Så var våren här igen. Häromdagen gick jag strandpromenaden vid Marieberg, den som slingrar sig fram nedanför Ryska ambassadens gråfläckiga självmordskaserner. Det var varmt i solen, men så fort man hamnade i skugga så höll man på att frysa ihjäl. Jag rundade en buske vid Smedsuddsbadet och det första jag får syn på är en spritt språngande naken gubbe - eller naken förresten, man hade nästan önskat att han vore naken eftersom det enda han hade på sig var ett par blå, urtvättade tajta badbyxor med snöre mellan skinkorna. Solen har varit framme i tre timmar och folk slänger redan av sig kläderna! Gubben stod lutad i en onaturlig ställning - det såg väldigt obekvämt ut - mot en bänk, lätt böjda knän, rak i ryggen, armarna utsträckta. Jag trodde det var ett skämt, dolda kameran, men insåg snart att soldyrkarnas säsong just har börjat. Har man ambitionen att se ut som en strålskadad läderväska vid sommarens slut så gäller det att ta vara på solchanserna. Jag började längta hem till lägenhetsgrottan, men det är ju förbjudet att sitta hemma och glo på TV när solen lyser. Det är det som är problemet med det här landet!* Det lutheranska, nedärvda tvånget att vistas ute så fort solen glimtar till bakom en fransig molnkant och termometern spränger den heliga 10-gradersgränsen. Den ångest man drabbas av om man sitter inne en solig dag. Känslan av att slösa bort sitt liv, att missa något viktigt. Att inte göra rätt. Hade det inte varit så dåliga kommunikationer till Fridhemsplan så hade jag nästan kunna bosätta mig i Norrland, det enda ställe där våren är en kort parantes, och dessutom en kall sådan. Ingen skulle komma på tanken att gnälla över att man satt inomhus och kollade på film när vårvinden med sina sju minusgrader försöker svepa med sig huset. I Stockholm däremot har den sista snön knappt lämnat trottoarens grusmos innan de första uteserveringarna monteras upp. Äntligen är det möjligt att dricka öl i tre plusgrader igen! Folk kastar vinterns dunkla ok över axeln och blinkar mot solen som yrvakna skansenbjörnar. Fem minuter senare är varje gulbrun, söndertrampad gräsfläck full med människor som döljer sina vinterbleka, glåmiga ansikten bakom groteskt stora solglasögon. Där sitter de på Nytorget och glor upp i himlen, med en fåfäng förhoppning om att solen ska förvandla dålig hy till attraktiv solbränna. Och dricker latte och röker cigaretter och spiller öl och ser så där härliga och fina ut. Men på håll ser det mest ut som ett uppsamlingsläger från en naturkatastrof. Parningsspaning upptar nu 98% av den mänskliga hjärnan - det är ju det våren är till för. Det är ju inte för inte motorcyklarna putsas, suffletten fälls ned och tjejernas bröst tycks gunga alldeles särskilt taktfast. Detta kan jag se på nyheterna, för Den Första Vårdagen ska alltid visas som ett pittoreskt inslag i slutet av nyhetssändningarna, som om det vore en viktig nyhet som på något sätt undgått landets befolkning. Det är också en liten pekpinne, en maskerad varning om årstidens viktigaste påbud: "Du skall icke sitta inne". *) Där kom det, äntligen!

10 Kommentarer