”Det är ju inte direkt någon överraskning att det var skånska poliser som sa det där med apajävlar” säger jag till sambon, och avslöjar därmed mina egna fördomar om skåningar. Ja, jag har fördomar om våra sydligaste medborgares syn på människor av utländsk härkomst. Den oskulden sprack en valnatt 1988 när Sjöbo kommun ställde till med folkomröstning i frågan om man skulle ta emot flyktingar. Det var inte resultatet av omröstningen som upprörde mest, i ärlighetens namn hade säkert resultatet blivit detsamma i många kommuner även utanför Skåne. Nej det var förstås kommunledningen med centerpartisten Sven-Olle Olsson i ledningen som fattade det obegripliga beslutet att låta en folkomröstning avgöra nödställda människors öde som fick blodet att rusa i ådrorna på en hetlevrad och idealistisk 19-åring. Där och då föddes en rätt unken och illa underbyggd åsikt om skåningar hos mig, en åsikt som tyvärr fick ny luft under vingarna härom veckan.

När jag såg inslaget på teve och hörde rösterna med skånsk dialekt bräka fram sin oblyga främlingsfientlighet kände jag samma hat blossa upp inom mig. Hat föder hat, vilket är förbannat synd eftersom jag misstänker att min syn på skåningar färgar min syn på poliser i den här frågan. Med andra ord ifrågasätter jag min egen objektivitet när jag nu ämnar säga min mening i frågan om förtroendet för polisväsendet (för det här ska faktiskt inte handla om skåningar utan om poliser). Jag vill också passa på att be om ursäkt till alla trevliga, öppensinnade skåningar som eventuellt läser det här. Ert enda problem är att ni dras ner i skiten av ett fåtal rötägg, samma historia som vanligt alltså. Jag tror också att media (speciellt den med säte i huvudstaden) tacksamt tar emot främlingsfientliga skåningar på sina löpsedlar, det är ett säljande hat.

Någon sa att vi borde vara glada och tacksamma över att vi har de poliser vi har i Sverige, eftersom våra snutar är rena änglarna i jämförelse med i stort sett resten av världen. Och visst stämmer jämförelsen, har man någon gång blivit stoppad av en trafikpolis i USA eller visiterad av ordningsmakten i Turkiet så vet man att metoderna där är av en helt annan och mycket mer militärisk natur. Rättfärdigar detta våra Rosengård-snutars beteende? Självklart inte. Däremot gör svenska snutars relativa snällhet att de skånska kollegornas beteende sticker ut extra mycket, vilket förstås är bra. På så sätt kan vi ju se det tydligare. Vi kan också konstatera att det inte råder någon uppgivenhet i denna fråga, de allra flesta som debatterat den är överens om att incidenten är helt uppåt väggarna och aldrig får upprepas. Det här kanske låter banalt och självklart, men i många andra länder hade en motsvarande incident inte ens varit en incident utan bara en vanlig dag på jobbet för snutarna ifråga. Detta säger mig att vi fortfarande har en hyfsat sund poliskår i vårt land, som visserligen kan bli bättre.

Någon annan sa att den extrema situationen måste tas i beaktande. Här sitter några poliser i piketbussen på väg ut i ”kriget”, deras kroppar är fullpumpade av adrenalin och rädslan som inte får visas vibrerar rakt igenom kameralinsen. Liknelsen med krig är förstås inte helt irrelevant och heller inte en slump när den kommer ifrån den som vill försvara snutarnas beteende. I krig sker massor av övergrepp långt grövre än dessa, att sätta den bakgrunden är alltså ett försök att bagatellisera det som hände. Men låt dig inte luras, poliser är inte soldater och ett upplopp i Rosengård är inte ett krig. Polisen ska jobba för oss medborgare, alla medborgare, och därmed punkt.

Polisledningen säger förstås att de här skånska polisbusarna inte är representativa för kåren, och det får vi väl verkligen inte hoppas. Samtidigt vet vi att få yrken lockar till sig fler obehagliga element än just polisyrket, det är en paradox som är global. Självklart gör man sitt bästa för att sortera bort de olämpliga kandidaterna, det förstår vi också, men såvida du inte har varit aktiv inom någon rasistisk rörelse eller blivit gripen så kan det inte vara speciellt svårt att dölja en åsikt. Du måste vara bra pantad i kolan om du sitter på intervju på polisskolan och öppet uttalar främlingsfientliga åsikter. Så hur kommer man åt det? Jag tror inte man gör det, inte där. Jag tror man får räkna med att några rötägg slinker igenom och satsa mer resurser på uppföljning.

Det behöver heller inte vara så att våra rassesnutar var speciellt lagda åt det hållet från början. De kanske var underbart fina och öppna människor under utbildningen men har sedan formats åt fel håll i en organisation som uppenbart inte tar tag i problemen på rätt sätt. Polisledningen talar om värdegrund (typ ”rasism är fel även för en polis”), vilket är ett helt värdelöst ord som alltid stannar på papperet. Det är i alla fall min erfarenhet. Fina tankar men ingen verkstad. Vad man behöver göra, om du frågar mig, är att hjälpa dessa poliser att hantera och analysera sina upplevelser ute på fältet. När en alltför homogen grupp människor upplever samma sak, till exempel att ett gäng killar kastar sten och bränner bilar i Rosengård, är det väldigt lätt att analysen uteblir och det enkla svaret blir det självklara. Det är inte svårt att föreställa sig att så sker, men det är heller inte svårt att föreställa sig vad man kan göra åt saken.

Den hjälp som poliserna behöver med att värdera sina egna upplevelser finns att få hos psykologer, beteendevetare, socionomer och så vidare. Yrkesmänniskor som kan ställa de rätta frågorna istället för att bekräfta fel svar. Detta stöd, plus riktigt bra chefer som inte kastar ur sig ord som neger till höger och vänster, tror jag skulle räcka väldigt långt. Nu finns det förstås en stor skada som redan är skedd, folkets förtroende för polisväsendet är rekordlågt och det blir inte ett dugg bättre när media börjar rota och hittar internutbildningar där undervisande poliser använt fiktiva namn som ”Neger Niggersson” och ”Oskar Neger”. Och jodå, det råkade visst vara Malmö även denna gång.

Min egen läxa, för att sy ihop säcken, ser ut ungefär så här: när jag kastar feta stenar i glashus genom att säga ”Det är ju inte direkt någon överraskning att det var skånska poliser som sa det där med apajävlar” och min sambo frågar ”På vilka grunder baserar du den åsikten?”, då får jag åtminstone chansen att betrakta mitt resonemang en vända till och kan förhoppningsvis komma fram till att jag snackar skit. Jag tror att snutar som sitter i piketbussar och skriker ”Apajävlar” behöver den chansen, om och om igen. Som det är idag är jag rädd för att deras arbetsmiljö istället erbjuder allt för stor bekräftelse av idiotiska åsikter som inte bara tangerar gränsen för rasism utan har bosatt sig och lever väl i den särskilt illadoftande myllan. Om de inte fick den bekräftelsen innan de blev snutar så räcker det tydligen att gå på internutbildning för att få en rasistisk dunk i ryggen. Och det, kära läsare, är alldeles helt åt helvete.