|
Fredag 17 April 2009 Den förbjudna diskussionenAv jonasEn av grunderna för ett fungerande demokratiskt samhälle är åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Att öppet och respektfullt kunna föra en diskussion eller debatt kring varje enskilt ämne, trots att man har olika ingångar, åsikter eller värderingar, borde ligga i allas demokratiska intresse. Så att vi medborgare själva kan ta del av de olika ståndpunkterna för att bilda oss en så kvalificerad egen åsikt som möjligt. Tyvärr är somliga diskussioner omöjliga att föra i Sverige idag.
Ett sådant ämne är frågan om legalisering av droger (om du redan här tänker att “här kommer ännu en nyliberal festknarkare som vill släppa drogerna fria”, så är du tyvärr en del av problemet).
Ni vet hur det ser ut de gånger frågan tas upp i nåt debattprogram: Det första inlägget går alltid till företrädaren som är emot legalisering - och denne berättar verkligen känslomässigt om hur hemskt det är med knark och hur mycket han är emot knark (och positionerar således sin motståndare att vara för droger, något denne kanske alls inte är. Det kan ju finnas många skäl att vara för ett avskaffat förbud av droger, men mer om detta senare). När väl pro-legaliseringsföreträdaren börjar ange vilka skäl man kan ha för detta, avbryts han snart av programledarens första dödande fråga: “Använder du droger själv”? Om respondenten vill svara sanningsenligt är han torsk. Vid ett bekräftande svar avfärdas han med att han sitter och talar i egen sak, och vid ett nekande svar avfärdas han med att han således inte vet vad han talar om. Skulle han mot förmodan ta sig igenom detta nålsöga och få fortsätta sin utläggning, ser programledaren snart till att släppa lös jättedräparen; den före detta heroinisten. Efter att denne har intygat vilket helvetiskt liv det är att leva med drogerna, samt anklagat alla som har något att invända för att önska livet ur honom, hans knarkarkompisar och alla potentiella narkomaner, är debatten att betrakta som avslutad, stendöd och begraven. Som om den personliga erfarenheten är den enda kompetens man kan ha i frågan!
Och nej, jag tycker själv inte att droger är ett positivt inslag vare sig i samhället eller på den individuella nivån, och nej, jag skulle självklart inte att vilja att nåt av mina barn skulle börja använda droger (vilket ofta är den första dumma motfrågan man får om ämnet nån gång dyker upp i mer privata sammanhang). Jag tror mig förstå de flesta av skälen till varför knark är olagligt. Bland det mer framträdande hör givetvis att man vill skydda sina medborgare från farliga substanser (och samtidigt försöka hålla nere sjukvårdskostnaderna), och då har lagstiftningen både en normativ funktion, en utbudsbegränsande funktion och en åtgärdande funktion (bara genom att göra det olagligt kan man ingripa polisiärt). Och det kan hända att det är så det skall vara, men det kan vi inte riktigt ta reda på om sakfrågan inte får lov att diskuteras. Jag kan faktiskt tänka mig ett antal skäl för att se över vår lagstiftning kring droger.
Ett viktigt skäl för mig är individens rätt att bestämma över sig själv. Att betala med den personliga friheten är bland de högsta priser man kan betala över huvud taget. Jag kan tänka mig att göra det i undantagsfall, men då skall det vara löjligt välmotiverat. Hade lagstiftningen verkligen fungerat kanske jag hade varit beredd att betala det priset, men jag tycker det verkar ganska dåligt med den biten. Jag upplever det snarare som om drogerna både flödar och används som aldrig förr.
Kanske hade det också varit värdigare för narkomanen att inte behöva leva sitt liv i kriminella miljöer? Oavsett vilket så hade priserna på narkotika gått ner, vilket givetvis skulle medföra att många brott av narkomaner aldrig skulle behöva begås. (Jo, jag tycker att det är ett oerhört tragiskt livsöde. Men det är uppenbarligen inget livsöde vi lyckas förhindra genom lagstiftning. Och samtidigt inbillar jag mig att brottsligheten bland a-lagsalkisar är betydligt mindre än bland narkomaner).
Brottssyndikaten och gängen som hanterar drogförsäljningen i Sverige idag är ytterligare ett skäl till varför man kanske bör ta legalisering i beaktande. De verkar inte bry sig nåt nämnvärt om att deras främsta konkurrensmedel - hot, våld och mord - är olagliga, eftersom själva grunden för deras verksamhet också är olaglig. Om drogerna istället skulle säljas på apotek eller systembolag gissar jag att basen för mycket av deras affärer skulle gå om intet.
Och blickar man ut internationellt - och detta kanske är det viktigaste skälet av alla - så tycks vi rättfärdiga de internationella narkotikakartellerna, som förtrycker och våldför sig på befolkningarna i de drogproducerande länderna, genom att låta dem vara de enda leverantörerna av dessa mycket åtråvärda varor. Om Sverige istället tog ett internationellt initiativ till statligt kontrollerade och kvalitetssäkrade odlingar av cannabis, koka och opium kanske folket i länder som Afghanistan och Colombia någon gång skulle få smaka på ord som frihet, fred och framtid.
Missförstå mig inte. Jag vill inte idag ropa ut släpp knarket fritt. Bara släpp diskussionen fri!
|
Sök -