Nidbilden av turistande svenskar: Berra och Robban på Mallis. But I’m here to tell you, there’s something else. Inget fel på filmen dock, en jävla klassiker är vad det är.

 

Vår eminente måndagsskribent David brukar ibland fråga mig hur i helvete vi ha råd att resa så mycket som vi gör. Speciellt med tanke på att vi har "en jävla massa barn”. Så jag tänkte att jag skulle tala om det, för David och er andra. Vem vet, mina tips kanske kan öppna upp nya världar för somliga av er. Kanske har du drömt om att resa mer men tänkt att det bara är att glömma med den lönen du har. Kanske behöver du verkligen komma ifrån vardagsbestyren med blöjor och rinnande näsor, ta in världen och få perspektiv på ditt liv, men stoppas av dina egenkonstruerade hinder som säger att barnfamiljer är förpassade till Mallis en vecka om sommaren (och där vill du inte vara). Nåväl, låt mig då åtminstone hjälpa dig att montera ner hindret ekonomi en aning, för det finns faktiskt alternativ till svindyra resor till Sydostasien och all inclusive på Kanarieöarna.

 

Fakta i målet: vi reser utomlands ungefär tre gånger per år, ibland fyra, om man räknar in hushållets samtliga resor (det är inte alltid jag och min sambo reser tillsammans). För en hyfsat välavlönad singel eller ett barnlöst par med varsin inkomst är denna siffra allt annat än iögonfallande. För en barnfamilj däremot antar den smått utopiska proportioner, som att vi skulle vara vänner till kungafamiljen. Vi är nu inte vänner till kungafamiljen, vi är helt vanliga människor med ett stort resintresse, och nu ska jag tala om för dig hur det här går ihop. Svaret består av sex förnumstiga kategorier och en potentiellt hjärtknipande summering, men du måste lova mig att inte hoppa direkt till slutet. Okej? (Nu gjorde du det ändå, skäms!)

 

Kategori ett: Prioriteringar. Om du verkligen är intresserad av att resa och har barn så måste du troligen välja bort något annat. Många barnfamiljer, även de med standardmässiga inkomster, drunknar i platta teve-apparater, stadsjeepar och diverse TV-spel (jag känner till exempel flera familjer som har full uppsättning, dvs XBox 360, Playstation 3 OCH Nintendo Wii, det är ju rent löjeväckande). Ja hej du, om din familj känns igen i ovanstående beskrivning så kommer ni förmodligen inte att se mycket av världen under de närmaste tio-femton åren. Och jag tänker inte störa er slummer, ni är förmodligen nöjda ändå och detta är ingen predikan, snarare ren konsumentupplysning. Det ska också sägas att vi aldrig reser med samtliga barn. Oftast är det bara ett barn åt gången som får följa med, dels av uppenbart ekonomiska skäl och dels för att resan då har en rimlig chans att bli en upplevelse värd att minnas. Dessutom ger man ju någon lycklig släkting chansen att få sitta barnvakt flera dygn i sträck, moahahahahaha!

 

Kategori två: Resmål och säsong. Vi föredrar att åka till storstäder, eftersom sol och bad är en företeelse vi båda betraktar som ren dårskap. För stadsresor gäller följande enkla sanning: res inte till de allra mest uppenbara turistfällorna och res framför allt inte under högsäsong. Vilnius i oktober är ett lysande exempel, jävlar i min låda vad vi fick bang for the buck där. Bara för att nämna något kan jag säga att den staden erbjuder ett av Europas mest sevärda museer: KGB-muséet. Du kommer att må rätt illa när du kommer ut därifrån.

 

Kategori tre: Hotell (stjärnor och läge). Att bo på hotell med många stjärnor belägna i stadskärnor är dyrt. Att bo på hotell med färre stjärnor utanför stadskärnor är mycket billigare. Så okej att rummen är trånga och ostädade, frukosten (i den mån det finns en sådan) torftig och hissen ger ifrån sig oroväckande ljud, det är obehag du får räkna med när plånboken styr. Själv är jag inte knusslig när det kommer till boende, ge mig en säng och rinnande vatten så klarar jag mig (det är ju inte på hotellrummet man ska spendera sin resa). Om du däremot är en person som anser att jacuzzi och badrockar med monogram hör till livets nödtorft ska du nog sluta läsa här.

 

Kategori fyra: Transporter. I viss mån hänger denna kategori ihop med kategori tre. Vän av ordning, för det finns säkert en sådan där ute, kan hävda att transportbudgeten blir avsevärt större om man bor utanför staden och måste ta sig in till densamma varje dag för att se vad det nu är man vill se. Och detta stämmer alldeles utmärkt, förutsatt att man betalar för sina transporter. Vi brukar inte göra det. Tvärtom har vi med stor framgång fulåkt både tunnelbana och buss i Wien, Warszawa, Vilnius och Genéve. I Bryssel behövde vi inte åka kommunalt eftersom vi för ovanlighetens skull bodde centralt (hotellet var trots läget inom vår budgetram, så du kan ju tänka dig hur det såg ut). Gratisåkandet rekommenderas för den som söker lite extra spänning på resan, man kan alltid låtsas att man är en fånge på rymmen. Har du däremot klena nerver ska du kanske överväga att ta in transportkostnaden i din budget. Det finns dock en underkategori här som jag och min sambo tvistar om, och det är flygplatstransporter. Jag är av den meningen att man borde få kosta på sig en taxiresa till hotellet från flygplatsen, eftersom man oftast är trött efter resan och inte har en aning om vart man ska. Min sambo däremot, med solid bakgrund som hardcore backpacker, tycker bara det är spännande och roligt när vi går vilse på landsbygden med gråtande barn och tunga väskor. Det är minnesvärda händelser, inte tu tal om det, men det finns bättre sätt att starta sin semester på (anser den något bekvämare av oss två).

 

Kategori fem: Mat. Vita dukar och goda viner? Glöm det! Kulinariska resor och barnfamiljer är begrepp som väldigt sällan används i samma mening. Missförstå mig inte, jag älskar god mat och dryck, älskar känslan av att vara uppvaktad som en prins på fin restaurang. Men, something’s gotta give, som Manics sjöng, så det blir street food för dig. Vilket inte alls behöver innebära en avsevärd försämring, om man bara letar lite. Jag snackar alltså inte om Donken här utan snarare små arabiska hål i väggen eller mobila enheter med intressant innehåll. Man får också väga in miljöupplevelsen. Jag tycker till exempel att det är väldigt intressant att hamna i slang med personalen på kebabstället, den konversationen brukar bli en aning mer avslappnad och underhållande än den med kyparen på fina restaurangen. Nu senast i Genéve råkade vi också hamna i slang med en gäst på ett libanesiskt hak, en kille som visade sig vara finsk frilansskribent. Han hade precis kommit dit efter fem månader i Indien, och en mer pratglad finne (snacka om motsägelse!) har jag aldrig träffat. Han berättade också att han höll på att färdigställa sin tredje bok, och det grämer mig fortfarande att jag glömde fråga efter hans namn (å andra sidan är det fullt möjligt att beskrivningen "pratglad finne" kan räcka för att spåra upp honom).

 

Kategori sex: Övriga aktiviteter. Vilka byggnader är, trots sin strålande prakt och historiska betydelse, alltid gratis att besöka? Kyrkor! I katolska kyrkor, många europeiska länder lyder ju under denna religion, brukar prakten och det historiska värdet vara extra överväldigande. Även om jag personligen hör till den kategori människor som alltid känner mig lite ruskig när jag går i kyrkor, som att jag egentligen inte borde vara där, kan jag inte blunda för den oöverträffade prisvärdheten i dessa utflyktsmål. För övrigt, naturligtvis beroende på vilken stad du besöker, rekommenderas slott, parker och muséer (somliga är gratis, som till exempel Naturhistoriska muséet i Genéve).

 

Om du följer dessa enkla anvisningar lovar jag dig att din resbudget blir överkomlig, ja rentav rimlig. Ja ja, jag vet vad du tänker. Du tänker att totalupplevelsen inte lär bli mycket att skriva hem om, nu när jag har skalat bort så mycket av det som många av er kanske betraktar som nödvändigt.

 

Kort tankeström under lindrigt bourbonrus: jag sa faktiskt själv till kära sambon häromdagen att de flesta människor vill ha det bättre än hemma när de åker på semester, men att vi alltid lever något slags luffarliv när vi reser, och då sa hon att vi ska ha det så, och sen tänkte jag att det ändå är rätt roligt att vara luffare, man känner sig yngre på något sätt, yngre och mer spännande, för det är jävligt medelålders att provsmaka vin och åka taxi, och man blir ju inte fet heller eftersom man promenerar ett par mil om dagen, och vem vill bli fet?

 

Föga förvånande slår jag ifrån mig din pessimistiska profetia, det finns massor att skriva hem om! Åtminstone om man som jag har kommit till insikten att det som lever kvar längst i minnet inte är smaken på oxfilén eller det ”oslagbara" priset på singelmalten du köpte med dig hem från taxfreebutiken. Nej, det som stannar kvar längst är mötet med människorna och det där svårdefinierbara: känslan, stämningen, atmosfären. Med andra ord, allt det som är gratis. Om ni dessutom reser som par är det ett oslagbart sätt att komma varandra närmare. Att få tid och ro att prata med varandra så där som ni aldrig tycker att ni hinner med när livet ska spelas på vardagens inrutade spelplan. Det blir en oas för er relation att vila i, eller ett litet helvete som ställer allt på prov. Oavsett vilket så blir det inte som hemma, och just det är väl ändå själva poängen med att resa?

31 Kommentarer