Beskriv den bar/klubb som betytt mest för dig och varför. Maths: El Mundo på Erstagatan 21, Södermalm. År 2001 flyttade min bästa kompis in till Söder från Skogås, vilket innebar ett jättelyft för våra vardagsölrundor (jag bodde i princip varannan vecka hos honom på den tiden). El Mundo låg bara runt hörnet från hans lägenhet, vid klädde inte ens på oss när vi gick dit och utropade snart stället till vårt andra vardagsrum. Inte för att det var något speciellt med el Mundo, det bara fanns där på rätt plats vid rätt tillfälle. Vi träffade många trevliga människor under åren, somliga finns kvar i kretsen och andra bara i minnet. Idag för dock El Mundo en tynande tillvaro i mitt liv, det var helt enkelt en period med en början och ett slut och den har slutat. Matt: Jag vet inte om någon bar betytt något speciellt för mig. Men Shamrock på Folkungagatan var den första bar jag började gå till kontinuerligt när jag först flyttat till Stockholm. Vi var där varje söndag under en lång period. Hermann: The Hacienda i Manchester. I början av 90-talet representerade den klubben precis allt som var bra och nytt. David: Debaser Slussen. Var stammis där 2002-2005 och tillbringade i princip varje lördag och de flesta fredagarna nere i lilla baren. Det var en tydlig och avgränsad epok som jag inte riktigt vet om jag ska le eller skaka på huvudet åt. Mattias: Ingen speciell. Men måste jag välja så är det nog en handfull solkiga barer i området kring Fridhemsplans södra uppgång. Restaurang Fridhem, Lion Bar mfl. Billig öl och många storslagna idéer. Kvarnen kanske, ett tag var jag där i en osund utsträckning. Berätta om din senaste riktigt stora musikupplevelse. Maths: Det var Mustasch på Rockweekend i Kilafors i somras. När de öppnade med "In the night" var det som att få ett godståg i bröstet, jag blev ta mig fan kåt! Att jag fick dela upplevelsen med mina äldsta söner bidrar också stort till utmärkelsen. Matt: Jag har varit med om många stora musikupplevelser. En från i år var på Tift Merrits spelning på Nalen. När det var dags för extranummer gick Tift ut till flygeln som står i Nalens entré. Jag slog mig ner på knä bredvid Tift som satt på pianopallen. När hon spelade och sjöng försvann alla andra runt omkring mig. Det var som om jag och Tift förflyttat oss till hennes vardagsrum och hon spelade bara för mig. Det var som en dröm. Jag vaknade till sans av applåderna runt mig. Jag utbrast "Thank you Tift" Hon svarade med att lägga sin hand på mitt bröst och säga "I love you." Hermann: Det var när jag hörde låten Transatlanticism av Death Cab for Cutie i ett avsnitt av Six Feet Under sommaren 2006. Den upplevelsen satte i gång en hel kedja av händelser som jag ska skriva om någon gång här på Barstol. David: Första allsångskvällen nere på Debaser Slussen, sommaren 2005. Vi som var där berättade vad vi varit med om och helgen efter var det flera hundra personer i kö vid öppning. Mattias: Oj, det var evigheter sedan. Går sällan ut och lyssnar på musik. Laibach på Gino - när det fortfarande fanns - så det var ett tag sedan. Svd eller DN? Motivera. Maths: Du, det kan fan kvitta. Jag ser ingen större skillnad på blaskorna, men är å andra sidan ingen regelbunden läsare av varken den ena eller den andra. Om jag måste säga nåt säger jag DN, av oförklarlig anledning läser jag den oftare än Svd. Matt: Jag läser mest DN. Jag har inget motiv till det. Hermann: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet går fett bort på Västkusten eftersom deras tryckläggning är pinsamt tidig. I arbetarnas och hjältarnas stad är det Peter "Enmansbonnier" Hjörnes kronjuvel, Göteborgs-Posten, som regerar runt frukostborden (eller när goa gubbar ska lägga kabel). David: Jag är uppvuxen med DN och det är den enda morgontidning jag prenumererat på. Jag läser gärna kultur och helgbilagorna i bägge tidningarna men nyheterna är ofta inaktuella när tidningarna kommer så de läser jag på nätet istället. Har också svårt att välja mellan dem och det var väl lite därför jag ställde frågan. Mattias: Jag växte upp med DN och det har alltid varit mitt förstahandsval. Sedan började jag tycka att DN kändes väldigt bajsnödig. Hur tydligt de tar ställning i vissa frågor och hur de censurerar t ex blogglänkar efter eget godtycke. Att de inte vågar låta sina läsare kommentera artiklarna. DN känns feg och DN på Stan har börjat kännas som Nöjesguiden, så därför har jag slutat läsa skiten. Jag gick över till SvD, men kan egentligen inte motivera varför. Svenska nyhetstidningar är som svenska politiker; de säger ungefär samma sak, ljuger, tar saker ur sitt sammanhang, överdriver och hårdvinklar, så det är svårt att välja något vettigt alls.

Kategorier: Söndagspanelen |