att du har använt din tid i skyttegravarna på bästa möjliga sätt och hoppar in i hetluften med nyslipad bajonett. Do we have a deal. Schlyter?    PS. Calle, det går bra att svara här i kommentarsfälten. Tack på förhand!

6 Kommentarer

 

”Du vet förr i tiden var folk dumma i huvet nå så djävulskt”, där har ni folklivsforskaren Job Anderssons stående replik i P3:s humorhöjdare Mammas Nya Kille. Så vad säger man då om människan nu för tiden? Den moderna människan, det vill säga konsumenten, som i ämnet miljömedvetenhet slår nya personliga bottenrekord i princip varje år? Dum i huvet, nåt så djävulskt.

 

Det räcker gott att någon sätter ett klistermärke på ett äpple för att vi ska tro att vi minsann drar vårt strå till stacken i kampen för att rädda vår planet undan miljöförstöringsapokalypsen. Så länge det står ”ekologiskt odlad” på klisterlappen fortsätter vi med nyköpt miljöalibi att slänga flera kilo fullt ätbart livsmedel i veckan och styr planeten rakt mot avgrunden. Gud förbjude att vi skulle avvika en endaste millimeter från vårt invanda konsumtionsmönster. Vi måste ju fortsätta handla, annars går ju ekonomin under. Eller? Vad inträffar först, evig recession eller evigt mörker? Eller tänk den här tanken då: vad ska du med högkonjunktur till om du inte kan andas? My God, säger kinesen som kommer till Sverige som utbytesstudent och ser blå himmel för första gången i sitt liv. Han blev nästan religiös han. Där har du ett skrämmande framtidsscenario som redan existerar i andra delar av världen. På SAMMA PLANET liksom, hajar du?

 

Enligt samma lobotomerade logik köper vi nya ”miljöbilar” (snacka om oxymoron) som släpper ut en aning mindre koldioxid per kilometer än genomsnittsbilen, på så sätt kan vi fortsätta köra till affären som ligger en kilometer bort och köpa en liter ekologisk mjölk. Att halvera utsläppen i exemplet ”hej jag har en bil vad tycker du jag ska göra för miljön” är så här enkelt: behåll den gamla smutsiga bilen och kör tusen mil per år istället för tvåtusen. En förändring i beteende som väldigt många bilister lätt skulle kunna göra utan att på något sätt göra avkall på vare sig upplevd livskvalitet eller trygghet. Tvärtom skulle många feta rövar naturligtvis bara må bra av att ta en promenad till affären istället, men se vårt konsumtionsstyrda samhälle kommer aldrig att uppmuntra till beteenden som styr konsumenten bort från ökad konsumtion. Motion måste du ju köpa fattar du väl, antingen på gym eller från TV-shop. Jag går förbi ett gym nästan varje dag på min standardrunda med barnvagnen och förundras varje gång över hur många bilar som står på parkeringen. Vi förtjänar ta mig fan att bli utrotade.

 

Okej, till konsumentens försvar bör framläggas att det inte är så lätt alla gånger. Budskapen har varit många och förvirrande. För tre år sedan köpte jag till exempel en etanolbil i tron att jag gjorde något bra för miljön. För tre år sedan VAR etanolbilar bra för miljön, enligt de flesta experter, sedan visade det sig plötsligt att jag i princip mördar fattiga barn när jag kör omkring med min bil. Det är knappt så man vågar köra fram till pumpen med blått handtag nu för tiden. Dum i huvet är jag, nåt så djävulskt. Men jag promenerar åtminstone till affären när jag köper snus.

 

Det är dags att fatta det här nu, vi konsumenter måste ta ansvaret att ta reda på fakta. Politikerna verkar nämligen inte göra det åt oss. Och den enkla men bistra sanningen är att det är överkonsumtion med påföljande transporter och förpackningshysteri och avfallshantering, inte odlingssätten eller co2-halten per kilometer, som är den stora boven. Men vi är så totalt indoktrinerade av konsumtionssamhället att vi tror att det går att köpa sig fri från skuld, när köpandet i själva verket är beteendet som satt oss i knipan.

 

När det gäller till exempel ekologisk mjölk, den största ekologiska produkten i Sverige, så försöker producenterna slå en massa blå dunster i våra ögon genom att hysta ur sig floskler om naturens egen balans och ekologisk harmoni, men när väl mjölken har lämnat kossan så hämtas den med samma dieseldrivna tankbilar och genomgår samma förpackningsprocess som den vanliga mjölken. Vari ligger miljövinsten? Kossan mår lite bättre och du är så jävla lurad igen.

 

Om vi överhuvudtaget skulle närma oss konceptet miljömedvetenhet när vi köper mjölk så skulle den väl åtminstone tappas från kran i återanvända kärl som vi själva tar med oss. Och den skulle förstås alltid produceras i närheten av där vi bor, så att transporterna minimerades. Har du koll på var din ekologiska mjölk produceras? I Skåne till exempel hämtade man ett tag ekologisk mjölk från Gävle, 80 mil bort, för att möta efterfrågan. Sen har man mage att marknadsföra både sig själv och produkten som ett miljövänligare alternativ. Den skåning som handlat ekologisk mjölk från Gävle hade i själva verket gjort mindre åverkan på miljön om han hade köpt vanlig mjölk, men det är ju förstås en sanning du aldrig lär få höra från företaget ifråga. Skåne-mejeriers informationschef Sven-Olov Lööv konstaterar krasst att "transporterna är en hake" men att man "får väga det ena mot det andra". Vad är det som i det här exemplet väger upp de miljövidriga transporterna Sven-Olov? Ingenting annat än er egen profit. Det är ju så jävla dumt så man baxnar.

 

Jag har väntat länge på att någon ska komma ut och slå näven i bordet. Någon som kan sätta kraft och trovärdighet bakom orden, ett sanningsvittne som kan ge de kommersiella krafterna en match. Och aldrig trodde jag väl att jag skulle sätta mitt hopp till en folkpartist, men när Marit Paulsen går ut i DN och dundrar ”Dags att slakta den heliga ekologiska kossan” så flimrar det åtminstone till i den synaps i min hjärna som för länge sedan lagrade en föreställning om mina drömmars miljö-Messias. Hennes budskap är kristallklart: sluta gå på bluffen, ekologisk odling kommer inte att rädda planeten.

 

Det Marit menar är att ekologisk odling håller alldeles för låg effektivitet för att kunna försörja oss, det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket odlingsbar mark på jorden. Skördarna från ekoodling ger från hälften till tre fjärdedelar av den skörd som konventionell odling ger. Hittills har vi i västvärlden kommit undan med det här, eftersom större delen av jordens befolkning har tvingats leva i en helt annan och mycket bistrare verklighet som kallas utvecklingsland (du vet, matbrist och sånt). En bistrare men också långt mindre utrymmeskrävande verklighet. Men nu kommer Indien, nu kommer Kina, och om alla dessa människor tar sikte på genomsnittssvenskens konsumtionsbeteende så lär himlen förmörkas innan Saab hinner gå i konkurs.

 

Jaha (din jävla Messerschmidt), tänker du, och vad ska vi göra istället för att köpa ekologiskt då?  Ja vi kan ju börja med att ta en titt i soporna och kolla hur mycket mat vi slänger varje dag, och sedan dra den enda rimliga slutsatsen. Det vill säga vi ska sänka konsumtionen genom att öka utnyttjandegraden av det vi redan köper. Jag upprepar, VI MÅSTE SLUTA SLÄNGA MAT! Förutom att göra en betydande miljöinsats (mindre livsmedel som ska paketeras och transporteras, mindre avfall som ska processas) så sparar vi dessutom pengar. Win-win, you know. Ska det vara så svårt att fatta? Nej, tänkte väl det.

16 Kommentarer