Ett gäng svenska kardiologer befinner sig på läkarkongress någonstans i USA. I en sal med 250 hjärtspecialister drabbas ironiskt nog en av åhörarna av hjärtinfarkt och segnar ihop på golvet. Ett idealiskt tillfälle att drabbas av nämnda åkomma kan tyckas, men icke. 

Den svenska delegationen reagerar instinktivt och försöker ta sig fram till den sjuke för att hjälpa till, men stoppas bryskt av en amerikansk kollega som ställer sig i deras väg. “Sit tight gentlemen and wait for the medical crew” säger han, och pekar mot platserna där svenskarna tills alldeles nyss satt och lyssnade på föreläsningen. Milt sagt förvånade ser de sig omkring och betraktar salens övriga åhörare som samtliga sitter lugnt i sina stolar och väntar på ambulanspersonalens ankomst. 

Slutsatsen att dra av denna alldeles sanna historia är lika enkel som skrämmande: en amerikansk läkare är mer rädd för att bli stämd än han är villig att rädda liv. Så långt har det absurda rättssystemet tillåtits gå i USA att den mest grundläggande läkarinstinkten att rädda liv har skrämts på flykt. Man kan fråga sig vart ett sådant samhälle är på väg. 

När nu en tidigare hemligstämplad film från Irak-kriget inspelad 2007 läckt ut via den vid det här laget legendariska sajten Wikileaks, uppstår ett snarlikt dilemma. Filmen som är tagen från en helikopter visar när amerikanska soldater mejar ner ett tiotal civila, däribland flera barn. Soldaterna i helikoptern öppnade eld eftersom de ansett sig ha sett beväpnade män nere på vägen, vapen som i själva verket visade sig vara kameraväskor hängande på två journalisters axlar. 

Att sådana incidenter inträffat i Irak under de mest intensiva krigsåren är förstås inte ovanligt, det här var säkert bara toppen av isberget. Men det som sänder en isande kall kår längs ryggraden är när militären i en kommentar till det inträffade förklarar att det visserligen var tragiskt att civila och barn fått sätta livet till men att soldaterna ändå har agerat helt enligt “rules of engagement”. De har alltså inte gjort något fel i militärens ögon, att skjuta på minsta vaga misstanke är helt enligt protokollet. 

Första tanken är förstås, vadå protokoll? Man skriver att mord är okej, kallar det “rules of engagement”, låter presidenten skriva under och sen är det bara att panga på. Fungerar det verkligen så? Kan inte någon annan, typ FN eller världens samlade mediakår (det var faktiskt två journalister från Reuters som sköts ihjäl, stå upp för era kollegor nu murvlar!) helt sonika säga åt de amerikanska svinen att mord är mord oavsett vad det kallas och nu är tiden kommen för straff istället för sköna dunkar i ryggen? 

Min andra tanke är att det finns ett samband mellan läkarna på kongressen och soldaterna i Irak. Jag tänker att om man kommer ifrån ett samhälle som har låtit värdet av ett människoliv devalveras så till den milda grad att inte ens läkarna är intresserade av att rädda liv så kanske det inte är så konstigt om soldaterna som befinner sig i krig skjuter på rätt vaga grunder lite då och då. Inte fan vet jag, det är bara en tanke.

Av Maths Enocsson maths@barstol.nu