Idag är det 1:a maj. Jag gissar att slagorden kommer låta mer lockande och trovärdiga just idag än på väldigt, väldigt länge; på grund av den ekonomiska kris vi alla befinner oss i. En dag som denna skulle jag därför vilja passa på att slå ett slag för marknadsekonomin. Eller rättare sagt, jag skall försöka undvika just slag av Naomi Kleinska mått, ta bort diskussionen från banderollerna och protestmötena, och istället skriva mina paroller med små bokstäver. För det är i den lilla världen och det nära livet marknadsekonomins överlägsenhet tydligast visar sig. Min grundläggande tro på detta system bygger visserligen på en ideologisk övertygelse om individens rättigheter och friheter, även när det gäller företagande och handel. Men mitt i detta upphöjda, ideologiska flaggviftande finns också en pragmatisk syn - vi skall helt enkelt ha det system som fungerar bäst för att vårt vardagliga liv skall funka och bli bättre. Där finns alltså en intellektuell övertygelse om att alla andra system skulle vara så mycket sämre på att se till att vi fick våra behov, önskemål och drömmar uppfyllda. Jag är den förste att erkänna att marknadsekonomin och den fria handeln har fört med sig mycket skit - hyperkapitalism, exploatering, depressioner, kriminalitet, imperialism för att nämna ett fåtal. Det sorgliga är att alla andra testade system har fört med sig minst lika mycket skit, utan att ens kunna leva upp till det mest grundläggande kravet - ett system som fungerar för den vanliga människans vanliga liv. Genom ett par historier från Sovjet skall vi plocka ner det till något så simpelt och vardagsnära som bröd - något vi alla behöver: - Vid sidan av det kollektiva jordbruket kunde faktiskt bönderna sälja en liten del för egen vinning i det gamla Sovjet. Givetvis till den ende kunden staten, som ansåg att de hårt slitande bönderna skulle ha bra betalt för sitt spannmål. Samtidigt ansåg staten att bröd skulle vara billigt för folket. Resultatet blev att det var billigare för bönderna att mata sina grisar med färdigt bröd, än med den egenproducerade råvaran. - En sovjetisk statsrepresentant ställde under ett besök i London frågan om vem det var som ansvarade för stadens brödförsörjning. Jag tycker att det uteblivna svaret på den frågan tydligt visar på orimligheten i att försöka ta över eller ersätta detta oerhört komplexa system. Och det uteblivna svaret visar samtidigt att systemet oftast fungerar förvånansvärt bra. Låt oss vandra än längre bort från de ultimativa kraven, de upphetsade slagorden och de slagkraftiga banderollerna, och vidare på den alldagliga stigen med våra banala exempel. Ta vilken produkt som helst som gläder er i er vardag. Det må vara din sjukilos torktumlare, din åkgräsklippare eller din abdominizer. Den hade antagligen inte funnits om man tog bort marknadskrafterna. I mitt fjuttiga liv skulle jag kanske framhålla iTunes och iPod som decenniets viktigaste uppfinning för mitt vardagliga leverne. Detta underverk som låter mig samla all min musik på ett ställe, som rekommenderar nya artister, låtar och plattor baserat på min låtsamling, som genast ser till att jag kan köpa vilken låt jag vill, som på en sekund slänger ihop ett perfekt balanserat blandband baserat på ett enda låtval, och som dessutom låter mig ta med alltihop i en liten spelare vart jag än ska - ja, detta underverk skulle aldrig ha sett dagens ljus i en planekonomi. Utan marknadens drivkrafter hade musikindustrin befunnit sig på stenkakenivå. Som bäst. Vi har några år framför oss där det mesta kommer att omvärderas. I ljuset av vad som just har hänt i den globala ekonomin behöver vi förstås både fundera och förändra. Men jag vill se att vi förändrar, justerar och reglerar inom befintligt system, och inte att vi överger något som i grunden fungerar. Så snälla, lägg ner gatstenen, brandtalen och de utopiska föreställningarna, och titta istället på vad marknaden faktiskt har gjort för dig.  I din vardag.

24 Kommentarer

Miserabla omständigheter och ostadigt kynne har lett till att det som var tänkt att publiceras i dag inte är moget. Onsdagskvällen blev lite rörig (men munter) - Nada fyllde fem år och sambon hade huvudvärk. Allt slutade lyckligt efter gratis öl, dramatik och förstående pojkvän. Hela torsdagen försökte jag pressa fram något nytt att skriva i om. CNN brusade i bakgrunden medan jag stekte idéer. (Barack Obama har helt klart the momentum - hade han varit arier hade valet ansetts avgjort. Men det är något som ligger och puttrar under ytan. Att presidenten i teveserien »24« är svart funkar för Joe Sixpack och Sarah Palin - realitet är en annan bollpark. Är jag överdrivet fördomsfull? Kanske. Kunde en högerreligös cowboy bli president så kan a nigger with a library card bli det också. Låt oss hoppas det.) Vid halv fem på eftermiddagen gav jag upp. Då hade tio idéer stekts. 1. Finland – Med utgångspunkt i skolskjutningar och machokultur letade jag efter svar i den finska krönikan (som är både blodig och grym). Det finska folket har härdats granithårt genom flera generationers plågor. Spåren från slaveri, ockupation och kamp syns än i dag. Kanske finns svaren i skrönora om Urho Kekkonens röda marionettjärnhand, eller i Lasse Viréns sisuvärldsrekord på 10 000 meter vid München-OS, eller i de inavlade delstater i USA som Finland delvis liknar. Matti Nykänen känns som en ledtråd. Aki Kaurismäki likaså. 22 PP! Karilouto, Hietanen, Lehto, Lahtinen och Rokka ger fortfarande osäkra poikar falloskomplex? (För grumlig idé.) 2. Varför är alla grabbar över 25 år från Oskarshamn flitskalliga? - Beror det på kärnkraftverket eller är det tristessen? (En dag ska jag reda ut den frågan.) 3. AA Gill – En sprudlande kärleksförklaring till världens mest läsvärda journalist (för tillfället). Han tycker att Barack Obama är kusligt lik Dr Spock, är dyslektiker och hatar ansiktsbehåring. (Mådde som en instängd hund och hade ingen som helst lust att skriva sprudlande.) 4. Hade Karl Marx rätt? – En fascinerande diskussion håller på att uppstå i kölvattnet av finanskrisen. Grovt förenklat; Var vi för kvicka att klandra socialismen? Kommer marknaden – som drivit fram den socialistiska omdaningen inom bankväsendet – driva fram fler socialistiska reformer? Tänk om marknaden ”säger” att planekonomi är prima? (Skrev en ganska hyfsad inledning men sedan blev det Jörgen Brink.) 5. Per Nuders bidrag till litteraturen är lika betydelsefullt som Hulk Hogans bidrag är till brottningen – Bara lilla jag som försöker skämta. (Höhö...) 6. Världens fem bästa seriealbum – En given livlina. Verken är lästa och hemläxan gjord. Listor är alltid efterfrågade. Lika bra att skriva komprimerat om de här böckerna – gemene man ser ändå inte storheten. »Maus« av Art Spiegelman, »Peepshow« av Joe Matt, »Persapolis« av Marjane Satrapi, »Palestine« av Joe Sacco och »Pyonyang« av Guy Delisle. (Kom på att jag tänker skriva långt och sprudlande om dem i framtiden.) 7. Vid bardisken 1 – Om läget i Liberia. (Nada) -Fan Liberia alltså. Sicken sörja. -Wikipediat? -Det har jag. Det var ju en del folk i USA som fick dåligt samvete före andra angående slaveriet. Så de befriade lite slavar och fixade en bit land åt dem i Afrika i början på 1800-talet. Det första ”återvändarna” gjorde när det kom ”hem” till Liberia var att förslava ursprungsinvånarna och leka godsägare med peruker, frack, handskar och skit. ”Återvändarna” införde apartheid också – fast mellan svarta återvändare (tio procent) och svart ursprungsbefolkning (90 procent). Det var förbjudet att hänga med andra gänget. Så där körde de på i nästan i hundra år innan fornhistoriska FN Nationernas förbund intervenerade. -Vad betyder intervenerade? -Typ att de gick in och styrde upp läget för stunden. Klämde bollarna på några rikisar, lovade fett åt några gröngölingar… Intervenerade typ. -Lugnade det ner sig sen? -Nej för fan. Bara slaveriet avskaffades. ”Återvändarna” styrde landet med en enpartistat, politbyrå och grejer ända tills 80-talet. -Vad hände sen? -Det blev kuppdags, en snubbe som hette Doe sökte upp presidenten och hackade honom småbitar med sin machete. Does gäng hackade ihjäl nästan hela ministrarstaben. En riktig storstädning. -Vilka gangstas! -Doe var tydligen riktigt outbildad och korkad och kunde bara styra med vapen i hand. När han statuerade exempel mot upprorsmakare åt han upp deras hjärtan efter att han hackat dem med sin machete. På rikitgt! Men Doe var inte paranoid nog och slöade till vilket straffade sig ett par år senare. En tidigare lojal polare torterade honom till döds youtubestyle. Skiten finns på video. -Och sen då? -Inbördeskrig, barnsoldater, du vet han galningen i Nicholas Cage-rullen styrde ett tag. -Coolt! Styr han fortfarande? -Han styr inte längre, men ska väl beundras eftersom han lyckades undvika att machetehackas när han torska makten. -Och nu då? -Det är jävligt spänt, åttio procent av befolkningen räknas som mycket fattig, inbördeskriget kan återupptas när som helst, aids, många är på flykt, folk är hungriga. (Afrikansk historia är det nya svarta för alla Andra världskrigetnördar. Boken »Mississippi in Africa« av Alan Huffman rekommenderas till alla som vill fördjupa sig i Liberias historia.) 8. Är J-O pingisens Bukowski eller är det Bukowski som är litteraturens J-O? – Frågeställning. (Det kan man fundera på om man har tid och fantasi.) 9. Bokhora – Kolla in den här bloggen. (Gör det! Den är ambitiös.) 10. Vid bardisken 2 – Om livet som blivande pappa. (Smaka) -Hur är det med Anna nu inför födseln? -Hon är helt hysterisk, skäller, skriker, gråter och hetsäter. -Åh fan, hur känns det för dig? -Jag är inte direkt nyknullad. -Välkommen till runka i duschenklubben! (Givetvis hade gått att skriva något vitsigt och modernt med dessa två grabbars konversation som grund eller ingress. Givetvis…)

3 Kommentarer