Andres Lokko testar livet som uteliggare i London. "Det enda jag ångrar är att jag inte tog på mig mina midnattsblå gummistövlar från Lanvin." Det är en sedan länge välkänd sanning att den yrkesgrupp som tjänar mest på en rejäl lågkonjunktur är rockjournalisterna. Det är ju först när det uppstår omfattande ekonomisk kris som i förlängningen riskerar att leda till social misär för mängder av människor som rockjournalisten kan intala sig att han, för det är ju nästan alltid en han, utför ett viktigt arbete. Lagom till varje lågkonjunktur dyker det alltid upp ett brittiskt band som klär sig i bowlingskjortor och har dålig tandhygien, som har lyssnat lite för mycket på Phil Spector och noga studerat tidningar som Mojo och Uncut. Ett band som enligt all rockjournalistisk teori speglar arbetarklassen och som rockjournalisten ser som sin rockjournalistiska plikt att sprida till alla andra rockintresserade män i medelåldern. Googlar du ”rockjournalist” och ”lågkonjunktur” är det första namnet som dyker upp Andres Lokko. För den konspiratoriskt lagde är detta självklart ingen slump. Lokko har sedan ungefär ett år tillbaka beslutat sig för att ägna samtliga sina fredagskrönikor i Svd åt den brittiska lågkonjunkturen och dess populärkulturella följder. Redan för tre år sedan när ledande ekonomiska analytiker började tala om en stundande ekonomisk kris vek Lokko ihop sina Levisjeans och begav sig västerut. "Att bo i London och behöva använda samma skitiga badvatten i en vecka är en försumbar uppoffring för att få befinna sig i händelsernas centrum", sa Lokko när Barstols utsände häromkvällen träffade honom på Carolina Gynnings 30-års fest på Spy Bar. "När Glasvegas släppte sin skiva fick jag äntligen lön för mödan. Glasvegas uppfyller mina allra våtaste rockjournalistdrömmar. Det handlar om popteori tagen till sin absoluta perfektion. Tänk dig att Jesus and Mary Chain ano 1985 skulle hoppa in i en tidsmaskin, åka elva år framåt i tiden till en studio i Wales och köra ut Manis Street Preachers mitt under inspelningen av Everything Must Go och sno deras låtar. Precis så låter Glasvegas. Inte sedan mitten av åttiotalet och The Smiths har ett band med samma fingertoppskänsla lyckats uttrycka vad vi rockjournalister känner under rådande lågkonjunktur." Lokko lutade sig fram mot Barstols utsände. "Det jag kommer säga nu är jävligt hysch hysch förstår du, så det får du tala lågt om. Andres Wendin, ja, den Anders Wendin, har berättat för mig att nästa Pengabrorsanplatta kommer bestå av enbart Glasvegaslåtar. Med texterna översatta till svenska alltså. Är det någon som kan ro iland det så är det fan Anders." Har du någonsin funderat över vad du hade gjort i dag om du aldrig lärt känna Jan Gradvall? "Du, den där Gradvall försöker jag undvika, han är så jävla tråkig. Men det är lustigt att du frågar, jag och Anders diskuterade den saken bara häromdagen. Det är mycket troligt att jag hade blivit takläggare, om inte det kriminella livet fångat mig först vill säga. Jag är ju rädd att min kreativitet hade tagit en destruktiv vändning om det inte vore för att rockjournalisitken hade räddat mig. Samma sak med Anders. Du vet, Anders är inte särskilt bildad, faktum är att jag misstänker att han är lätt efterbliven. Han har ett gravt bildningskomplex och hade inte rocken räddat även honom hade det kunna gå hur illa som helst. Du vet, han är Christer Pettersson han också." Christer Pettersson? "Ja, för fan. Vi är alla Christer Pettersson."

14 Kommentarer