Efter söndagspanelens oväntade utflykt i pruttpoesins gränsland - förvånande nog renderade de högtravande magplasken inte en enda negativ kommentar - blev jag inspirerad att skriva fler dikter. Tyvärr måste jag erkänna att det gick ganska dåligt; jag tror inte poesi är min grej - jag saknar helt förmåga att ta mig själv på så stort allvar som krävs. I frustration över detta nederlag föll min blick på bokhyllan. Då slog det mig att jag alltid kunde låta en redan etablerad författare göra grovjobbet. Jag blundade och drog med pekfingret över ryggarna, lät slumpen avgöra bok och tog ut den ur hyllan. Sedan satte jag fingret på ett uppslag och öppnade ögonen. Min pekfingertopp vilade darrande på textraden "De ringer varsin kompis". Boken råkade vara  "Frestelsernas berg" av Jonas Gardell. Jag bestämde att varje slumpmässig mening fick bli en rad i mitt verk. Förbluffande nog funkade det riktigt bra. Det är egentligen lite märkligt - Gardell är förstås en förbannat bra författare, men varje mening i hans böcker tycks ha en närmast övernaturlig fallenhet att kunna fogas ihop med andra valfria rader (låt vara efter en del knixande). Kanske är det rent av så här hans böcker kommer till - han sitter där på sin kammare och plitar ned meningar på små lappar som han lägger i en hatt, och sedan drar han upp dem en efter en, allt medan den andra handen skriver in raderna i datorns ordbehandlare. Det är en lockande tanke; mödosamt arbete och tillfällighet i kombination. Jag började i alla fall vädra morgonluft. Kanske kunde mitt enastående sinne för slump och Jonas briljanta författarskap ingå förening. Jag är entusiastisk och säker på att vi skulle kunna uträtta stordåd ihop (fast jag är förstås lite mindre säker på vad Gardell tycker om det här med remix på internätet). Nåja, här är i alla fall resultatet i urval. Och Jonas, du kan väl höra av dig om du är intresserad! SOM MARKEN INNAN TJÄLEN GÅTT UR JORDEN De ringer varsin kompis, jag får inget veta. Det tyder väl på kärlek? Med besatthet söker de Björn men han är reserverad för en annan köpare Jag tar en djup klunk av vinet, låter den andre komma fram till mig. Sjukhuset blir vittne till vår försoning. Men varje natt irrar jag vilse i mina drömmar i förtvivlan på frestelsernas berg för barnens skull Snart nog är jag tillbaka finner henne i sovrummet - Jag vet att du är oförsonlig. - Jag vet inte vem jag är! Ett kloster mitt i berget Jag glider utför en avgrund Ur "Frestelsernas berg" HUR DERAS LIV GESTALTAR SIG Det blir som det blir så är det naturligtvis fortfarande. Det gick ju inte att ana, som när höststormen sveper med sig sommaren. Det syntes på lång väg att du inte var riktigt frisk. Det är slut nu. Säg att du inte hörde. Fan också. MEDDELANDE I HÖGTALARNA Det är nyårsafton. Något hårt och kantigt trycker på hennes rygg. Han sa: Lämna det du har och följ mig, vi borde rädda planeten. All maten slängs. Ur "Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter" UTSLAGNA SÅR OCH ROSOR Himlen låg som en grå skugga över dem, pressade sig lägre för varje dag. Hon önskade att David skulle komma. - Hallå där! - Jag skulle bara gå på toaletten, viskade hon. - Jag mår illa, Fredrik, och vill inte prata mer med dig. David somnade upphetsad med sina händer omslutna sitt kön. Aldrig får man vara i fred... Ur "Odjurets tid" Om du orkat med så här långt skulle jag vilja be dig att gå fram till din egen bokhylla. Slut ögonen och dra ut en bok. Öppna pärmen, sätt fingret på uppslaget och skriv ned den första mening du ser. Fortsätt sedan tills du och författaren förenats i ett poetiskt klimax. Och glöm för allt i världen inte att publicera frukten av ert lustfyllda samarbete i kommentarsfältet här under!

11 Kommentarer