Det var fredag Buy Carbocisteine Without Prescription, och arbetsveckan var över. Sofie lagade middag och jag satt i vardagsrummet och tittade på tv. Jag kände mig tillfredsställd och behaglig till mods, online buy Carbocisteine without a prescription, med fötterna på bordet och en liten whisky i handen. Carbocisteine withdrawal, snort, alcohol iteraction, Mellan mig och teven stod en stor bukett med rosor från förra veckan. Vi hade till slut förlovat oss.
Jag tog en liten klunk av spriten, Buy Carbocisteine Without Prescription. Rök steg upp genom näsgångarna och tände eld på svalget, Chicago, Illinois. Houston, Texas. Ringen skavde på fingret. New York. Los Angeles, California, Efter ett helt liv utan skulle det nog ta ett tag att vänja sig.

”Fan!” hördes det från köket. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag tog en liten klunk till. ”Vad händer, Indianapolis, Indiana, San Francisco, California, älskling?”
Sofie kom in i rummet. Reasons to buy Carbocisteine online, ”Vi har ingen créme fraiche. Jag måste ha créme fraiche till grytan. Du får gå iväg och handla.”
”Självklart”, order Carbocisteine online overnight delivery no prescription, sa jag, Buy no prescription Carbocisteine online, fast jag inget hellre ville än att sitta kvar i soffan. Det var ruggigt ute, och hade man väl kommit in ville man inte ut igen, Buy Carbocisteine Without Prescription.
”Köp lite juice till i morgon bitti också. Och kom tillbaka snabbt - jag älskar dig!”

Ute var det kallt och rått och jag kunde inte se en människa, purchase Carbocisteine online. Den blå bussen kom stånkande i backen. Philadelphia, Pennsylvania. Phoenix, Arizona, Jag började jogga mot hållplatsen.

När jag handlat Buy Carbocisteine Without Prescription, färdigt och gick ut ur butiken så hörde jag en koltrast från något av de höga träden i parken tvärs över gatan. Det kändes konstigt och fel. Koltrastens vackra sång ska höras i vårkvällens skymningsland, Carbocisteine in cats, dogs, children, man, woman, men, women, inte en mörk och kall februarikväll som denna. Carbocisteine coupon, Fågelns lockrop gjorde mig vemodig. Jag kom att tänka på min uppväxt på landet, vi bodde i närheten av en sjö, San Diego, California. Dallas, Texas. San Antonio, Texas. När isen om vårkanten släppte taget om stränderna så steg en djup doft från vattnet, Buy Carbocisteine Without Prescription. Det var som om något kom upp ur de kalla vågorna och lindade sig om livet. Carbocisteine price, Och när solen slocknade i sjöns mörker och himlens sprakande färger bleknade, så sjöng koltrasten med en känsla som gick rakt in i hjärtat - precis som ikväll. Men det var inte vår nu, Carbocisteine FDA approveds, utan vinter, Köpa Carbocisteine online, Osta Carbocisteine online, Jotta Carbocisteine verkossa, och sjön där ute låg täckt med is och marken var hård och kall.

Snart kom bussen. Jag var nästan helt ensam ombord. Buy Carbocisteine Without Prescription, Efter en stund stannade den vid ett rödljus. På andra sidan gatan låg en frisörsalong, Baltimore, Maryland. Milwaukee, Wisconsin. Den såg helt vanlig ut, Where can i order Carbocisteine without prescription, men det var något som inte stämde. Frisören stod mitt på golvet, helt stilla med händerna hängande vid sidorna, 125mg, 150mg, 200mg, 250mg. Han stirrade rakt in i spegeln. Lokalen var blek och kall i det vita lysrörsljuset, Buy Carbocisteine Without Prescription. Oklahoma City, Oklahoma. Las Vegas, Nevada, Jag kunde inte se någon kund, och jag undrade förstås varför han bara stod där, det såg ju inte naturligt ut, Jacksonville, Florida, Columbus, Ohio.
Medan jag satt och tittade så började det snöa. Where can i buy Carbocisteine online, Stora, tunga flingor som lugnt dalade ned från himlen. Sedan slog ljuset om och bussen tog fart igen, Austin, Texas, Memphis, Tennessee. Buy Carbocisteine Without Prescription, Vi åkte ett par kvarter genom tomma gator, jag tror inte vi mötte en enda bil på vägen. Här och där klev folk av, Acheter en ligne Carbocisteine, acheter Carbocisteine bon marché, och till slut var bara jag kvar.
Den främre delen av bussen var helt mörklagd. Jag såg framför mig en spökbuss med tom förarstol som körde mig genom mörka och ödsliga gator för att aldrig mer stanna, købe Carbocisteine online, αγοράζουν online Carbocisteine. Ibland skulle jag höra skrap och brus från radiosystemet, Comprar en línea Carbocisteine, comprar Carbocisteine baratos, och ett tyst knarrande när ratten vreds runt av sig själv. Trots att det var en barnslig tanke, så kände jag en oro i magen som gjorde mig lite kallsvettig, så jag tryckte på stoppknappen fast det var ett par hållplatser kvar, Buy Carbocisteine Without Prescription. Jag blev löjligt lättad när bussen saktade in som vanligt vid stoppet

Sedan jag var barn har jag tyckt om att titta in hos andra människor när jag är ute och går på kvällen. Det lyser så hemtrevligt i fönstren, buy generic Carbocisteine, och det ser alltid mysigare ut hemma hos andra. Kjøpe Carbocisteine online, bestill Carbocisteine online, Så jag gick längs trottoaren och tittade upp på fasaderna. Jag promenerade förbi ett fönster med vita gardiner och en jättelik kristallkrona med nedtonade lampor. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag kunde inte se mer av rummet eftersom fönstret satt en bit upp, men jag fick ändå en känsla av ödslighet, och den där oron i magen kom tillbaka. Jag fortsatte gå och tittade in genom fönster efter fönster som jag passerade, order Carbocisteine from mexican pharmacy, men de gav alla ett avmätt och kallt intryck. Fort Worth, Texas. Denver, Colorado, Plötsligt fick jag en stark känsla av att alla hus bara var kulisser, fullt möblerade med TV- och radioapparater som brusade och flimrade, men helt tömda på liv, buy Carbocisteine online no prescription. Som om alla människor försvunnit, Where can i buy cheapest Carbocisteine online, och jag var ensam kvar.

Väl framme vid mitt eget hus fungerade inte portkoden. Jag stod där en stund och undrade vad jag skulle ta mig till, mobiltelefonen låg kvar uppe i lägenheten, Buy Carbocisteine Without Prescription. Jag sparkade till dörren i ren frustration och då gled den upp – den hade inte ens varit låst, rx free Carbocisteine. I trapphuset stod jag en stund och vädrade i luften. Detroit, Michigan, San Jose, California, Det luktade annorlunda. Man brukar ju inte tänka på sin egen hemmalukt förrän man varit bortrest ett tag, men nu kände jag direkt att det gick ett stråk av något obekant i luften.
När jag satte nyckeln i ytterdörren var det något fel med låset där också, buy Carbocisteine no prescription, hur jag än försökte kunde jag inte få in den. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag ringde på i stället. El Paso, Texas. Washington, D.C. Seattle, Washington, Först hände ingenting, men jag tänkte att Sofie kanske höll på att stöka i köket och inte hörde. Jag satte fingret mot knappen och höll den intryckt en stund, Carbocisteine samples. Efter ett tag hördes rörelser på andra sidan dörren. Order Carbocisteine no prescription, Så vred hon om låset och öppnade dörren.

Så här i efterhand, när jag satt mig för att skriva ned allt, undrar jag om jag kunde ha agerat på något annat sätt, men jag tror inte att det hade varit möjligt, Buy Carbocisteine Without Prescription. Vissa saker är man helt enkelt inte förberedd på.
Det var nämligen inte Sofie som öppnade dörren, 650mg, 800mg, 875mg, 900mg.
Det var jag själv. Carbocisteine from canadian pharmacy, Jag stod en lång stund och glodde, åtminstone kändes det så. Buy Carbocisteine Without Prescription, Mannen i dörren - jag - såg fundersam ut.
"Ja?", buy Carbocisteine without a prescription, sa han. Japan, craiglist, ebay, overseas, paypal, "Kan jag hjälpa dig?"
Jag fick svindel, det började susa i öronen. Jag kunde inte få fram ett ord, Boston, Massachusetts. Charlotte, Carolina.
"Du kanske har tagit fel dörr?", Carbocisteine trusted pharmacy, sa min egen röst. Den lät precis som när man hör sig själv på band och inte kan begripa att det är så man egentligen låter, Buy Carbocisteine Without Prescription.
"Vem skulle du till?"
"M-men... jag bor ju här...", acheter en ligne Carbocisteine, acheter Carbocisteine bon marché, sa jag efter en lång paus. Fort Worth, Texas. Denver, Colorado, Han log osäkert. "Nej, det tror jag inte, online buy Carbocisteine without a prescription, här bor ju vi!"
"Vem är det?", Buy no prescription Carbocisteine online, hördes Sofies röst inifrån lägenheten. Buy Carbocisteine Without Prescription, "Sofie!", ropade jag och trängde mig in genom dörren. Mannen knuffade ut mig. Han såg skärrad ut, Jacksonville, Florida, Columbus, Ohio.
"Hör du, Köpa Carbocisteine online, Osta Carbocisteine online, Jotta Carbocisteine verkossa, jag vet inte vem fan du tror att du är, men här bor jag och min tjej och du gör nog bäst i att sticka härifrån nu!"
Han började stänga dörren. Jag fick in en fot i springan, Baltimore, Maryland. Milwaukee, Wisconsin.
"Vänta lite nu, Buy Carbocisteine Without Prescription. För fan, Order Carbocisteine online overnight delivery no prescription, vänta!" skrek jag.
"Sofie, ring polisen NU!"
"Vad är det som händer?", online buying Carbocisteine hcl, ropade Sofie. Buy cheap Carbocisteine, "Vänta, snälla, vänta", 0.4mg, 0.5mg, 1mg, 2.5mg, sa jag. Australia, uk, us, usa, "Jag förstår inte. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag fattar inte. Vad är det som händer?"
"Jo, det ska jag tala om, Indianapolis, Indiana, San Francisco, California. Du har gått fel, Carbocisteine FDA approveds, och nu ska du gå härifrån!"
"Vänta... vänta, vänta, order Carbocisteine online c.o.d. Det står en... en Laphroaig på vardagsrumsbordet, Buy Carbocisteine Without Prescription. Comprar en línea Carbocisteine, comprar Carbocisteine baratos, Bara lite är kvar. Jag tappade den i golvet i förra veckan och då rann hälften ut. I.., purchase Carbocisteine online no prescription. i vardagsrummet ligger en grå matta från Mio, El Paso, Texas. Washington, D.C. Seattle, Washington, och på soffbordet står en vas med röda rosor. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag... du... vi är förlovade, canada, mexico, india. Sofie och jag!"
Jag höll upp fingret, Købe Carbocisteine online, αγοράζουν online Carbocisteine, ringen satt gudskelov fortfarande kvar. Min dubbelgångare i dörren såg skeptiskt på mig.
"Jag vete fan hur du känner till det där med whiskyn, men du är verkligen inte förlovad med Sofie, och det är inte jag heller, Buy Carbocisteine Without Prescription. Några jävla rosor har vi inte, Chicago, Illinois. Houston, Texas. Och nu ska du sticka härifrån. Min tjej håller på och ringer polisen där inne!"
Nu var suset i huvudet så högt att jag inte längre hörde vad han sa. Jag såg bara mitt eget ansikte, det som jag sett i spegeln tusentals gånger förut. Buy Carbocisteine Without Prescription, Jag kände till varenda por, varenda hårstrå. Ändå var det där någon annan. Jag knuffade undan mig själv och tog ett kliv in i lägenheten. Allt såg precis ut som vanligt. Det luktade köttgryta. Genom halldörren skymtade vardagsrumsbordet och whiskyflaskan, Buy Carbocisteine Without Prescription. Sofie stod i hallen, men nu skrek hon till när hon fick syn på mig.
"Sofie, för fan. Vad är det som händer. Sofie. Det är ju jag!"

Längre hann jag Buy Carbocisteine Without Prescription, inte förrän jag kände ett hårt grepp om axlarna och blev uthivad i trapphuset. Jag föll omkull och kände en skarp smärta i armbågen. Dörren slogs igen med en smäll. Jag satt där på golvet i trapphuset, helt desorienterad. Deras upprörda röster skrek innanför. Sedan hörde jag hur porten öppnades nere i trappen och hur en polisradio skrapade till, Buy Carbocisteine Without Prescription. Under bråkdelen av en sekund gick jag igenom mina valmöjligheter. Det fanns inget att göra, vad skulle jag säga. Jag reste på mig och sprang så tyst jag kunde upp för trapporna, upp på vinden. Jag stod en stund i vindsdörren och lyssnade. Buy Carbocisteine Without Prescription, Där kunde jag höra brottstycken av min egen upprörda röst några våningar ned.
"Helt galen... sa han bodde här... försökte tränga sig in..."

Långt senare vågade jag mig ned för trappan igen. Jag stod en stund och andades i mörkret utanför dörren. Drog med fingret på namnet på brevlådan, Buy Carbocisteine Without Prescription. Mitt namn. Min lägenhet. Sedan gick jag ut på vädringsbalkongen en halv trappa upp och tittade in genom fönstret. Där, i vardagsrummet, satt Sofie och jag själv. Buy Carbocisteine Without Prescription, Vi pratade upphetsat, jag såg skrämd ut. På bordet stod flaskan, men den var nästan tom nu. Mina händer darrade. Det stod ett glas framför Sofie också - hon som inte ens drack.

Det hade blivit natt. Snön hade fortsatt falla och staden var tyst och öde. Jag hade ingen aning om var jag skulle ta vägen, Buy Carbocisteine Without Prescription. Allting kändes helt sinnessjukt. Då fick jag syn på den lilla frisörsalongen som jag åkt förbi med bussen några timmar tidigare. Jag gick fram till fönstret och tittade in. Salongen var stängd, lysrören släckta. Buy Carbocisteine Without Prescription, Allt såg prydligt och välstädat ut.

Och det var då det hände. Jag stelnade till och frös fast. Ett moln av is fyllde magen. Jag stod där och svajade och stirrade in i glasrutans reflektion.

Men ansiktet som stirrade tillbaka tillhörde någon annan.

Similar posts: Buy Proscar (Merck Sharp & Dohme) Without Prescription. Buy Levothyroxine (Euthyrox, Merck) Without Prescription. Farmacia Avodart (GlaxoSmithKline) baratos, Avodart (GlaxoSmithKline) online kaufen. Acyclovir (Generic Zovirax) coupon. Buy Amoxil (Amoxicillin) from canada.
Trackbacks from: Buy Carbocisteine Without Prescription. Buy Carbocisteine Without Prescription. Buy Carbocisteine Without Prescription. Buy Carbocisteine Without Prescription. Order Carbocisteine online c.o.d. Carbocisteine trusted pharmacy. Acheter en ligne Carbocisteine, acheter Carbocisteine bon marché. Reasons to buy Carbocisteine online. Reasons to buy Carbocisteine online.

9 Kommentarer

Jag måste skriva om det förflutna, om kärlekarna innan jag träffade dig. Jag älskar dig mer än det som varit. Mer än alla de jag tidigare älskat. Men jag vet nu att jag inte visste vad kärlek var innan jag hittade dig. Jag kan inte förklara det mer än så. Mer än att jag insåg den helt förkrossande skillnaden. Den platsen du tog i mitt liv var inte inuti mig. Den var allting utanför mig. Det var som om jag kunde leva utan dig fram till att jag inte längre kunde det, till tiden var inne för oss att äntligen träffa varandra. Det är mer än kärleken. Och det är det som är skillnaden. Det gör oerhört ont att känna det som är större än kärleken. Att veta att jag dör utan dig. Att veta att jag aldrig kommer att kunna leva mitt liv utan dig, att det inte är tänkbart och att det på något sätt aldrig varit det. Till döden skiljer oss åt älskade. Kärleken till dig är det mest förintande jag någonsin varit med om. Allting börjar i juli 2006. Det är två månader kvar till att vi hittar varandra. Och ödet kanske är ett löjligt ord, men om C inte flyttat till Stockholm och inte varit ledig just den helgen så hade jag inte kunnat komma och inget av det som hände hade inträffat. Men det är första helgen av min semester och C är ledig från tidningen. Jag norpar en av de sista tågbiljetterna och rullar ut från Göteborg. Det tar en stund innan C hittar mig utanför centralen och sedan tar vi fart. Vi rusar mot T-banan, några enstaka minuter bort från värmen och ner i de kylskåpskalla tunnlarna. En frihet jag länge letat efter men inte hittat vägen in till fyller äntligen hela min bröstkorg. Frihet är som en euforisk gas som alltid tycks jäsa så fort den får fäste. Gasen fyller tomrum och tar sig sedan in och kolsyrar blodet. Jag vet inte vad som gjorde att all den där friheten plötsligt sprang läck inuti mig. Jag kände mig vacker och yngre än på länge och det var en helt fantastisk tropisk varm julikväll, säkert tjugofem grader. Sedan sju år tillbaka levde jag i en relation. Den kvällen jag kommer till Stockholm har jag funderat i över ett år på hur kärlek ska kännas till någon efter sju år. Om kärlek brukar kännas så lite, efter sju år. Jag har inga svar. Kanske borde jag vara nöjd. Jag har ju det bra. Det är en fin människa jag valt att leva med. En människa jag älskar. Vi väntar in resten på Debaser Slussen och suger och sörplar öl efter öl under parasollerna på uteserveringen. Folket kommer och ger intryck, så intensiva att jag får behålla solglasögonen på och vara besvärlig och tyst. Jag och C flinar mot varandra och tillsammans med två pojkar bryter vi oss tillslut loss och går ner mot Street vid vattnet. Därinne känner jag mig lugnare, ljuset är mörkt och rött, luften är fuktig av hud och varm av andetag som kommer nära mitt öra, flera gånger kommer de nära. Det tycks ånga från alla kroppar och kondensen glider likt rännilar av svett längs våra kalla ölglas och flaskor. Det luktar starkt av olika sorters parfym, svett, mynta, redbull, kiss och jord. Jag minns att jag luktar på min arm och på min tröja för att kontrollera att jag fortfarande luktar som jag brukar. Två bra DJ:s vänder plattor och de får oss att le och hålla takten med huvudet. Folket på Street den kvällen liknar en blandning cineaster som gärna lever upp till myten om sig själva och andra som försöker se så frigjorda ut som möjligt. De ser glada ut men verkar nervösa på något sätt där i oceanen av all låtsaskultur. Som det brukar vara, tänker jag cyniskt och tömmer glaset. De två pojkarna hittar några de känner längst in vid baren och plötsligt är det jag och fem pojkar. De gör mig lugn konstigt nog. Främlingar brukar inte ha den inverkan på mig men det är som om de är glada att se mig. De ser nyfiket på mig från olika vinklar och känner på mina kläder och tilltalar mig på olika vis. En blond ung man med lugg väcker särskilt mitt intresse och jag vet än idag inte varför. Jag har träffat honom många gånger efter den där natten och jag har verkligen funderat över varför just han hade förmågan att förändra mitt liv för alltid. Ännu konstigare är att han inte vet om det. Han skulle säkert tappa hakan om jag en dag berättade det för honom. Alltid har jag efter den natten undrat över om jag någonsin förändrat en annan människas liv så. Om jag, utan att veta det, ändrat riktning på någons liv så som han gjorde med mitt. Vi står i baren ganska länge. Dricker stora glas med halvkall avslagen öl. Jag går ut ibland för att röka och jag minns att jag röker ganska fort, bara några bloss på varje cigarett. Jag vill in till den blonde pojken igen med sin vackra romerska näsa och norrländska dialekt. Jag har inget som helst minne av vad vi alla talar om. Säkert oväsentligheter och sådant som man ofta talar om när man hänger bar med en grupp människor man aldrig förut träffat. Jag känner att vi alla som står där just då mår väldigt bra tillsammans. Vi ser i varandras ögon att där finns en överenskommelse om att vi tycker mycket om varandra just där och då. Alla är lyckliga på något sätt och ingen kommer att gå hem förrän den här natten blivit dag. Vi hittar ett stort ledigt bord på andra sidan av baren. Fler främlingar nosar sig till vårt sällskap. Vi är nu sex pojkar och två flickor med mig inräknad. Flickan klädd i en blommig sextiotalsklänning sitter i knäet på en av pojkarna. Den blonde sitter bredvid mig och ler finurligt då och då. Det enda jag minns av orden som utväxlas där är de som flickan plötsligt högt och glatt utbrister sekunderna innan vi går. – Ska vi bada? Alla runt bordet lyser upp och reser sig nästan omgående medan de sväljer innehållet i sina glas. Jag minns att jag tänker att jag inte alls vill bada. Bli blöt och kall. Smutsigt vatten och vara naken. Aldrig i livet. Nåja, tänker jag, man kan alltid röka cigaretter och se den blonde pojken klä av sig. Vi strövar ut mot Reimersholme som jag gång på gång får för mig att kalla Reidarsholme. Luften är varmare än ljummen. Det är som om en svart sol stigit och värmer oss utan ljus. Höghusen på höger sida står tysta och sover, ingen verkar vara vaken längre utom vi. Vattnet skvalpar mörkt längs vår vänstra sida. Flickan i klänning hoppar upp på sin cykel. – Gå i förväg. Jag ska bara hem och hämta handduk och vin. Hon cyklar in i mörkret och försvinner. Vi går länge men stannar tillslut under en sagolik silverfärgad hängpil. Den bugar sig långt ut över vattnet och doppar sitt koppargröna hår under ytan. Längre upp i kronan är det som om det drar ett sus mellan de skidformade löven när de ser oss stanna. Vi sneglar lite villrådigt på varandra. En av pojkarna tar av sig skorna och går ner under trädet. Han håller om stammen med armen och känner på vattnet. – Det är helt ljummet, säger han förtjust. Flera av de andra tar av sig skorna och drar samtidigt av sina jeans och går ner för att känna efter. Alla utom jag och en till klär snart av sig och springer uppspelta ner i vattnet. Jag tjuvkikar på den blonde samtidigt som jag hakar av mig skorna och strumporna. Gräset är torrt och lent under mina fötter. Hans överkropp är vacker. Mager och manlig. Hans axlar och skuldror rör sig smidigt när han drar ner de svarta boxershortsen utan att vända sig om. Skratt och tjut ekar nere i vattnet. Jag ler och lirkar upp en Marlboro, sätter den mellan läpparna. Flickan bromsar in sin cykel igen och jag vänder mig om. Hon lägger cykeln i gräset och drar av sig klänningen, hon har en randig bikini under. – Ska du inte hoppa i? ler hon uppmanande. Jag rynkar lite på näsan och skakar lätt på huvudet. – Jo, men kom igen nu. Hon tar upp en halvfull flaska rosé ur sin strandväska. Vi delar det här och sen hoppar vi i. Okej? Jag minns att det mer är vinet som lockar än att bada. – Okej, ge mig den där jävla flaskan då, flinar jag. Hälften av det syrliga vinet försvinner på några sekunder i djupa klunkar ner i magen. Sedan reser jag mig och klär av mig direkt. Jag behåller bomullstrosorna på och det svarta radbandet mellan brösten. Vattnet är kroppsvarmt. Sött, salt och alldeles svart mot läpparna. Vattnet är himmelskt, inte alls så som jag inbillat mig. Det sover tyst och mjukt runt min kropp, håller mig försiktigt, omsluter mig. Jag simmar ut lite, bort från de andra. Den blonde pojken följer sakta efter mig. Han ler tyst och blåser lite med munnen över vattenytan samtidigt som han betraktar mitt ansikte. Han tar ett lätt simtag mot mig och glider in alldeles bakom min rygg. Vi säger ingenting för det som håller på att hända är ingenting man uttalar. Jag följer vattnet med blicken som ligger blankt likt svart målarfärg. Jag ser bort mot den andra sidan. Båtar ligger förtöjda vid bryggorna under gatlamporna vars ljus kastar mackor som små blixtar över ytan. Allt jag anar är de långsamma ljuden av våra kroppars vinglika rörelser under vattnet. Han väntar. Jag lyssnar till hans andetag och stänger ögonen. Och vattnets rörelser stannar upp runtomkring oss. Natten stannar. Tiden stannar. Hans hand. Han låter sina fingertoppar viktlöst nudda min svank under vattnet. En enda gång drar han handen sakta och ljudlöst upp längs min rygg, följer ryggraden, varje kota. Jag känner vattnet sila sig mellan hans fingrar samtidigt som hans hud mot min får mig att sluta andas. Hans fingertoppar lämnar mig varsamt i nacken och som ström fortsätter smekningen rakt in i mitt oerhört övergivna hjärta. Innan jag vänt mig om har han lämnat mig, han simmar in mot land igen, vänder sig inte om. Efteråt vandrar flickans handduk mellan oss till den är tung av vatten. Vi tar på oss en del av våra kläder och lufttorkar sedan på rad utsträckta på rygg i gräset. Jag ligger längst ut och bjuder upp paketet av mina Marlboro. Himlen är stjärnlös. Bottenlös. Vi skrattar så att vi gråter, brottas, delar på några burkar med ljummen folköl. Blixten från min kamera smattrar över deras kroppar och skrattande ansikten. I ögonvrån ser jag när han reser sig upp och sitter en stund med armarna om knäna. Han vrider huvudet och ser bort mot mig. Jag möter hans blick men klarar bara av att hålla den en sekund eller två. Han ställer sig upp och går de tre stegen bort till mig. Han ser inte på mig. Han lägger sig bara ner med sitt huvud på min mage och sin kropp ut från min. Hans blonda hår är vått och kallt mot min hud. Han ligger stilla och låter sitt huvud höjas och sänkas av mina andetag. Jag lägger min hand i hans panna och stryker in hans hår mellan mina fingrar. Han sluter sina ögon. Och det tar bara trettio sekunder att inse svaret. Han vrider sin blick mot mig och drar sakta sin sträva kind mot min mage. Han ser mig långt in i ögonen samtidigt som hans mjuka läppar en enda gång kysser den tunna huden över mina revben. Jag går sönder. Jag faller. Det känns som om hjärtat skriker av smärtan. Det skriker rakt genom mig för att jag har glömt. Glömt hur det känns att älska. Att jag har glömt meningen med livet. Så jag låter den störta in i mig. Det tar bara trettio sekunder. Han behöver aldrig röra vid mig igen. Vi sitter alla tysta bredvid varandra med något saligt i blickarna på den tomma bussen i gryningen. Vi kommer upp i en lägenhet på söder full med böcker och orientaliska mattor. Och i en soffa, i fåtöljer och på golv sträcker vi ut oss. Någon sätter på Billie Holiday och han somnar med ett leende på sina läppar med huvudet i mitt knä. Och när alla har somnat ser jag på honom och låter tårarna tyst rusa nerför kinderna. Två dagar senare åker jag tåget hem med en lättnad inom mig större än allt annat. Jag sitter i vår blåa soffa när du som levt med mig i sju år kommer hem och stänger ytterdörren om dig. – Har du haft det bra? ler du och böjer dig fram för en kram. Men jag ser ledset upp på dig och drar ett djupt andetag. – Vi ska inte leva tillsammans mer nu älskling. Jag är äntligen säker nu. Du nickar bara. Vi är inte kära i varandra längre. Vi har inte varit det på länge. Och du nickar igen och ser olyckligt på mig. Jag gråter sedan. Jag gråter hela natten. Över slutet. Över friheten. Över att äntligen veta. Över dig. // Kniven Läs mer av Kniven här.

14 Kommentarer

När jag var liten så åkte vi ut och paddlade några somrar i en grön Trapper. En perfekt formgiven kanot som utan problem stod pall för mig, storebror, farsan och packning för en veckas vildmarksliv. Det var speciellt att vara ensam med min bror och farsan, det hände inte så ofta. Egentligen var det otroligt att jag och brorsan kunde vistas på en så liten yta tillsammans utan att mörda varandra, vilket också gör minnet av det så mycket bättre. Vi paddlade längs ensliga älvar och åar i Värmland. Passerade skummande slussar, gårdar, gamla glasbruk - det mesta sedan länge nedlagt eller övergivet, sakta på väg att återföras till naturen. Jag förstod det inte då, men det var en smula meditativt att sitta där och vegetera medan träden slöt sig som ett tak över älven. Man lät en hand falla ned i vattnet, fäste blicken på någon punkt längre fram och funderade på vad nästa krök hade i sitt sköte. Det var spännande och ljuvt på en gång. Men det jag alltid mest längtade efter var kvällen, då en tom mage börjat göra sig påmind och kursen riktades mot fast mark. Vi slog läger vid någon skogsstrand, man klev ned i det kalla vattnet och kramade med tårna i sanden, drog upp kanoten på land, började leta efter stenar och ved till lägerelden. När hungern var stillad satt vi och pratade och tittade ut över vattnet, jag täljde kanske något med morakniven jag blivit gammal nog att få. Så snart solen gått ned blev den ljumma kvällen snabbt kylig. I takt med att mörkret tilltog blev det också allt tystare, mättnaden gjorde alla lite dåsiga. Efter en stund var det enda som hördes sprakandet från elden som sköt upp irrande glödbloss mot himlen, och ibland det ödsliga och vackra ropet från en lom som ekade över sjön. Sedan kom det bästa. Att efter en dags vildmarksupplevelser, lite ruggig av kvällskylan och med rökdoft i håret, få borra ned sig i sin sovsäck, sakta återfå värmen och somna till nattens mystik genom tältduken. Det är något speciellt med natten. Ljuden är annorlunda, det är tystnaden som inte är tyst. Det ständiga svaga bruset från avlägsen trafik och väsande luftkonditioneringar. Man hör för en gångs skull vinden och prasslet från träden, och nattfåglarnas sång får en särskilt vemodig klang. Trots att jag känner varenda vrå av den här staden så är det som en annan plats när det är mörkt. Jag ser alla bekanta ställen som jag passerat tusentals gånger, och i natten och mörkret är det fortfarande samma platser - fast ändå inte. Det började, som det så ofta gör, för länge sedan. Jag är knappt arton och på väg hem från krogen, kliver av sista bussen som försvinner i fjärran. Jag står på trottoaren i ett avgasmoln, solens första strålar har börjat kravla sig fram över trädtopparna. Enstaka medresenärer försvinner på ostadiga ben åt olika håll. Snart ligger villakvarteren öde igen, det är stilla och lite kyligt, ett dis av dagg över gräsmattorna. Någonstans hörs tjick-tjick-tjick från en vattenspridare. Plötsligt kommer ett muller, och snett ovanför mig flyger ett jetplan in i bilden. Det lämnar efter sig ett tunt streck och jag står där som en fågelholk och glor tills planet blivit till en liten guldfärgad prick vid horisonten. Det var det finaste jag sett, en perfekt manifestation av både oändlig ödslighet och svidande längtan. Så jag är svag för ensamma flygplan, nätter och gryningar. Att sitta på Kvarnen när morgonsolen färgar de översta fönstren i ölhallen blå, skynda sig ut i den klara luften innan det hunnit bli kö till garderoben, och sedan vingla iväg hem mot Kungsholmen på cykel över Västerbron. På andra sidan dödskrönet är det bra rull, då susar man ner i mörkret under avfarten med gåshud på armarna och med ett innerligt hopp om att komma ut helskinnad på andra sidan. Nu var det länge sedan som det blev någon paddling. Det borde vara så lätt, men när man är vuxen ska ju allt krånglas till. Logistik, haffa någon med körkort, få ledigt. Kanske ska vildmarksäventyret få stanna kvar i minnet, få bli i ihågkommet i de där fina bitarna och inte ersättas med regniga dagar, ett spritkök som exploderar eller en kropp översållad av kliande myggbett. Dessutom kan jag inte riktigt slappna av i ett tält sedan Quick satte Appojaure på kartan 1984. Nej, jag ägnar nog natten uppmärksamhet från stan i stället. Från Kvarnen, Västerbron, eller ett daggfuktigt halt tak fem våningar över Upplandsgatan. Berusad av för många öl, det vansinniga i företaget och, inte minst, den perfekta sommarnattshimlen som breder ut sig över de brokiga plåttaken.

4 Kommentarer