|
Fredag 11 September 2009 UppenbarelsenAv kniven
I tre dygn har jag låtsats att Internet inte finns. Jag har inte ens kollat min mail, datorn har varit helt avstängd. Det kanske låter lite i era öron - tre dygn. Men jag kan ärligt säga att det känns som lång tid i dessa dagar. Och jag kan också ärligt säga att det känns väldigt skönt. Jag älskar Internet. Jag älskar Internet lite för mycket rättare sagt.
Jag kan inte förklara varför nätet så lätt tagit en sådan avgörande plats på min lediga tid eller hur ett beroende uppstår kring att jag kollar nyheterna varannan timme. Har det hänt något? Vad hände inatt? Vad hände för en timme sedan? Vad är nytt? Herregud, varför vill jag veta allt det här? Och varför vill jag veta det hela tiden? Jag kollar efter uppdaterade bloggar och artiklar, letar kläder, ny musik och är in och ut på mailen. Jag håller mig bara uppdaterad, förklarar jag övertygat för mig själv och scrollar nervöst med högerhanden.
Varför verkar mycket av det vi gör på nätet gå till sådan överdrift? Och varför finns det en växande känsla av mer och mer prestation i denna myrstack av information? Är det inte kvalitet på det som produceras så ska det åtminstone vara kvantitet - vänta bara, jag ska sprutlackera hela min blogg med alla mina intryck. Saker och ting som tidigare inte ens bemödades med en tanke får idag helt andra vidder av innebörd. Folk, media, alla - skriver om allt. På Internet finns verkligen allt. Hela tiden. Konstant uppdaterat. Internet har inget filter. Och det är det som gör det så underbart. Internet är fritt. Och helt förtrollande. Och jag ska ärligt erkänna - jag blir väldigt påverkad av det här. Jag blir mer och mer förtrollad för varenda år som går.
Alltså, vad gjorde vi innan Internet fanns? Vi är ju trots allt några som lever i skarven av dessa två olika världar. Jag minns till och med ett skolarbete jag gjorde om elektronisk post 1993 där jag lillgammalt förklarade att elektroniskt post minsann bara var en tillfällig trend. Aldrig skulle det kunna konkurrera ut det riktiga handskrivna brevet, och varför skulle något så opersonligt som datorer vinna mark, datorer var tv-spel und so weiter. Okej, jag var 14 år då men under dom här tre dagarna har jag förvånats över hur lätt det ändå har varit att släppa taget om Internet trots att det samtidigt, paradoxalt nog, känts som om jag missat väldigt många saker. Flera viktiga insikter följer ändå dessa känslor och jag konstaterar följande. Jag vill ha mindre av Internet och mer av något annat. Jag vill ha mindre förklarat och presenterat för mig och mer av något som endast jag själv reflekterar över och behåller för mig själv i lugn och ro. Personligen handlar också om att förminska eller eliminera känslan av ett beroende till någonting. Jag vill inte känna den här märkliga känslan av att jag hela tiden har bråttom till, mot, genom, in i någonting. Bråttom till att förstå, till att tycka, till att lära mig, till att vara uppdaterad - när jag i själva verket inte behöver ha bråttom alls.
När jag kollar mailen efter tre dygn har jag fjorton brev. Lite reklam, en inbjudan till ett kalas, taggad på det och det fotot. En vän har skrivit att hon saknar mig och undrar när vi ska ses egentligen. Snart, tänker jag. Ska bara kolla en sak på nätet först.
8 kommentarer till “Uppenbarelsen”Skriv en kommentar |
Sök -
Jag vet, det är ju helt sjukt vad beroende man är. Jag kollar mina mejl och mina favoritsidor på nätet exakt hela tiden. Detta har medfört att mitt koncentrationsspann nu max är en kvart långt. Efter en kvart fingrar jag på datorn eller mobilen igen, för nån kan ju ha skickat mig ett mail, skrivit en ny kommentar på Barstol eller kommit med en uppdaterad väderprognos. Jag skulle nog behöva lite Internet-rehab.
Du är förstås långt ifrån ensam om det här, och det är ju faktiskt ett rätt sjukt beteende sett ur vilket hyfsat objektivt perspektiv som helst. Jag vet inte heller vad fan man gjorde innan internet och mobiltelefoner, jag försöker minnas men det kommer inget. Ändå är det ju inte speciellt längesen. Som tur är för mig har jag, tack vare min hemsituation med en massa ungar överallt, fått mig ett alldeles gratis rehab så jag börjar få lite distans till det hela. Jag ska inte påstå att jag är helt frisk, men igår kväll t ex när jag hade chansen att go online efter att alla ungar somnat valde jag istället att gå ut i trädgården och lukta på gräset. Det måste väl ändå vara ett friskhetstecken?
ja vad fan gjorde ni innan internet egentligen?
lukta på gräset? vad fan…det är det vi internetmänniskor gör för avkoppling. I några sekunder.
jonas: Ja, det är fan sjukt. Men jag fattar inte varför man blir så besatt av det här. Internet är den nya TV:n. Alltså som talesättet: sätter man sig framför tv.n fastnar man där. Internet är likadanat. Hypnotiserande, beroendeframkallande och en låtsasvärld.
Maths: Att ha barn är nog väldigt bra mot Internet. Ändå, tillåt mig måla upp en jätteliten tavla
(detvarmycketbättreförrtavlan)
Först kom radion, då satt man och lyssnade storögt tillsammans i ett rum samtidigt som man stickade och putsade skorna. Sen kom Tv:n, då satt man i samma rum och umgicks och tittade på hylands hörna. Sedan (vår tid) kom fler kanaler och fler tv:apparater, då skaffade vi flera tv:apparater och började titta på på dom i olika rum samt på väldigt många fler program. Sedan kom datorn och strax internet. Man ägde en dator och ett modem som man slogs om för att kunna chatta med mördare (mamma var helt säker) och andra spännande folk som kallade sig psychorabbit81 osv. Sedan kom Internet på riktigt och laptops. Vi skaffade många datorer och satt med dom i olika rum och surfade ensamma medan vi “umgicks” med människorna på nätet.
Det intressanta är dock fortfarande varför vi människor blir så förtrollande av det här. Antingen är det någon girig egofaktor bakom det här att man skapar sig en identitet på nätet eller så är det den där väldigt viktiga faktorn om att fly verkligheten för en stund, som vi gör när vi läser en bok eller ser på film osv. Det är bara det att vi “flyr” mer och mer känns det som. Vi bygger hela vår värld i ett luftslott. Hur stort är det luftslottet om 20 år kan man ju undra?
Vi luktar mindre och mindre på gräset. Det är synd. Tur att det går att ändra på väldigt lätt. Om man vill.
Anonym: hahaha. ja, längre än så sträcker sig inte naturupplevelserna längre.
ok innan nätet; jag minns i alla fall att man träffade sina vänner i verkligheten mycket mycket oftare. sedan tittade man nog mer på tv än idag. man läste böcker i större utsträckning, skrev brev för hand och spelade in blanband på kassett. du vet, gjorde gedigna hantverk
“Internet är den nya TV:n”
Precis så är det ju. Jag gjorde mig av med teven för många herrans år sedan och levde nöjd med mina böcker och tidningar under några år. Sedan skaffade jag internet sommaren 2004. Även om jag hävdar att man är mer aktiv när man surfar är det inte långt ifrån tevens slötittande när man fastnar och helt plötsligt upptäcker att två timmar passerat utan att man egentligen vet vad man gjort. Hemskt och kvävande är vad det är!
ja fan vilken oneliner. jag borde trycka pins och dekaler och sprida uppenbarelsen. fan, JAG borde få nobelpriset i litteratur!
gå i frid min vän och synda ej mer.
Kollar nog mailen 15 ggr om dagen via mobilen om jag inte sitter klistrad vid datorn som idag.. tur att sidor som Barstol finns.. Där tiden försvinner lika fort som den gör på alla andra ställen, men där det faktiskt känns lite vettigare, lite bättre och lite mer befogat.
Tack!
caroline: åh, det var ett fint betyg. Tack! Ja, mailen, nyheterna och barstol. All you need.