I minnet har söndagar alltid något slags eftermiddagsljus. Det är som om veckans fulla tyngd upplöses och vi får ett andrum innan det börjar om på nytt. Vad passar väl då om inte ett helt inlägg med vacker och suggestiv poesi? Vi har ju förstått att ni tycker om poesi. Därför blir det ett helt specialinlägg för alla poetiker som läser bloggen. Det blir ett sinnenas vilda lek med världens tingeltangel på temat mörker, vansinne och kärlek!

Matt:

på gropiga trottoarer när det sista grå ljuset lider mellan betongväggar rör jag mig trasigt en krum kråka på min axel bakom NKs stora skyltfönster den eleganta konsumtionen en rik mans elände jag skiter i mörka hörn pissar i raseri min ursäkt till kungen och fosterlandet jag är dess undergivna hund fortfarande vid liv nere i ravinen ylande, tyst ylande

Maths:

i en främlings ögon såg jag dig igen en isande vind bar din andedräkt nakna gråterskor kysste såren på din rygg såren jag gav dig kommer tillbaka mörker jag ber dig, ta mig inte nu ta mig när ljuset har tömt sin bägare när skuggorna meddelar din ankomst då ska vi dansa i Anubis salar skrika en sång till himmelens helvete dricka blodet från tusen ofödda barn i en evighets sekund utan början utan slut

Mattias:

Istaxi i svarta vattnets brännkalla mörker stå närmare, fall i försvinn från mig i kväll Nattens obehag på mattan bildar dunkla ljusbloss i hjärtats svärta jag tog ut dina ögon åt din hud (räknade läpparnas stumpar) Försvinn i tankars periferi i kalla vattnets mörker svart är djupet svart är tiden Vi stannar på noll

Jonas Dahl:

Jag är ljuset när du är mörkret. On top. Jag är amerikansk östkustinredning när du är Ikeakök. On top. Jag är en Gantpiké när du är en HM-trasa. On top. Jag är Morden i Midsomer när du är Allsång på Skansen. On top. Jag är en stor Illylatte när du är bryggkaffe på Löfbergs Lilas mellanrost. On top. Jag är både London och New York. Både BMW 325 och Audi Q7. Både Åre och Gotland. Både Bolinger och Single Malt. Både Ko Phi Phi och Puerto Banus. On top of the fucking top! Inse det. Fatta det. Finn dig i det. Att ljuset är på mig, och du skall stå i mörkret av min skugga.

Kniven:

stöt sönder talet hundradelens krökta tanke du äter inälvorna skötets form slickar den håriga ljumsken vidöppen det mekaniska ljudet hjärtat räknar slag innan avrättning jag andas aldrig i dig endast en rosett av päls längs såret i hinnor av ben blinkade dig ur den svarta novans öga och döden är endast ett tal, obegripliga tecken under fingertopparna som vibrerar                      sinusknutan tangenternas båge ät vittnet över dödarnas atlanter, den förhäxade pupill jag skar ut ur tungans rörelse jag ÄR fullständig jag ÄR mörkrets installation

David Ärlemalm:

Du tog dig ner till lugnet stannade för att vila försökte föda dig med hunger orkade du inte med kunde du inte ta del i vardagens ritualer och spel Blev det för mycket alldeles för många bakdörrar, hissar och hemliga korridorer tillbringade du för mycket tid med att lära dig umgås med ensamheten Har du förlorat för mycket sömn har du förlorat för mycket sömn min vän det finns så många sätt att klara dagarna men ingen river dom som du

2 Kommentarer