|
Onsdag 28 Januari 2009 Tips från coachen: konsten att resa billigtAv Maths Enocsson
Nidbilden av turistande svenskar: Berra och Robban på Mallis. But I’m here to tell you, there’s something else. Inget fel på filmen dock, en jävla klassiker är vad det är.
Vår eminente måndagsskribent David brukar ibland fråga mig hur i helvete vi ha råd att resa så mycket som vi gör. Speciellt med tanke på att vi har "en jävla massa barn”. Så jag tänkte att jag skulle tala om det, för David och er andra. Vem vet, mina tips kanske kan öppna upp nya världar för somliga av er. Kanske har du drömt om att resa mer men tänkt att det bara är att glömma med den lönen du har. Kanske behöver du verkligen komma ifrån vardagsbestyren med blöjor och rinnande näsor, ta in världen och få perspektiv på ditt liv, men stoppas av dina egenkonstruerade hinder som säger att barnfamiljer är förpassade till Mallis en vecka om sommaren (och där vill du inte vara). Nåväl, låt mig då åtminstone hjälpa dig att montera ner hindret ekonomi en aning, för det finns faktiskt alternativ till svindyra resor till Sydostasien och all inclusive på Kanarieöarna.
Fakta i målet: vi reser utomlands ungefär tre gånger per år, ibland fyra, om man räknar in hushållets samtliga resor (det är inte alltid jag och min sambo reser tillsammans). För en hyfsat välavlönad singel eller ett barnlöst par med varsin inkomst är denna siffra allt annat än iögonfallande. För en barnfamilj däremot antar den smått utopiska proportioner, som att vi skulle vara vänner till kungafamiljen. Vi är nu inte vänner till kungafamiljen, vi är helt vanliga människor med ett stort resintresse, och nu ska jag tala om för dig hur det här går ihop. Svaret består av sex förnumstiga kategorier och en potentiellt hjärtknipande summering, men du måste lova mig att inte hoppa direkt till slutet. Okej? (Nu gjorde du det ändå, skäms!)
Kategori ett: Prioriteringar. Om du verkligen är intresserad av att resa och har barn så måste du troligen välja bort något annat. Många barnfamiljer, även de med standardmässiga inkomster, drunknar i platta teve-apparater, stadsjeepar och diverse TV-spel (jag känner till exempel flera familjer som har full uppsättning, dvs XBox 360, Playstation 3 OCH Nintendo Wii, det är ju rent löjeväckande). Ja hej du, om din familj känns igen i ovanstående beskrivning så kommer ni förmodligen inte att se mycket av världen under de närmaste tio-femton åren. Och jag tänker inte störa er slummer, ni är förmodligen nöjda ändå och detta är ingen predikan, snarare ren konsumentupplysning. Det ska också sägas att vi aldrig reser med samtliga barn. Oftast är det bara ett barn åt gången som får följa med, dels av uppenbart ekonomiska skäl och dels för att resan då har en rimlig chans att bli en upplevelse värd att minnas. Dessutom ger man ju någon lycklig släkting chansen att få sitta barnvakt flera dygn i sträck, moahahahahaha!
Kategori två: Resmål och säsong. Vi föredrar att åka till storstäder, eftersom sol och bad är en företeelse vi båda betraktar som ren dårskap. För stadsresor gäller följande enkla sanning: res inte till de allra mest uppenbara turistfällorna och res framför allt inte under högsäsong. Vilnius i oktober är ett lysande exempel, jävlar i min låda vad vi fick bang for the buck där. Bara för att nämna något kan jag säga att den staden erbjuder ett av Europas mest sevärda museer: KGB-muséet. Du kommer att må rätt illa när du kommer ut därifrån.
Kategori tre: Hotell (stjärnor och läge). Att bo på hotell med många stjärnor belägna i stadskärnor är dyrt. Att bo på hotell med färre stjärnor utanför stadskärnor är mycket billigare. Så okej att rummen är trånga och ostädade, frukosten (i den mån det finns en sådan) torftig och hissen ger ifrån sig oroväckande ljud, det är obehag du får räkna med när plånboken styr. Själv är jag inte knusslig när det kommer till boende, ge mig en säng och rinnande vatten så klarar jag mig (det är ju inte på hotellrummet man ska spendera sin resa). Om du däremot är en person som anser att jacuzzi och badrockar med monogram hör till livets nödtorft ska du nog sluta läsa här.
Kategori fyra: Transporter. I viss mån hänger denna kategori ihop med kategori tre. Vän av ordning, för det finns säkert en sådan där ute, kan hävda att transportbudgeten blir avsevärt större om man bor utanför staden och måste ta sig in till densamma varje dag för att se vad det nu är man vill se. Och detta stämmer alldeles utmärkt, förutsatt att man betalar för sina transporter. Vi brukar inte göra det. Tvärtom har vi med stor framgång fulåkt både tunnelbana och buss i Wien, Warszawa, Vilnius och Genéve. I Bryssel behövde vi inte åka kommunalt eftersom vi för ovanlighetens skull bodde centralt (hotellet var trots läget inom vår budgetram, så du kan ju tänka dig hur det såg ut). Gratisåkandet rekommenderas för den som söker lite extra spänning på resan, man kan alltid låtsas att man är en fånge på rymmen. Har du däremot klena nerver ska du kanske överväga att ta in transportkostnaden i din budget. Det finns dock en underkategori här som jag och min sambo tvistar om, och det är flygplatstransporter. Jag är av den meningen att man borde få kosta på sig en taxiresa till hotellet från flygplatsen, eftersom man oftast är trött efter resan och inte har en aning om vart man ska. Min sambo däremot, med solid bakgrund som hardcore backpacker, tycker bara det är spännande och roligt när vi går vilse på landsbygden med gråtande barn och tunga väskor. Det är minnesvärda händelser, inte tu tal om det, men det finns bättre sätt att starta sin semester på (anser den något bekvämare av oss två).
Kategori fem: Mat. Vita dukar och goda viner? Glöm det! Kulinariska resor och barnfamiljer är begrepp som väldigt sällan används i samma mening. Missförstå mig inte, jag älskar god mat och dryck, älskar känslan av att vara uppvaktad som en prins på fin restaurang. Men, something’s gotta give, som Manics sjöng, så det blir street food för dig. Vilket inte alls behöver innebära en avsevärd försämring, om man bara letar lite. Jag snackar alltså inte om Donken här utan snarare små arabiska hål i väggen eller mobila enheter med intressant innehåll. Man får också väga in miljöupplevelsen. Jag tycker till exempel att det är väldigt intressant att hamna i slang med personalen på kebabstället, den konversationen brukar bli en aning mer avslappnad och underhållande än den med kyparen på fina restaurangen. Nu senast i Genéve råkade vi också hamna i slang med en gäst på ett libanesiskt hak, en kille som visade sig vara finsk frilansskribent. Han hade precis kommit dit efter fem månader i Indien, och en mer pratglad finne (snacka om motsägelse!) har jag aldrig träffat. Han berättade också att han höll på att färdigställa sin tredje bok, och det grämer mig fortfarande att jag glömde fråga efter hans namn (å andra sidan är det fullt möjligt att beskrivningen "pratglad finne" kan räcka för att spåra upp honom).
Kategori sex: Övriga aktiviteter. Vilka byggnader är, trots sin strålande prakt och historiska betydelse, alltid gratis att besöka? Kyrkor! I katolska kyrkor, många europeiska länder lyder ju under denna religion, brukar prakten och det historiska värdet vara extra överväldigande. Även om jag personligen hör till den kategori människor som alltid känner mig lite ruskig när jag går i kyrkor, som att jag egentligen inte borde vara där, kan jag inte blunda för den oöverträffade prisvärdheten i dessa utflyktsmål. För övrigt, naturligtvis beroende på vilken stad du besöker, rekommenderas slott, parker och muséer (somliga är gratis, som till exempel Naturhistoriska muséet i Genéve).
Om du följer dessa enkla anvisningar lovar jag dig att din resbudget blir överkomlig, ja rentav rimlig. Ja ja, jag vet vad du tänker. Du tänker att totalupplevelsen inte lär bli mycket att skriva hem om, nu när jag har skalat bort så mycket av det som många av er kanske betraktar som nödvändigt.
Kort tankeström under lindrigt bourbonrus: jag sa faktiskt själv till kära sambon häromdagen att de flesta människor vill ha det bättre än hemma när de åker på semester, men att vi alltid lever något slags luffarliv när vi reser, och då sa hon att vi ska ha det så, och sen tänkte jag att det ändå är rätt roligt att vara luffare, man känner sig yngre på något sätt, yngre och mer spännande, för det är jävligt medelålders att provsmaka vin och åka taxi, och man blir ju inte fet heller eftersom man promenerar ett par mil om dagen, och vem vill bli fet?
Föga förvånande slår jag ifrån mig din pessimistiska profetia, det finns massor att skriva hem om! Åtminstone om man som jag har kommit till insikten att det som lever kvar längst i minnet inte är smaken på oxfilén eller det ”oslagbara" priset på singelmalten du köpte med dig hem från taxfreebutiken. Nej, det som stannar kvar längst är mötet med människorna och det där svårdefinierbara: känslan, stämningen, atmosfären. Med andra ord, allt det som är gratis. Om ni dessutom reser som par är det ett oslagbart sätt att komma varandra närmare. Att få tid och ro att prata med varandra så där som ni aldrig tycker att ni hinner med när livet ska spelas på vardagens inrutade spelplan. Det blir en oas för er relation att vila i, eller ett litet helvete som ställer allt på prov. Oavsett vilket så blir det inte som hemma, och just det är väl ändå själva poängen med att resa? 31 kommentarer till “Tips från coachen: konsten att resa billigt”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag tycker också om att resa billigt. Jag gör det till en sport att hitta billiga syltor. Det är ju där, precis som du säger, som man kan få till intressanta möten med locals och slippa turister. Däremot tycker jag inte om att snåla när jag reser. Vill jag unna mig något gör jag det.
Har precis beställt en resa till Pilsen för 449,66 kr.
Matt: Syltor är en livsstil, jag gillar det. Att unna sig är som sagt för oss inte ett alternativ, vi får ta det budgeten bjuder. Vi tar alltså sporten till nästa nivå, dvs vi snålar på allt. Grattis till resan, jag tror jag vet varför du valt just Pilsen..
Fasen, bra inlägg! Inser att jag är alldeles för bekväm i letandet, därav mitt extremt magra resande.
Jag har jobbarkompisar som hittar veckoresor till sardinien för 800 per person och sådant, jag undrar var dom hittar allt det där? När jag börjar söka och ser alla olika alternativ får jag fasen hjärnmos.
Ska nog börja skärpa mig lite.
Alltså, om jag förstår dig rätt så väljer du att ta med familjen utomlands tre gånger om året i stället för en och under de resorna bor ni på kackerlackshotell utan rinnande vatten, går på öststatsmuseum, och äter medhavda mackor.
Du lär dina ungar om livet den hårda vägen. Att ha det avslappnat och skönt på semestern är alldeles för överskattat, det är KGB-museum och vintersäsong som gäller - i like.
Ullis: Det är sambon som är proffs på att hitta resor, själv är jag proffs på att.. ehh.. följa med.
David: Exakt, förutom en sak: rinnande vatten är faktiskt ett baskrav. Ungarna gillar äventyret, att ligga och slappa vid en pool gör dem bara rastlösa.
En liten liten korrigering. Det är ju inte Olle och Helge för bövelen, det är Berra och Robban
AA: Ja för i h-e, det är ju Berra och Robban! Sorry, mitt misstag.
Åh vad glad jag blev när jag läste inlägget. Jag trodde helt enkelt att det fanns nåt MAGISKT knep för utfattiga småbarnsföräldrar att få råd att resa så mycket. Så småningom insåg jag ju att ingen kan rädda oss som tar ut minimalt med föräldrapeng, så minimalt att vi faktiskt går minus varje månad, för att kunna vara hemma med varje barn ett par år. Men hey, de blir ju större, och då jävlar ska jag komma ihåg allt detta.
Vettigt inlägg, Maths.
Manzuri: Ahh.. tack broder! Vi har ett annat knep, skaffa barnen med endast ett års mellanrum så staplas dagarna liksom på varandra hela tiden. Tyvärr finns det ju inget magiskt knep som sagt, förutom att barn under ett år flyger och bor på hotell gratis.. men det är väl en klen tröst antar jag. Du får hålla ut, och jag måste säga att jag respekterar er prioritering med att snåla på föräldradagarna.
Manzuri: öhh.. kom precis på att jag inte är säker på att du är kille.. faktum är att jag tror du är tjej.. visst? Du får vara min broder ändå, det är känslan som räknas.
Vi gillar också att resa billigt. Ruhrområdet var en pärla. Boende i Wattensheid med billiga pendeltåg och spårvagn till Essen, Dortmund, Gelsenkirchen, Duisberg, Düsseldorf och Bochum på gångavstånd från hotellet som låg mitt emot en nedlagd gruva. Exotiskt.
London, Villnius, Sofia. Billigt, trevligt och skönt.
Bra råd och tips där.
Erik: Ahh.. Ruhrområdet! Vilken pärla det måste vara! Tack för tipset, jag måste åka dit någon gång snart.
Tyvärr, måste bräcka: Vill ni ha ett ännu bättre budgettips på resor, som dessutom går till värmen under alla säsonger? Okej, gör som jag - gift er spanskt! Min frus föräldrar i Bilbao, syster i Barcelona och kusin i Madrid: Lågprisflyg + gratis logi (och ofta en hel del gratis kost också) är faktiskt ett helt oslagbart budgetalternativ för en barnfamilj…
Själv har jag på gamla dar övergivit sunket och satsar på att bo centralt och schysst när jag är utomlands. Ytterligare ett tecken på min loja och bekvämliga personlighet. Men så reser jag ju inte med barn heller.
I övrigt håller jag med David. Barn ska jävlarimig lära sig hur det är där ute i den karga verkligheten!
Maths - Syster var det ja. Men det är inte så petigt.
1 år mellan ungarna låter spännande. Jag känner mig döende då och då trots att det i alla fall är 2 år emellan våra.
Jonas - Det där får du väl sprida ut där det är uppenbart att det är mest singlar som hänger, typ spraydate kanske. Nu känner jag mig ju bara bitter och otacksam.
Jonas: Jaha ja, någon ska alltid vara värst! Jag får väl lite surt konstatera att värmen inte lockar mig, surt sa räven. Men kul för dig, absolut!
Mattias: Det kan jag lova att mina barn får lära sig, även om minstingarna är väl unga för att begripa något (men de påverkas i rätt riktning av den sunkiga miljön, det är jag övertygad om).
Manzuri: Syster var det ja, ska lägga det på minnet. Visst är han taskig den där Jonas (plats för smiley)?
Sorry, kunde inte låta bli.
Men okej Maths; Ruhr-området och Vilnius på hösten; är det tveksamt väder och industrimiljöer du går igång på är du välkommen att hälsa på mig i Göteborg när som helst. Jag står för logi. För dig och hela din familj.
Jonas: Men det är ju ett storartat erbjudande! Jäkligt generöst måste jag säga. Men jag måste vara ärlig, de senaste åren har jag alltid varit skraj när jag åkt till västkusten. Du kanske inte har märkt det här, men västkusten är sedan ett par år tillbaka klassat som katastrofområde: översvämningar, vägar som rasar, stormar och falerande åkattraktioner på Liseberg. Jag går igång, inget snack om det, men du vet familjen.. jag måste tänka på säkerheten. Är det verkligen säkert där nere?
Du glömde OG, Naser, Alban, HA, Bandidos, Tigrarna och några andra säkerhetsrisker. Varför tror du Volvo redan 1923 bestämde sig för att satsa på säkerhet? Hade knappast hänt om man hade startat bilfabrik en nån annan stad, låt oss säga Visby?
Osäkerhet är således vårt kulturarv, och kulturturism borde väl familjen tillåta?
Jonas: Du har en poäng där, tveklöst. Men upplever inte du att osäkerheten så att säga har eskalerat sedan 1923? Kulturturism är i stort sett vad vi sysslar med, och fick sambon som hon ville skulle vi ta en weekend i Tjetjenien eller Gaza nästa gång så.. du kanske borde prata med henne. Jag är alldeles för försiktig.
PS.
Jag har en kompis i Uddevalla, hur bedömer du säkerhetsläget där?
Jodå, det händer säkert ett och annat i Uddevalla också, men jag gissar ändå att du kan känna dig ganska trygg. Vill du ha mer action i Fyrstadsområdet är det nog Rock’n'Rollhättan du skall styra kosan mot…
Jag håller med om allt, men har två invändningar:
Vad tycker barnen om att ni åker och lämnar dem hos era föräldrar? Lite egocentriskt i min smak. Det låter också lite orättvist att någon får följa med och inte någon annan. De kanske är små nu, men när de blir äldre kan de bli sura och ledsna.
Sen undrar jag hur ni förklarar för barnen att ni plankar kollektivtrafiken? Var sätter du din etiska gräns för vad som är ok att komma undan billigt och lära dina barn? Varför snattar ni t ex inte maten?
Det bästa under min parisresa i somras var när jag vaknade tidigt och bara gick ut på stan och följde en ström av människor. Caféerna där espresson kostar en euro är oftast bättre än de där den kostar fyra.
Jonas: Jag flög till Trollhättan en gång, menar du att det var ett oklokt val ur säkerhetssynpunkt?
Erik: Vad tycker den 2-åriga dottern när vi lämnar av henne hos mormor? Hon jublar, mormor är hennes favorit. Vad tycker ettåringen? Jadu, kanske tycker han att vi är ena egocentriska jävlar men det döljer han i såna fall väl. De äldre barnen får stanna hemma från weekendresor till städer, och det har aldrig varit några problem för dem eftersom de hatar att kuska runt på muséer med oss. däremot åker jag på en soltripp med dem varje sommar, så att de får snorkla och spana på tjejer. Om de blir sura när de blir äldre så tar vi den smällen då, livet är inte rättvist och ju förr de förstår detta desto större chans har de att tackla motgångar. Vår etiska gräns går väl där någonstans mellan gratisbuss och snatta. Vi är med andra ord riktigt hemska och förtappade människor.
Utan att veta så är mitt intryck att Trollhättan är ovanligt händelserikt för att vara en stad i den storleken, precis på samma sätt som jag tycker att du verkar vara ovanligt försiktigt från att komma från Gävle. Har alltid inbillat mig att det var de hårdaste grabbarnas stad.
Jonas: Hermann sa samma sak i början av vår vänskap, att Gävle påstås vara ett sällsynt brutalt ställe. Jag kan bara säga att jag inte känner igen mig i den beskrivningen, och försiktig är jag väl kanske.. somliga skulle iofs påstå något annat men allting är relativt. Tänk också på att Di Leva kommer från Gävle, så den här stan kan minsann producera riktiga mjukisar (plus att vårt hockeylag spelar som kärringar just nu, men så får man väl inte säga kanske, men du fattar vad jag menar).
Håller själv på ett lag som borde spela i kjol, så jag förstår precis…
Jag har sen en tid tillbaka anat att Gävle kanske inte är så tufft som man föreställt sig. Min romantiska bild har ju skapats av killar i t-shirt och skinnpaj i femtongradig kyla, brinnande bockar och ett Salming-hårt Brynäs + plus en skräckblandad förtjusning över “Norrland” i allmänhet. Har liksom medvetet valt bort sötsakerna, kafferepen och Di Leva ur min bild.
Jonas: Vi kanske ska lämna idrotten därhän, det gör mig bara deprimerad. Nej, så tufft som du beskriver det har vi inte här. Du bör nog färdas ytterligare en 80-90 mil norrut för att hitta killarna i T-shirt, här räknas vi numer till Mälarregionen (typ Stockholms norra förorter). Vad som däremot, enligt min mening, kännetecknar Gävle är ett satans gnällande och en knuten näve mot allt som kan tänkas upplevas som brackighet (en gång arbetarstad, osv). Fast det där är nog på väg bort det också, nya generationer växer upp och det är nog ingen tillfällighet att flyttlassen från Gävle till Stockholm går som lämmeltåg på E4-an.
Vad gäller Götet har jag noterat, efter mycket slölyssnande, att den stadens innevånare håller på att ta över P3. Vad det betyder vet jag inte, kanske har staden något slags mediagymnasium med inriktning på radio? men det lustiga är att inte bara programledarna pratar med denna klingande, lättigenkänneliga diaklekt, alla som ringer in pratar också så. Är detta en slump? Eller håller ni på att ta över herraväldet, en radiokanal i taget?
PS.
Brynäs var hårt på 70-talet, och då var det STIG Salming som var de hårdaste av de hårda. Börje har liksom aldrig var speciellt stor här, han drog ju.
Ledsen alltså, mina Norrlandskunskaper räcker helt enkelt inte till. Gävle verkar dock vara en tillräckligt komplex, motsägelsefull och icke-tillrättalagd stad för att vara värd ett besök. Räkna med ett nedslag från min sida framöver.
Kan det vara nån slags byteshandel mellan SR och Gbg?
- Vi fixar P3-Guldgalan gratis åt er om vi får fyra extra radioslotar i veckan. Samt telefonväxlar som blockar riks-samtal till göteborgsprogrammen…
Den enda göteborgsprogramledare jag följer slaviskt är Soraya Hashim på kvällspasset. Men så är hon världens bästa också.
Jonas: Var inte ledsen för det, många stockholmare (typ David) tror att Gävle ligger i Dalarna eller norr om polcirkeln.
Morgonpasset på helgerna, den tjejen är Gbg. Christer och Morgan - Gbg. Kitty - Gbg. Inte för att jag har något direkt emot det men man anar någon slags konspiration.
Du är självklart välkommen till Gävle, vi kan spela pingis i vårt skyddsrum och läsa kartor medan vi dricker äckligt sprit som jag köpt på våra budgetresor.
Deal!
Gut!