Till den det berör

Mitt namn är Maths Enocsson och jag är en missnöjd kund. Föremålet för mitt missnöje är en av era produkter, närmare bestämt boken ”Ett land i gryningen” av Dennis Lehane. Som ni själva påpekar på bokens omslag har nämnde författare tidigare skrivit böcker som ”Patient 67” och ”Gone, baby, gone”, två alster som jag kan säga direkt bidrog till beslutet att spendera 259 kronor på ett inbundet exemplar. Och ingen skugga ska falla över författaren här, det är en högst duglig roman, nej det är ert fel att jag inte kan njuta av denna läsupplevelse i den utsträckning som både jag och författaren rimligen borde kunna begära.

Det tog mig nämligen inte lång tid att konstatera att något måste ha gått väldigt snett i er översättningsprocess. Boken formligen kryllar av felstavningar, märkliga meningsbyggnader och slarvfel. Kort sagt: översättningen av denna bok är under all kritik. Och jag tror mig också veta varför det blir på det här sättet (ni kan ju rätta mig om jag har fel). Jag har själv arbetat med översättning av programvaror och har god insyn i den processen och vad som påverkar dess resultat. Jag tror inte er översättingsprocess skiljer sig nämnvärt från den jag har erfarenhet av, någonting som är skrivet på ett annat språk ska översättas till svenska och det ska göras så fort som möjligt. Översättaren, i det här fallet Ulf Gyllenhak, kan använda sig av diverse hjälpmedel som automatöversätter text, det finns många sådana produkter på marknaden, men den som slarvar med den sista okulära besiktningen brukar bli brutalt avslöjad. Ungefär som ni har blivit avslöjade nu. Den där sista korrekturläsningen, hur gick det med den egentligen?

Albert Bonniers förlag lämnar ett stort antal människor hängande i luften med en märklig fråga på sina läppar: varför i hela friden slarvar ett förlag med översättningen av en bästsäljare? Förlaget vet, och jag vet, att det beror på ett litet nyckeltal som affärsstrategerna kallar Time to market. Vad det betyder, enkelt uttryckt, är tiden det tar från att en produkt börjar tillverkas till att den finns ute på marknaden och kan börja dra in kosing. Denna tidsrymd bör minimeras med alla till buds stående medel, om du frågar en ekonom alltså. Om du däremot frågar någon som vet vad han eller hon sysslar med (som till exempel en översättare) brukar svaret bli att kvalitet tar tid, och att den tiden betalar sig i slutändan när produkten faktiskt möter kundernas krav och förväntningar (vilket alltså inte har skett i detta fall).

Vad det handlar om i det här fallet, om jag får fortsätta att gissa, är alltså att er girighet i allt för stor utsträckning har tillåtits gå ut över kvaliteten på produkten (jag svalde några grodor i tidigare nämnda Lehane-alster men här har ni helt klart gått över gränsen). En inte alltför ovanlig fallgrop för affärsdrivande företag visserligen, men att ett bokförlag faller däri ser jag som särskilt allvarligt. Det finns nämligen bara en enda grundsten i produkten bok: orden. Ni kan inte hänvisa till någon fräck funktionalitet som den här produkten kan utföra (möjligen med undantag för växtpress men det finns mycket billigare lösningar i den produktkategorin), en bok består av ord sammansatta till meningar. Punkt slut.

Men ni har fräckheten att kompromissa med denna enda grundsten, och ni borde faktiskt skämmas så som ni spottar oss läsare i ansiktet. Er grundare skulle vända sig i graven om han tog sig en titt på hur skötebarnet spelar sina kort år 2009. Det faktum att det är en tegelsten vi pratar om är alldeles säkert en bidragande faktor, herr Gyllenhak fick lite mer att bita i än vad som brukligt är med en Lehane-roman, men det ursäktar förstås ingenting. Tjock bok alltså, ja men så ge killen mer tid då.

Om jag vore Dennis Lehane skulle jag förmodligen överväga möjligheten att stämma er, jag kan nämligen inte tänka mig att han skulle vara speciellt nöjd om han kände till hur ni har slarvat med hans verk. Någon, kanske blir det jag, borde till och med tala om det för honom. Men eftersom jag nu inte är Dennis Lehane utan en vanlig läsare tänker jag inte stämma er, det skulle förstås bara framstå som en löjlig överreaktion (vilket säkert redan det här brevet gör i era ögon). Vad jag däremot avser göra är att publicera detta brev på en blogg som besöks av ett antal tusen läsare per vecka, och sen tänker jag uppmana dessa läsare att tänka sig för en extra gång innan de väljer att lägga sina surt förvärvade pengar på era produkter. Det kallas konsumentmakt och är den enda makt jag äger.

Med hopp om, just det, skärpning!

Maths Enocsson