|
Onsdag 6 Januari 2010 Valfrihetens osynliga bojorAv Maths EnocssonNär ersättningssystemet för friskolor baseras på de kommunala skolornas budget påverkas även friskolorna av kommunernas neddragningar. Den här sunkiga och endast halvt fria konkurrensen som råder för skolverksamhet slår alltså snett åt alla håll och kanter, jag skulle vilja säga att alla inblandade förlorar på den. Jag vet inte hur länge våra politiker avser att fortsätta driva detta hopplöst omoderna och orättvisa ersättningssystem, men jag hoppas innerligt att det snart tar slut. Och märk väl att detta inte handlar om den ena eller andra sidans fel, sossar såväl som borgare har stått bakom det eländiga systemet. Jag menar vad fan, ska man ha konkurrens så ska den väl ändå vara fri? Eller? Som det är nu får friskolor pengar av kommunen för att ta emot en elev, och redan där känns det hela rätt så suspekt. Friskolor är alltså företag med endast en kund: kommunen. En friskola behöver heller inte välkomna alla elever, den kan avböja att ta emot till exempel en rörelsehindrad elev på grund av att skolans lokaler inte är handikappanpassade. Så får inte en kommunal skola göra, den måste ta emot alla elever. Om skolan inte är handikappanpassad så får man fixa detta, vilket förstås kostar pengar, alltså skattepengar, vilket i de allra flesta inte väcker någon som helst debatt eftersom vi skattebetalande medborgare knappast vill förvägra det rörelsehindrade barnet rätten till utbildning. Nej de flesta av oss betraktar nog tvärtom detta som ett ändamål högst värdigt att lägga våra skattemedel på. Men Gud förbjude att ett vinstdrivande privat företag skulle göra samma investering, då pratar vi helt plötsligt business och den verksamhetens logik säger att en dylik investering faller på för dålig return on investment. Som affärsbeslut är det klockrent, men om företaget ifråga istället väljer att betrakta sig självt som utbildningsförsörjare och beaktar det ansvar som medföljer plikten luktar det istället väldigt illa. Vi kanske skulle låta de kommunala skolorna konkurrera med samma förutsättningar? skit i handikappanpassning, det kostar för mycket. Skicka ungen någon annanstans. En friskola kan också “säga upp kontraktet” med en elev av disciplinära skäl. Det kan handla om för mycket ogiltig frånvaro, för många incidenter av typen mobbning eller skadegörelse eller att eleven på något annat sätt inte följt de av skolans styrelse uppsatta reglerna. Vad som då händer i nio fall av tio är att eleven studsar tillbaka till den kommunala skola till vilken han eller hon geografiskt hör, där en handlingsplan med syfte att få eleven tillbaka på spår måste upprättas. Friskolan behöver alltså inte ta ansvar för sina elever riktig lika långt som den kommunala måste göra, vilket också avspeglar sig i många friskolors brist på elevstödjande funktioner. Är det här rättvist? Är det fri konkurrens? Nej så fan heller. Vi kanske skulle låta de kommunala skolorna skicka sina stökhögar till friskolor? Här har ni engelska skolan, ni som är bra på disciplin kan säkert få ordning på lille Filip. En annan konsekvens av denna fördömda halvmesyr är att de kommunala skolorna tvingas till en verksamhetsplanering som liknar dans på slak lina över en grop med hungriga krokodiler. Ta exemplet från mina äldsta söners skola som huserar tre klasser i årskurs sju, åtta och nio. Efter ungefär halva höstterminen har skolan plötsligt brist på lärare (typ sådana lärare som under sommaruppehållet varslades på grund av minskande elevunderlag) eftersom den närliggande Engelska skolan spottar tillbaka ungefär tio till femton sjundeklassare av olika anledningar (i många fall är det föräldrarna som vill att ungarna ska gå på engelska skolan medan ungarna själva inte direkt hoppar jämfota av förtjusning inför de strängare kläd- och ordningsreglerna, bara som ett exempel). Att i det läget fördela dessa tio till femton elever på tre redan knökfulla klasser är visserligen görligt men knappast välgörande för undervisningens kvalitet. Och som förälder till barn i denna kommunala skola blir man då en smula fundersam. Här förändras plötsligt förutsättningarna för god undervisning under terminens gång och man hör mumlet stiga på föräldramöten och skolrådsmöten. “Varför ska vi ta emot dem?” säger någon. “Den där engelska skolan får väl ta hand om sina egna elever och inte skicka dem hit” säger någon annan. Vi bygger således murar istället för broar, det blir vi mot dem. Dessa tongångar kan man visserligen ha förståelse för men tyvärr är det ju inte vi föräldrar som i slutändan förlorar på det dåliga systemet, det är våra barn. Och vi kan tycka att det är för jävligt att ogenomtänkta politiska beslut drabbar våra barns rätt till den bästa möjliga utbildningen, visst tycker vi det, men sedan lommar vi ändå hem som de misslynta skattebetalare vi är och betraktar det hela som ännu ett sådant där politiskt fenomen som man liksom inte kommer åt. Det är tidens melodi, det ska väl vara så här. Man får bara hoppas att det går bra ändå trots att klasserna sväller för varje år och lärarna blir färre. Men ändå.. nej, nu får det fan vara nog! Ni politiker som håller i besluten, ni behöver fatta att systemet inte fungerar i praktiken. Antingen släpper ni skiten fritt, alltså fri konkurrens med svindyra privatskolor i ena änden av spektrat och haltande kommunala dito i den andra. Då vet man åtminstone vad som gäller, då är det bara att börja spara redan nu för att få in ungarna på rätt skola. ELLER, så beordrar ni en total genomsyn av systemet nu och en gång för alla. Framför allt bör ni sätta press på friskolorna att leva upp till samma ansvar som de kommunala gör, och det bör ni göra genom lagstiftning. Det ska fanimej inte vara okej att slussa elever fram och tillbaka bara för att lokalen inte har hiss eller att påhittade jävla klädregler inte efterföljs. Det ska fanimej inte vara okej att sockra elevers betyg i syfte att öka skolans marknadsvärde. Det ska fanimej inte vara okej att driva en skola utan elevstödjande funktioner. Allt det som en kommunal skola förväntas ta ansvar för, det ska också en friskola ta ansvar för. Annars ryker pengen. Det låter väl ändå inte som orimliga krav, eller vad säger du Jan Björklund? Fotnot
12 kommentarer till “Valfrihetens osynliga bojor”Skriv en kommentar |



Du har rätt som vanligt Maths. Jobbar själv på kommunal skola och pengar försvinner till märkliga friskoleinitiativ där alla får egen dator…
Du har så äckligt jävla rätt!
Varför får jag aldrig till det så här bra….. nu tänker jag sura en stund och sen ta tag i saken.
Mycket bra skrivet!
Den fria etableringsrätten gör det hopplöst att planera för skolan i en kommun. Den kommunala skolan måste hela tiden vara redo att ta tillbaka de elever som av någon anledning slutar i en så kallad friskola.
Går en friskola i kk då blir det inte lätt minsann.
Såhär tycker jag:
- Samtliga skolor skall givetvis konkurrera på samma villkor - samma regler, lagar, mål, ansvar etc. - vad är det för fri konkurrens annars?
- Friskolor är i grunden något bra, då jag aldrig kan få in i mitt huvud att fler och mer varierade alternativ skulle vara sämre för “kunden” dvs. eleven och dennes föräldrar.
- Jag skulle föredra att alla skolor vore friskolor dvs. drivs som vilken verksamhet som helst av människor som är vana vid att driva och organisera verksamheter. En verksamhet skall rapportera verksamhetens utveckling till en professionell styrelse och inte till ett gäng fritidsskolpolitiker. Politikerna skall ägna sig åt politik dvs. etablera och kontrollera regler, lagar, mål, ansvar etc. Och ja, jag tror att de som ger bäst skola dvs. utbildning, trivsel och möjligheter kommer vinna i det långa loppet. Inte de som jagar kortsiktiga vinster.
- Jag tycker att det offentliga (stat & kommun) skall vara enda kund. Jag vet att föräldrarnas plånbok på många sätt avgör barnens möjligheter. Skolan behöver inte vara ett sånt område, utan där tycker jag att vi så långt vi bara kan skall försöka ge alla våra barn samma ursprungsmöjligheter. En duktig elev skall ges samma möjligheter som andra duktiga elever oavsett klasstillhörighet. (Avfärda mig gärna som naiv, men va fan, politiskt måste man väl ändå försöka?)
-
[...] är lämpligt att fundera över hur våra individuella val slår på samhället i övrigt. På Barstol skrivs det idag om den osäkra situation vi skapat för den kommunala skolan, allt grundat på en [...]
skriv på Newsmill och lätta på ångan. Fler läser där än här, with all do respect
Niclas: Den ständiga frågan om kvantitet kontra kvalitet: Fler är inte nödvändigtvis bättre. Exklusivitet betyder att det inte kan vara för alla. Barstol är exklusivt.
.. och till hösten får alla elever som börjar i kommunalt gymnasium också egen dator. Somliga kanske kallar det utveckling pådriven av konkurrens, men för mig är det bara ytterligare ett bevis på att konkurrensen i det här fallet leder till reklamartiklar istället för kvalitet. Tack för kudos!
Mh: Tackar! Ibland har jag rätt, ibland fel, men skolan är ett hjärteämne för mig och jag kommer nog inte att svalna förrän vi fått ett bättre system som ger en bra skola för alla.
PeO: Sura på du, så länge jag inspirerar dig så är jag väldigt nöjd. Tack!
Ann-Sofie: Tack för fina ord! Ja en friskola i konkurs lär bli en mardröm, samtidigt är det en verklighet som jag tror vi behöver acceptera och rusta oss mentalt för. Man får inte glömma bort att etableringen av friskolor kom till mycket på grund av missnöjet med hur de kommunala (tidigare statliga) skolorna fungerade. De är här för att stanna, och jag tror vi kan få det att fungera bra bara vi rättar till de värsta och mest uppenbara bristerna.
Jonas: Jag tycker också att friskolor är bra. Vidare struntar jag helt i ägandeformer, om ett företag ger oss en bra skola får de gärna tjäna miljarder på verksamheten, det har jag faktiskt inga problem med. Men för att det ska fungera, och för att friskolorna ska få sitt rykte upprättat, så behöver systemet justeras. Som det är nu bygger vi som sagt murar mellan den kommunala skolan och friskolorna, det skylls friskt på friskolor och ibland är det helt enkelt obefogad kritik. men det jag sett och inte kan blunda för är att vinstintressen i vissa fall går ut över kvalitet och att de kommunala skolornas planering och verksamhet verkligen lider av den stora rörligheten av elever. Att föräldrars plånbok avgör barnens möjlighet kommer vi aldrig ifrån, men jag skulle vilja påstå att det i än större utsträckning är föräldrars engagemang som avgör barnens möjlighet, än så länge iaf, så den som är förälder gör bäst i att engagera sig (vilket är förbannat bra förstås, när jag gick i plugget behövde ju min päron inte bry sig ett jäkla dugg eftersom det bara fanns en skola till vilken man liksom var kollektivansluten, och så vill jag fan inte ha det, nej valfriheten ska vi ha serru).
Niclas: Jag skriver på Barstol, här har jag min familj.
Välformulerat och sant, det första utifrån min bedömning, det andra utifrån mina erfarenheter.
csaar: Tackar! Vi är många som har erfarenheter från skolan, antingen som lärare, förälder eller elev. Det är ett ämne som angår väldigt många.
The Muppet Show with Alice Cooper - Part 1
http://www.youtube.com/watch?v=ygBiRbIusuc&NR=1