Nu när novembers snöstormar blåser in över Stockholm och förfryser oss ända in till märgen fylls konserthus och små scener med artister som lyser upp vintermörkret med deras musik. Föregående vecka lyckades jag pricka in två värmande konserter. Den 17:e november spelade Melissa Horn på Kägelbanan. Melissa, dotter till jazzsångerskan Maritza Horn, spelar akustiska visor med moderna referenser. Melissas texter är vackra och berör. Hur många trasiga relationer och olyckliga kärlekar kan en 21 årig tjej ha varit med om egentligen? När Melissas första album, Långa nätter, var så gott som färdigt frågade hon sin barndoms idol Lars Winnerbäck om han ville vara med på en duett hon skrivit. Till hennes stora förvåning svarade han ja. Låten de gör tillsammans heter Som jag hade dig förut. Den låter som Winnerbäcks hit Om du lämnade mig nu. Man skulle kunna säga att Melissas låt är en fortsättning på Winnerbäcks eller, om man vill vara elak, en efterapning. Men i ärlighetens namn är Melissas låt bättre än Lasses. Många hade nog trott att Winnerbäck skulle dyka upp på Kägelbanan. Melissa lyckades lura de flesta att så inte var fallet. Men när han till slut klev upp på scenen ville applåderna aldrig ta slut. När Melissa är ensam igen med sin gitarr är alla tysta och lyssnar andaktsfullt till hennes bedårande röst när hon sjunger smått deppiga New York och charmiga Sen en tid tillbaka. Melissa Horn & Lars Winnerbäck - Som jag hade dig förrut (Kägelbanan)       Den 20:e november spelade Abalone Dots på Nalen. Abalone Dots har också en relation till Lars Winnerbäck. De spelade förband på hans turné 2007. Då hade de precis släppt sitt debutalbum From a safe distance. I somras kom uppföljaren Traveler. Det nya albumet är delvis inspelat i Nashville tillsammans med legenden Al Perkins. Abalone Dots spelar en mjukare typ av bluegrass – softgrass som de själva kallar det. Det är amerikansk country men där finns också inslag av svensk folkmusik. Det var turnépremiär på Nalen och kanske var tjejerna lite nervösa. Deras mellansnack hade kunnat vara charmigt om det inte låtit så väldigt inövat. Men de tar igen allt i musiken. De är duktiga på sina instrument -  som är många. Louise Holmer spelar ståbas, Rebecka Hjukström gitarr och banjo,  Elin Mörk fiol och Sophia Hogman mandolin, nyckelharpa och cello. Sjunger gör de alla både som solister och i vacker stämsång. De har flera lågstämda vackra låtar, till exempel Daddy’s waltz, men live gillar jag bäst låtarna med lite mer drag som Devil’s blues och Alive but not amused. Tjejerna i Abalone Dots bor tillsammans i ett hus utanför Stockholm där de kan skriva låtar och repa. Jag har hört att de brukar spela ute på tomten till grannarnas stora förtjusning. Tänk om man fick bo granne med fyra skönsjungande countrytjejer. Abalone Dots - Alive But Not Amused

Kategorier: Musik | Tags: Abalone Dots, Kägelbanan, Lars Winnerbäck, Melissa Horn, Nalen