|
Torsdag 4 Februari 2010 Buy Theophylline Without PrescriptionAv MattiasRegndropparna drar Buy Theophylline Without Prescription, oregelbundna streck på fönsterrutan. Först tunt och försiktigt, rx free Theophylline, Where can i find Theophylline online, sedan allt hårdare tills de slår vilt mot glaset. Sett ur det Buy Theophylline Without Prescription, perspektivet är Anders en till synes mycket lyckad person. Order Theophylline no prescription, Han bor på en fin adress i innerstaden och har gott om pengar. På gatan fem våningar ned står en silvergrå Audi, Theophylline from canadian pharmacy, Buy Theophylline from mexico, och av ungdomens problem att få tjejer syns inga spår. Han har 467 vänner på Facebook och en del av dem träffar han regelbundet på middagar, Philadelphia, Pennsylvania. Phoenix, Arizona, Buy no prescription Theophylline online, grillaftnar och fotbollskvällar framför teven. Och om några timmar kommer Tim hem från skolan, Theophylline over the counter, 0.4mg, 0.5mg, 1mg, 2.5mg, resultatet av en kort romans i tjugofemårsåldern. Ett verk han tog ordentligt ansvar för först flera år senare, när karriären redan var ett faktum, Buy Theophylline Without Prescription. Men just nu sitter Anders ensam i den tysta våningen och tittar ned på gatan, order Theophylline online overnight delivery no prescription. 650mg, 800mg, 875mg, 900mg, Det susar i elementen. En lastbil kör förbi med en vibration som letar sig upp längs husväggen och får fönsterglaset att klirra, Chicago, Illinois. Houston, Texas. Comprar en línea Theophylline, comprar Theophylline baratos, Han drar frånvarande med fingret över fönsterbrädan och försöker låta bli att tänka på det som varit. Buy Theophylline Without Prescription, Han förstår inte varför det där dykt upp just nu. Han har i princip inte tänkt på det sedan det hände, buy Theophylline no prescription. Theophylline for sale, Han har aldrig varit mycket för ältande eller ånger, men plötsligt har det hela blivit något som ligger och gnager hos honom, Oklahoma City, Oklahoma. Las Vegas, Nevada. 400mg, 450mg, 500mg, 625mg, När hans mor dog var han förstås ledsen, men han hämtade sig ovanligt snabbt - redan efter någon månad kände Anders hur sorgens bojor lossade, online buying Theophylline hcl, Buy Theophylline from mexico, och ganska snart var det som om hon aldrig funnits. Det var förstås inte normalt, comprar en línea Theophylline, comprar Theophylline baratos, Austin, Texas, Memphis, Tennessee, och han fick gå till en psykolog som hade inrett sitt kontor på vindsvåningen i kommunalhuset. Hon satt och antecknade allt han sa med ett inåtvänt leende, och när han frågade om han fick elda i hennes sandlåda såg hon nästan salig ut, Buy Theophylline Without Prescription. Efter några veckor slutade han gå dit på eget bevåg, 650mg, 800mg, 875mg, 900mg. Theophylline from canadian pharmacy, Han förstod inte syftet och tyckte det var slöseri med tid. Då var han tolv år gammal, Detroit, Michigan, San Jose, California. Buy Theophylline online cod, Tre år senare hände det andra. Buy Theophylline Without Prescription, Det som fick så stora konsekvenser, som berövade honom delar av hans ungdom och som nästan drev hans far från vettet. Det som han själv inte tänkt på ens i en sekund på nästan tjugo år - det som sorterats ned, Baltimore, Maryland. Milwaukee, Wisconsin, Theophylline over the counter, arkiverats och glömts bort utan någon särskild tveksamhet eller ånger. Ingen på byrån skulle tro på det, kjøpe Theophylline online, bestill Theophylline online. Buy cheap Theophylline, Inte Anders, inte skulle väl han, Indianapolis, Indiana, San Francisco, California. San Diego, California. Dallas, Texas. San Antonio, Texas, Och det var heller ingen risk. Sedan dess har han bytt efternamn och är sig så olik att ingen någonsin skulle kunna känna igen honom, Buy Theophylline Without Prescription. Vinets tröghet är som borttrollad, Buy Theophylline Without Prescription. Anders springer ut i hallen, snappar åt sig nyckeln som hänger bredvid ytterdörren och tvingar sig själv att gå med lugna steg upp för trappan, allt medan pulsen slår hårt i honom. När han ska sticka nyckeln i vindsdörren märker han att handen darrar så mycket att han knappt får in den i låset. Senare, i arbetsrummet, håller han skolkatalogen som om den vore en helig relik. Han vänder försiktigt blad, tvingar sig själv att granska alla de svartvita ansiktena i tur och ordning, Buy Theophylline Without Prescription. Vilka frisyrer man hade, haha. Vilka kläder, hihi. Och sedan det oundvikliga, ansiktet som han förträngt, pojken som inte funnits på tjugo år. Det smala ansiktet med de allvarliga ögonen. Buy Theophylline Without Prescription, Och i raden under: hans tvillingsyster Johanna, hon som flyttade med sin far till Malmö året innan. Hon med samma namn som Tims mor. Och han går in i vardagsrummet igen, och står där och tittar på den allvarliga pojken i soffan. Och den plötsliga insikten om vem Tim är fyller honom med is, och får honom att vilja kräkas. (Jag inser att den här texten kanske inte är så begriplig om man inte först läst texterna om Jonathan - 1, 2, 3). Similar posts: Buy Bromhexine Without Prescription. Buy Menadione Without Prescription. Paracetamol for sale. 5mg, 50mg, 75mg, 100mg. 650mg, 800mg, 875mg, 900mg. |
|
Söndag 24 Januari 2010 Buy Flagyl (Metronidazole) Without PrescriptionAv Maths Enocsson Kära läsare Den var inte mycket att se på, den gamla Volvon, 125mg, 150mg, 200mg, 250mg, Austin, Texas, Memphis, Tennessee, men den var pålitlig och hade tagit dem ända fram. Nu stod de i det strilande varma regnet och tittade på den gamla stugan där han hade spenderat alla sina somrar från det han föddes tills han fyllde femton, köpa Flagyl (Metronidazole) online, Osta Flagyl (Metronidazole) online, Jotta Flagyl (Metronidazole) verkossa. Purchase Flagyl (Metronidazole) online no prescription, Från bilen hördes den svalnande motorns tickande och någonstans i skogen till vänster om dem hoade en skogsduva. Minnet av när hans pappa förklarade skillnaden på skogsduvans och ringduvans läten flimrade snabbt förbi, han kan inte ha varit mer än sju år då. Nu var han trettiofem och hade släpat sin flickvän de åttio milen från Stockholm ända upp i djupaste norrland, och inte en enda gång hade hon frågat varför han ville åka dit, Buy Flagyl (Metronidazole) Without Prescription. Hade hon gjort det så vet han inte vad han hade svarat, Flagyl (Metronidazole) from canadian pharmacy, Nashville-Davidson, Tennessee. Portland, Oregon, förmodligen något luddigt om att hitta sina rötter, men sanningen var mycket mörkare än så, purchase Flagyl (Metronidazole) online. Japan, craiglist, ebay, overseas, paypal, Så mörk att han aldrig skulle våga yppa den för henne. Han började lasta ur väskorna från bakluckan medan hon tittade sig runt och upprepade gång på gång hur vackert det var här, order Flagyl (Metronidazole) no prescription. Buy Flagyl (Metronidazole) from mexico, Han försökte stänga henne ute, han hade viktigare saker att tänka på, farmacia Flagyl (Metronidazole) baratos, Flagyl (Metronidazole) online kaufen, Baltimore, Maryland. Milwaukee, Wisconsin, men det gick inte. Buy Flagyl (Metronidazole) Without Prescription, Hennes pipiga röst kändes som rostig gammal skördetröska som aldrig ville sluta mala långt inne i hans huvud. "Kan du hålla käften för en gångs skull och hjälpa till med matkassarna." röt han åt henne, buy Flagyl (Metronidazole) without a prescription. Jacksonville, Florida, Columbus, Ohio, "Vad du är sexig när du är så där bestämd." svarade hon och skrattade medan hon skuttade fram för att ge honom en puss. Hon tog allt som ett skämt och förstod aldrig när man var allvarlig, buy generic Flagyl (Metronidazole). Indianapolis, Indiana, San Francisco, California, Hon var så jävla dum. I det ögonblicket avskydde han henne, Buy Flagyl (Metronidazole) Without Prescription. Han började ångra sig att han tagit henne med, order Flagyl (Metronidazole) online c.o.d. 1000mg, 2000mg, Hon skulle kunna förstöra allt. Den kvällen knullade han henne med ett ursinne och frenesi han inte visste att han hade inom sig, Flagyl (Metronidazole) trusted pharmacy. Comprar en línea Flagyl (Metronidazole), comprar Flagyl (Metronidazole) baratos, När hon äntligen hade somnat smög han ut. Buy Flagyl (Metronidazole) Without Prescription, Det var beckmörkt men han hittade i de här krokarna som i sin egen bakficka. Han gick med bestämda steg rakt ut i skogen och när han kom på den lilla stigen följde han den västerut.
"HALLÅ?" hojtade han, Jacksonville, Florida, Columbus, Ohio. Buy cheap Flagyl (Metronidazole) no rx, "Är du här?" För att vara på den säkra sidan vred han om skosulan över loskan och drog ut den i dammet över golvet. Bara en mörk fläck, San Diego, California. Dallas, Texas. San Antonio, Texas. Baltimore, Maryland. Milwaukee, Wisconsin, Men samtidigt ett bevis för att någon varit på plats och ett otvetydigt bevis för vem denna någon var. Han stod en stund och andades i mörkret. Det var alldeles knäpptyst omkring honom, Buy Flagyl (Metronidazole) Without Prescription. Han tog ett avvaktande steg över de jämrande golvplankorna, Flagyl (Metronidazole) in cats, dogs, children, man, woman, men, women, Buy Flagyl (Metronidazole) online cod, lät långsamt ögonen vänja sig vid dunklet. Allt var så kusligt likt den där kvällen för knappt tjugo år sedan, order Flagyl (Metronidazole) from mexican pharmacy. Buy Flagyl (Metronidazole) from mexico, Kommoden vid väggen, spegeln med den tejpade sprickan, Flagyl (Metronidazole) withdrawal, snort, alcohol iteraction, 0.4mg, 0.5mg, 1mg, 2.5mg, den gamla kökssoffan som de ägnat den sista natten i. Similar posts: Buy Valtrex Without Prescription. Buy Cialis (Tadalafil) Without Prescription. Detroit, Michigan, San Jose, California. Buy generic Dicycloverine. Nashville-Davidson, Tennessee. Portland, Oregon. |
|
Torsdag 31 December 2009 Buy Metronidazole Without PrescriptionAv MattiasLina står kvar Buy Metronidazole Without Prescription, i skenet från gatlyktan. Hon vill inte gå hem, 650mg, 800mg, 875mg, 900mg. Buy cheap Metronidazole, Johan står i mörkret under pilen. Torra löv som envist hängt sig kvar rasslar svagt i vinden, 0.4mg, 0.5mg, 1mg, 2.5mg. Buy Metronidazole online cod, Det är januari, men ingen snö ännu, comprar en línea Metronidazole, comprar Metronidazole baratos. Gatan som går förbi både Johans och Linas hus gnistrar av frost, Buy Metronidazole Without Prescription. New York. Los Angeles, California, Det är iskallt ute. "Vi kan väl kolla efter ufon igen", where can i buy cheapest Metronidazole online, Metronidazole coupon, säger hon. De halvspringer stigen ned mot allmänningen, hela tiden med blickarna på pricken över sjön, acheter en ligne Metronidazole, acheter Metronidazole bon marché. Den upptrampade leran har frusit och är hård och skrovlig och frusna vattenpölar krasar under fötterna, Buy Metronidazole Without Prescription. Order Metronidazole no prescription, När de kommer fram till lekplatsen, ängens högsta punkt, köpa Metronidazole online, Osta Metronidazole online, Jotta Metronidazole verkossa, Oklahoma City, Oklahoma. Las Vegas, Nevada, ligger det trygga upplysta villakvarteret långt bakom dem. Gungorna vajar lite som om någon nyss lämnat dem, Baltimore, Maryland. Milwaukee, Wisconsin. Order Metronidazole from mexican pharmacy, Johan och Lina klättrar upp på rutschbanan och står tysta och tittar ut över sjön. Allt runt omkring är mörker och kyla, 650mg, 800mg, 875mg, 900mg. Buy Metronidazole Without Prescription, Bara någon kilometer därifrån ligger halvön där man hittade Jonathan i våras. 400mg, 450mg, 500mg, 625mg, Platsen ligger väster om sjön, och fast det röda ljuset lyser klart och fast, purchase Metronidazole online, Metronidazole in cats, dogs, children, man, woman, men, women, dras deras blickar som magneter till den täta skogsdungen. Hon tvekar bara en sekund. Under den korta tiden hinner tusen tankar fara genom hennes huvud, det är som om hon står i en flod av pulserande vatten, en ström som får kroppen att vibrera och som slår lock för öronen. Allt runt omkring försvinner, det är precis som hon läst, att tiden liksom stannar upp. Lina känner Johans kalla läppar och hon hör vinden och vattnet och sina egna hjärtslag som ett brus i huvudet, och över sjön hänger det röda ljuset och de är helt stilla, står bara där tätt tryckta mot varandra. Buy Metronidazole Without Prescription, Lina hinner tänka "Vad ska jag göra nu?", men då är det redan över. De står kvar bredvid varandra, tysta och förlägna. Hon hör hans andetag. Och hon säger: "Jag tycker om dig", och Johan lutar huvudet mot hennes axel. De står där, stela och blyga i kylan, och i ögonvrån ser hon hur det röda ljuset sakta dalar ned mot sjöns mörka vatten. Similar posts: Buy Cialis professional Without Prescription. Buy Atenolol Without Prescription. Buy Flagyl (Metronidazole) from mexico. 400mg, 450mg, 500mg, 625mg. Metformin from canadian pharmacy. |
|
Fredag 20 Mars 2009 Här är du ingen främling (novell)Av david
Det var svinkallt i rummet när jag vaknade. Jag var fortfarande full men mådde redan skit. Jag tog mig upp och stängde fönstret. Utanför rörde sig moln i sällsamma formationer hastigt över himlen. Gatan var tom. Jag kan inte ha sovit mer än någon timme eller två. Jag gick in på toaletten och pissade och kröp sedan tillbaka ner i sängen. Kylan låg kvar i rummet men under täcket blev det snart varmt. Jag somnade.
Efter vad som kändes som bara en kort stund ringde det på ytterdörren. Jag drog täcket om mig och gick fram till dörren. Jag brukar aldrig vara misstänksam, men det var tidigt på morgonen och jag kunde inte föreställa mig vem det kunde vara.
”Vem där”, sa jag.
”Det är Christian”, hörde jag dovt från andra sidan.
Jag öppnade.
Christian stod där i grå träningsbyxor och jacka. Han drog handen över sin rakade skalle som han alltid brukade göra inför en ny situation - innan han hälsade på någon eller bara gick in på en krog. Jag nickade kort och gick tillbaka till sängen. Jag kände att jag skulle spy om jag inte lade mig ner. Christian kom in efter mig.
”Det är fan kört”, sa han. ”Allt är förstört.”
”Vadå.”
”Det har hänt en grej, en jävla skitgrej.”
”Berätta”, sa jag och försökte knipa ihop ögonen hårt för att dunkandet i huvudet skulle upphöra.
”Har du nånting att dricka?”
”Det finns öl i kylen.”
Christian kom tillbaka med en flaska öl och slog sig ner på soffbordet som stod mellan soffan och sängen.
”Det är fan nästan lika kallt här inne som det är ute. Vad har hänt? Har dom stängt av värmen för dig?”
”Jag somnade med fönstret öppet.”
Christian drack halva ölen på ett svep.
”Du vet hur Linda är, hon kan ju vara så jävla jobbig mot mig och vara på mig hela tiden. I går kväll fick jag fan nog. Vi skulle hem till hennes morsa på kvällen. Men jag kände mig inte riktigt kry du vet, så jag ville ställa in. Då började hon bråka på mig. Jag sa att hon kunde ta med sig ungarna och dra dit själv, men det ville hon inte, hon bara fortsatte jiddra. Trots att jag mådde dåligt. Hur som helst så ringde hon Maggan och ställde in. Jag hörde hur de snackade inne från sovrummet. Och Maggan hatar ju mig så hon tyckte väl bara synd om Linda så klart. Men det slutade liksom inte där. Hon kunde fan inte släppa det. Sedan när jag rökte lite framför teven började hon skrika om att jag knarkar framför ungarna. Helvete, tänk om grannarna hade hört det va? Så jag bad henne lugna ner sig och barnen blev ledsna och grät du vet. Det var en jävla scen. Så jag tog med mig henne in i köket för att snacka lite och då gav hon sig på mig och började slå mig. Fan, jag försvarade mig bara. Jag försökte knuffa bort henne så att hon inte skulle nå mig. Då snubblar hon och slår huvudet i spisen.”
Christian tystnade och drog handen över skallen. Hans ögon var röda. Jag kände hur det bubblade inom mig och att jag när som helst skulle spy.
”Fan”, sa jag och drog åt mig det tomma litermåttet som jag brukar ha vatten i vid sängkanten och spydde.
”Hur mår du, mannen?”
”Det är okej”, sa jag. ”Fortsätt.”
”Det är inte så mycket mer att säga. Jag försökte få henne att kvickna till. Trodde först att hon bara överdrev. Men hon var helt stilla. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag packade in ungarna i bilen och åkte en sväng. Dom var ju ledsna för att dom hört att vi bråkade och grät och så. Så jag tog dom till mcdonalds och sa att dom fick välja vad dom ville. Sedan somnade dom i bilen efter att dom ätit.”
”Är ungarna nere i bilen nu?”
”Ja, dom sover.”
”Men det är ju kallt som fan.”
”Dom har filtar. Det är lugnt, jag ska snart gå ner igen. Jag var bara tvungen att komma upp och snacka. Jag vet fan vad jag ska ta mig till. Jag vet inte ens hur det är med Linda. Hon har kanske kvicknat till nu, men hon har inte ringt. Kan inte du ringa och se om hon svarar och kanske snacka lite med henne.”
”Visst” sa jag och plockade upp mobilen. Någonstans väntade jag mig att jag Linda skulle svara. Att hon skulle säga åt mig att skicka hem Christian och ungarna. Det gjorde hon inte. Jag ringde två gånger men telefonsvararen gick på båda gångerna.
”Tyvärr, inget svar”, sa jag.
”Helvete. Hon ser ju att det är ditt nummer. Kanske förstår hon att jag är här och vägrar svara. Hon kan ju vara så där ibland.”
”Hur hårt slog hon sig egentligen?”
”Alltså, hon svimmade ju av och det var ju en del blod på mattan. Men jag tänkte att hon kanske skulle kvickna till om hon fick vara för sig själv ett tag. Hon brukar ju vilja vara det när vi har bråkat.”
”Vill du att jag ska följa med tillbaka till lägenheten och kolla hur hon mår? Kanske kan jag gå upp och snacka lite med henne medan ni väntar i bilen.”
”Orkar du det? Det vore fan schyst. Jag lovar att skjutsa hem dig igen sen.”
”Visst. Låt mig bara klä på mig först.”
Jag tog mina jeans från stolen och en tröja från skåpet och gick in i badrummet. Jag sköljde ansiktet med kallt vatten i handfatet och tog fram kuvertet från jeansen. Jag hällde ut lite på toalocket och krossade det först under legget. Sedan hackade jag pulvret och gjorde två smala linor. Jag rullade ihop en tjuga till ett rör och drog upp det i näsan. Jag kvicknade till. Hjärnan vaknade till liv. På några sekunder var jag tillbaka. Jag mådde fortfarande skit men hjärnan fungerade.
Christian stod i mitt kök och spanade ut genom fönstret med en ny öl i handen.
”Vi får nog dra ner innan ungarna vaknar”, sa han.
”Jag är klar”, sa jag och drog på mig skorna och tog jackan från hängaren.
Det var fortfarande tidig morgon. Ett tidningsbud gick in i porten bredvid när vi kom ut på gatan. När han försvunnit upp i trapphuset tog jag en tidning från hans kärra. Bilen stod parkerad bara tjugo meter från porten. Christian och Lindas två barn, Sara och Sebastian, sov i baksätet. SS brukade Christian kalla dem när de förde liv. Nu var de helt stilla.
Det hade hunnit bli kallt i bilen. Sara jämrade sig svagt i baksätet när Christian vred om nyckeln och motorn startade. Det tog inte många minuter från Årsta till Henriksdalsberget. Vi åkte i tystnad genom nästan helt öde gator. Christian körde ända fram till porten.
”Vi väntar här då”, sa han.
”Jag ringer när kusten är klar”, sa jag och gick ur bilen.
Christian sträckte över nycklarna.
På vägen upp i hissen låtsades jag för ett ögonblick att det var en vanlig söndag och jag bara var på väg förbi för att äta pizza och spela tevespel. Jag ringde några signaler på dörren innan jag stack in nyckeln i låset och vred om. När dörren gled upp knöt det sig i magen på mig. När jag kom in i hallen hörde jag en lätt skall och Christans två år gamla hund Charlie av rasen amstaff kom emot mig för att hälsa. Charlie gnydde och trampade oroligt runt mina ben när jag klappade honom över ryggen. ”Såja, gubben”, sa jag.
Jag tog upp kuvertet från jeansen, skakade ner lite i tummvecket och tog mig en snabb näsa innan jag gick vidare in i lägenheten. Dörren till köket var stängd. Jag kollade vardagsrummet och sovrummet först med förhoppningen att jag skulle hitta Linda där, men ingenting. Charlie gick efter mig.
När jag öppnade dörren till köket såg jag henne på golvet. Hon låg på rygg och hennes axellånga hår låg utbrett under hennes huvud, ovanför den mörka pöl som spridit sig som en cirkel på den blå köksmattan. Hennes näsa var bruten och vinklad lätt åt höger. Ena ögat var nästan helt igenmurat av en svullnad och hon var blek, närmast vit i ansiktet. Jag lutade mig ner och kunde inte låta bli att röra lätt vid hennes hår och stryka pannan med översidan av handen. Hon kändes kall.
”Lilla syster”, viskande jag och höll hennes hand. Charlie gnydde oroligt på andra sidan dörren. Jag gick ut i hallen och stängde dörren om mig. Tog ner kopplet från hatthyllan och kopplade Charlie.
Barnen sov fortfarande när jag kom ner till bilen.
”Hon är okej”, sa jag. ”Rätt illa däran i ansiktet, men okej. Hon vill att du ska köra Charlie och ungarna till Maggan och komma tillbaka sen så ni kan snacka i lugn och ro.”
Fortsättning följer …
|
|
Måndag 6 Oktober 2008 OktoberpromenadAv david
Det var en kylig dag och regn låg i luften. Jag var på väg tillbaka till jobbet efter att ha varit och handlat i Hagsätra centrum tillsammans med en av våra gäster; jag arbetar på ett korttidsboende för ungdomar med utvecklingsstörning. Vi skulle precis svänga ner för den korta backe som ligger strax intill den dagisliknande enplansbyggnad som utgör boendet när vi såg Janette, en av mina kollegor, stå inbegripen i ett samtal med en medelålders man som stod lutad mot stödräcket som går utmed backen.
"Men jag kan inte bara lämna dig här förstår du. Du kan ju knappt ens stå upp och det vore inte så bra om du blev liggande på marken", sa hon.
"Vadå, jag klarar mig. Jag är bara ute på en promenad", sluddrade han knappt hörbart till svar. Han var klädd i en öppen vindjacka med stickad tröja under, beiga jeans och gymnastikskor. På ryggen hade han en stor blå ryggsäck. Kläderna var rena och hela, men de såg inte riktigt ut att passa ihop och det var tydligt på hans sätt att röra sig och tala att han var påverkad av något.
"Okej, vart är du på väg då?"
"Ja, alltså. Jag tänkte gå till Midsommarkransen."
"Men vännen, du är i Hagsätra nu, Midsommarkransen ligger en bra bit bort. I ditt tillstånd tror jag inte du klarar dig ända dit."
Han muttrade något till svar och blev stående mot räcket med huvet sänkt som om han höll på att somna. Janette gav mig en uppgiven blick. En timme tidigare hade jag kommit för att byta av henne och nu var hon på väg hem efter ett tjugofemtimmar långt arbetspass. Hon såg trött ut.
Jag följde med gästen som jag hade i sällskap fram till dörren, gav honom kassen med matvaror och bad honom ta den med sig in i köket. Sedan gick jag tillbaka.
Mannen stod nu med ryggen mot räcket och det såg ut som om han kunde falla ihop när som helst. Huvet hängde, benen var böjda och han var lätt framåtlutad. Janette, som är rätt kort, försökte stödja honom från ena sidan. Jag tog tag i den andra.
"Hörru, kompis! Somna inte nu. Vi kan hjälpa dig att stå men vi kan inte bära dig", sa jag.
Han knyckte till med huvet och jag mötte hans simmiga ögon.
"Ingen fara, jag är vaken", sa han och lät huvet falla ner igen. Sekunden senare svek benen honom.
Fan.
"Kom igen nu, det här funkar inte", sa Janette. "Du får följa med oss ner för backen så kan du slå dig ner på betongkonen som står där." Janette syftade på farthindret som stod utplacerat mitt i gångbanan.
Mannen nickade.
Vi lät honom stödja sig på oss ner för backen och hjälpte honom att sätta sig. Jag ställde mig snett bakom honom med ena handen på hans axel så att han inte skulle falla bakåt och slå i backen.
"Vad har du tagit?" frågade jag. Det kändes på något sätt enklare att ställa den frågan när vi inte var ansikte mot ansikte.
"Jag har bara druckit för mycket. Jag var ute med en kompis, men han stack iväg för ett tag sen", sa han.
”Klockan är ju bara strax efter fyra, ni måste ha börjat tidigt”, sa jag.
"Okej, nu gör vi så här", sa Janette. "Antingen ringer vi polisen så får dom göra en Lob på dig, eller så ringer vi efter en taxi som kan komma och hämta dig och köra dig till Midsommarkransen. Det är du som bestämmer."
"Taxi", svarade han snabbt.
Janette ställde sig en bit bort och plockade fram mobilen.
"Jag tror inte på det där med taxi", sa jag när hon lagt på.
"Nej, det gör inte jag heller. Men vad ska vi annars göra."
I ett oövervakat ögonblick försökte mannen luta sig bakåt mot ett ryggstöd som inte fanns och jag fick vara snabbt framme för att han inte skulle hamna på backen.
"Det här funkar inte. Håller du honom en stund så hämtar jag en stol", sa jag.
Janette ställde sig vid sidan om honom och försökte stötta upp honom.
Jag gick in på gården och hämtade en stol från utemöblerna som fortfarande stod kvar efter sommaren.
"Sätt dig på den här istället", sa jag och ställde ner stolen framför honom.
”Tack”, sa han och försökte resa sig upp. Men han var alltför baktung med ryggsäcken på och kunde inte riktigt få tillräcklig ordning på balansen för att resa sig. Jag hjälpte honom av med ryggsäcken, sedan hjälpte vi honom över i stolen genom att stödja honom under varsin arm. En småsak för två rutinerade vårdare.
”Så där, nu kan du luta dig tillbaka”, sa Janette.
Han sjönk ned i stolen och somnade ögonblickligen.
"Jag tror nog att herrn här har fått i sig något annat än alkohol", sa Janette.
"Det verkar inte bättre", sa jag och klappade mig i armvecket.
Efter en liten stund kom taxibilen. Janette gick fram för att byta några ord med chauffören, medan jag väckte mannen och bad honom sitta rakt och hålla sig vaken.
"Vi har en man här som skulle behöva åka till Midsommarkransen. Han är lite berusad, men han är hel och ren och helt lugn. Skulle det kunna gå bra?" sa Janette.
"Nej", sa taxichauffören, drog igen dörren och åkte iväg.
"Fan", sa Janette.
"Du, jag kan fan inte anklaga honom för det. Jag förstår att han inte var så jävla sugen på att ha in honom i bilen", sa jag och nickade mot mannen som redan somnat om.
"Visst. Men vad gör vi nu?"
"Vi har nog gjort vad vi kunnat. Det är nog dags att ringa polisen.”
Janette hukade sig ner och skakade lätt på mannen.
"Taxin ville inte ta emot dig och vi kan inte bara lämna dig här så jag har nog tyvärr inget annat val än att ringa polisen och be dom göra en Lob på dig trots allt."
"Nej fan, inte det", sa han. "Det kommer hänga kvar och jag har ungar som jag redan har svårt att få träffa. Jag klarar mig till tunnelbanan, det är säkert."
Janette skakade uppgivet på huvet.
”Vad ska vi göra”, sa hon. ”Jag vill inte vara taskig och skapa ännu mer problem för honom.”
"Jag kan följa med er till tunnelbanan", sa jag. "Låt mig bara springa in och säga att jag blir borta en stund."
När jag kom tillbaka hjälpte vi mannen på fötter och stöttade honom på varsin sida uppför backen. Han tappade ett paket servetter som han lutade sig ner efter och strax efter föll plånboken och han fick luta sig ner igen. Han tryckte ner plånboken i framfickan på sina jeans och vi gick vidare. Efter en stund, när han kommit in i lunket, klarade han av att gå själv utan att falla även om det hela tiden kändes som en risk. Jag höll mig nära.
"Är det där ett dagis eller, det där stället som in arbetar på?" sa han.
"Nej, det är ett korttidsboende för ungdomar", sa jag.
"Vadå, utvecklingsstörda eller?"
"Ja."
"Är det inte svårt att hålla sig för skratt när dom håller på och far runt och gör konstiga saker och så."
"Jo, ibland", sa Janette.
"Fan vad snälla ni är mot mig alltså", sa han när vi sneddade över övergångsstället på väg mot tunnelbanan.
"Det är lugnt, och du lämnar oss knappast något val, eller hur? Vi kunde ju inte bara lämna dig", sa Janette.
"Alltså tjejer, dom är så snälla", sa han. "Men dom blir alltid mer packade än killar. Har ni tänkt på det?"
"Nu ska vi väl inte slänga sten i glashus", sa jag.
Han skrattade och tappade med ens balansen. Vi var snabbt framme och gav honom stöd. Vi var ett udda gäng som drog uppmärksamhet till oss där vi drog fram. Några ungar på cykel stannade bara för att titta efter oss.
När vi kom fram till tunnelbanan frågade jag honom om han hade något åkkort. Han sa sig ha en remsa och plockade mycket riktigt fram en ur plånboken. Jag följde med honom fram till spärren och sträckte fram remsan till spärrvakten.
Han granskade oss noga och slängde en snabb blick på remsan.
"Den här gäller inte längre. Men tar ni med den till sl-center vid centralen så kan ni få pengarna tillbaka”, sa han.
Jag höjde ögonbrynen och försökte ge honom en både menande och bedjande blick som jag ville skulle uttrycka ungefär, `men var lite schyst nu och släpp förbi oss bara.´ Men antingen förstod han mig inte eller så brydde han sig inte för han gav mig bara en uttryckslös min tillbaka.
Jag frågade mannen om han hade några pengar att betala resan med. Han gav mig sin plånbok, som han sa skulle innehålla etthundratjugo kronor, men visade sig vara tom. Jag kollade mina byxfickor och hittade en tjuga.
”Har du några kontanter på dig?”, frågade jag Janette.
Hon tog min tjuga och plockade fram sin plånbok.
"Biljetten kan ni inte köpa här, den måste ni köpa i kiosken där borta", sa spärrvakten och pekade mot kiosken på andra sidan hallen.
Janette suckade och gick bort till kiosken.
När vi fått biljetten stämplad åkte vi uppför rullbandet till perrongen. Hagsätra är ändstation och det stod ett tåg inne som skulle gå bara några minuter senare. Vi följde med mannen in i tåget och satte honom längst bak i en vagn.
"Klarar du dig nu", sa Janette. "Du vet att du måste byta vid Slussen?"
"Ja, jag klarar mig. Det är lugnt", sa han. "Tack för hjälpen, ni har verkligen varit snälla."
Han reste sig upp och gav Janette en kram. Sedan sträckte han fram handen mot mig. Jag skakade hans hand och hjälpte honom att sätta sig igen.
"Ta hand om dig nu", sa jag när jag stod i dörren.
Jag vet inte om han hörde mig. Han hade redan nickat till igen.
"Heroin, säger jag. Vad tror du?" sa Janette när vi kommit ut.
"Det verkade i alla fall så”, sa jag. ”Ska inte du också med det här tåget förresten?”
"Jo, men jag tänker sätta mig några dörrar längre fram."
"Det gör du rätt i."
Jag hade en bra känsla i kroppen när jag gick tillbaka till jobbet. Kände att jag hade gjort en insatts. Sedan kom jag på det: Jag hade inte hjälpt en okänd man. Jag hade hjälpt en kollega som hjälpte en okänd man. Hade det varit jag som såg honom först hade jag bara gått förbi. |



