|
Tisdag 28 April 2009 Vodka Red BullAv Matt
Hon stod mitt i rummet, vankade av och an, som om hon inte kunde bestämma sig om hon skulle sätta sig i soffan eller i fåtöljen. Jag satt i soffan och tittade på hennes vackra uppenbarelse. Äntligen var hon här. Jag vågade knappt tro att det var sant. Jag ville ha henne från första gången jag såg henne. När jag först blev presenterad för henne synade jag uppskattande hennes kropp nedifrån och upp. Hon hade märkt det. Hon visste att jag ville ha henne och spelade på det. I månader hade vi flirtat och hetsat varandra med mail, sms och telefonsamtal. Det var ett spel och hon njöt av att linda mig, sin äldre kollega, runt fingret. Hon hade hållit mig på halster så länge men nu var hon äntligen här.
Hon lekte med sugröret i drinken jag just gett henne. En vodka med red bull – det var allt jag hade hemma. Vilken pinsam svennedrink. Hon var såklart van att dricka champagnedrinkar.
Jag klappade handen två gånger på soffsätet bredvid mig. Kom och sätt dig här. Vad fan höll jag på med? jag ångrade mig direkt, hon är ju ingen hund. Hon snurrade runt och satte sig demonstrativt i fåtöljen. Hon tog inga order.
Jag flyttade mig närmare henne och frågade ut henne om hennes kväll på Stureplan. Det hade inte varit en lyckad kväll. Killen hon dejtade var skum. Hon konstaterade att han var för ung.
Min vänstra hand letade sig in under hennes långa blonda hår till hennes nacke. Det tunna håret i nacken var så mjukt och lent. Det var som att smeka en kattunge och jag tror jag fick henne att spinna lite. Värmen från hennes hud fick mig att flämta. Den spred sig från hennes kropp, genom min hand, upp längs min arm, och in i mitt inre så att mitt hjärta hoppade till och mina ögon rullade bakåt i sina hålor.
Jag tittade på henne, hon tittade ner i drinken och ut genom fönstret ner på gatan. Jag försökte fånga hennes blick. Jag ville titta in i hennes ögon. Jag hoppades att jag skulle förstå hur hon fungerade om jag bara fick sjunka in i hennes stora vackra blå ögon. Men hon tittade inte tillbaka på mig, hennes blick fortsatte att flacka runt på allt utom på mig. Vi satt tysta länge. Hon drog upp sina knän till kroppen. Jag tittade på henne, hela tiden med min hand i hennes nacke, jag tittade på henne tills mina ögonlock höll på att falla igen. Det var sent och jag var trött. Jag gick till badrummet för att piggna till. Jag tittade på mig själv i spegeln, försökte förstå att det här verkligen höll på att hända. Jag sköljde munnen med tandkräm – livrädd för att lukta illa. När jag kom ut hängde hennes kläder prydligt på en stolsrygg.
Hon låg naken under mitt tjocka täcke.
26 kommentarer till “Vodka Red Bull”Skriv en kommentar |
Sök -
Kära vänner, det vi nu har bevittnat är inte bara en smått usel text, det är också fiktion.
Anders: Har du något emot fiktion?
Anders Ullman: Få människor är så infantila att de begränsar sin kreativitet till att enbart innefatta verkliga händelser. Det skulle oroa mig mycket om det visade sig att Matt var en av dessa.
Maths: Man kan ju alltid göra som Liza Marklund och kalla allt för sannt. Ovanstående text tycker jag läsarna kan få spekulera i om det är fakta eller fiktion.
Nej jag har ingenting emot fiktion. Jag tycker bara att det är förvånansvärt hur något som uppenbarligen är påhittat kan vara så uselt. Jag trodde i min enfald att fantasin inte hade några begränsningar, ack så fel jag hade.
Anders Ullman: Först ett tack för att du orkade läsa texten trots att du tycker den är usel. Sedan undrar jag vad det är som så uppenbart visar att det är fiktion?
“Det var som att smeka en kattunge och jag tror jag fick henne att spinna lite. Värmen från hennes hud fick mig att flämta.”
Om det inte är dig David Ärlemalm syftar på i historien om amstaffen Charlie så har jag mycket svårt att se varför du skulle flämta.
Anders! Du är en skam för ditt namn. Det måste vara ett alias.
Vad är det du vill ha sagt, och varför?
// En annan sorts Anders, som låter “dåliga” texter vara ifred. Jag menar, vem fan är jag att skita ner någons kommentatorsfält…
Haha, “Annan sorts Anders”? Anders = annorlunda på tyska.
Matt: Helt okej, text. Går att spinna vidare på!
En annan Anders: Jag är ledsen om jag har varit otydlig i min kritik, det finns ingen bortförklaring som är god nog för detta tilltag. Det jag vill säga är att Matts text är otroligt dålig och rakt igenom pinsam. Säga vad man vill om Jackie Collins, men i Matts text är hon en tydlig inspiration. Problemet är bara att han snarare framstår som en småsnuskig gubbe i ett gammalt nummer av Fib Aktuellt, både stilistiskt och innehållsmässigt.
Nu räcker det, lille Anders, inte bråka med de andra pojkarna. Hopp i säng nu, så du orkar upp till skolan imorgon!
Tycker det var en intressant text. Blir alltid lika frustrerad när man inte kan tyda tjejernas signaler. Dom följer med hem men sen börjar spelet. Va fan liksom
Matt: klart hon vill ha dig vad gör hon annars i din säng mitt i natten. Go for it!
Mackan: Försök att vara dig själv, så löser det sig.
Anders Ullmans mamma: Är vi släkt?
Maths: Jag håller med dig, jag tycker man kan fantisera om allt.
Anders Ullman: jag tror du kanske efterfrågar en mer djuplodande karaktärsskildring, där man etablerar vad passionen består i utöver de basfakta som man ändå tar för givna; en väl tilltagen byst, ben som skulle få en harkrank att rodna och giraffögon, som man kan spegla sin egen oerhört sexiga lekamen i.
ber om ursäkt för Anders ynkliga försök till provokation. men se det från den ljusa sidan, han är i varje fall underhållande. inte fy skam.
Jag skulle vilja tacka min övervakare, min mamma och min farsa. Utan er hade jag inte varit där jag är idag! Tack!
Det känns betryggande att veta att du kommer fortsätta läsa barstol och förgylla vardagen med dina insiktsfulla kommentarer. Det finns ju ingen som likt dig kan dra ner kalsongerna och blotta fiktionens fula tryne. Nej, förmodligen inte ens amstaffen Charlie.
Jag vågar knappt gissa vad du gör till vardags. Kanske wallraffar du bloggsfären från ditt pojkrum eller skriver hatkommentarer på flashback och nöjesguiden. Det är inte utan att man undrar? Du hör av dig alldeles för sällan.
Farfar
Jag vill tacka alla som läser texterna på Barstol. Ett extra tack till de som tar sig tid att lämna en kommentar. Det är en hängiven skara som läser samtliga texter väldigt noga och lämnar genomtänkta kommentarer. Så som Anders Ullman. Utan Anders Ullman hade Barstol inte varit där den är idag.
Tack Matt. Efter en sådan fin kommentar känner jag att mitt uppdrag här är slutfört. Precis som Herman Dill känner jag att det finns nya och spännande uppdrag jag måste ge mig i kast med. Tiden här har varit fantastisk, du och dina kombattanter har öppnat mina ögon för nya fantastiska kulturyttringar, krogar, politiska inriktningar och schmutsromantik. Jag hoppas att våra vägar korsas igen, om inte i kommentarsfält så kanske över en öl på någon unik söderbar. Tack för allt!
Ljug inte Anders. Inte kommer du droppa av nu. Du kommer fortsätta variera ditt Jackie Collins och Fibban läsande med en och annan sväng förbi din favoritblogg. Och vi andra kommer vänta (flämtande) på din nästa hårt slående insikt.
Tycker du verkar lite blond, Anders.
Kan faktiskt inte låta bli att hålla med Anders…
Fabbe: Tack för din input. Men Anders är nog mest tacksam.
jag lämnade ingen input bara ett förvirrat inlägg i samma stil som ovan, men ärligt talat så tycker jag det är kul att läsa dina texter, man känner frustrationen genom skärmen.
Fabbe: Vad håller du med Anders om?
Det var så många som kallade sig Anders så jag skojade till det genom att skriva att jag håller med Anders, inget mer inget mindre. Jag tycker som jag sagt tidigare att det är bra
Fabbe: BS