|
Onsdag 22 Juli 2009 Vykort från fjällenAv Maths Enocsson
Vandring i Grövelsjöfjällen, på väg till Silverfallet
Älgkon står så nära att jag nästan känner hennes lukt. Vi snackar femton, högst tjugo meter. En bit bort står kalven, man ska inte komma emellan har jag hört. Eftersom jag har lilla E med mig får jag lite puls, vad fan gör jag om älgen anfaller? Kastar upp E i ett träd och lägger benen på ryggen? Älgen anfaller inte, den tuggar löv och tittar på mig som om jag vore skogens allra fulaste och dummaste djur (troligen sant). Kanske beror det på stigande ålder att fjällvandringen tilltalar mig så. Det är så in i h-e meditativt, och nu snackar jag inget jävla new age-flum här, tankarna far rätt igenom huvudet som tåg som passerar perrongen. Att komma över trädgränsen är som att öppna luckan och kliva ut i en helt ny värld. Dessutom får jag röra på mig, och det var fan på tiden. Om du inte har provat fjällvandring så gör det, värsta city slickern kan omvändas till naturromantiker för mindre.
På kvällen sitter jag i sportstugan och smuttar billig whisky med några droppar vatten som jag hämtat från en fjällbäck (helt Steffo). Barnen sover äntligen, S ligger och läser. Jag tvingar mig själv att se hela Jägarna, det finns bara SVT på teven. Bestämmer mig för att filmen är bra, riktigt bra. Låt vara med rätt skakigt skådespeleri på vissa håll och kanter (det blir gärna så i svensk film med stor ensemble) men Jähkel och Lassgård är lysande. Handlingen är dessutom klassiskt västernstoff: ny sheriff i stan, här gör vi på vårt sätt, den rättrådige vinner till slut men förlorar nästan allt på kuppen. Jag hörde också ett rykte som säger att Sundvall fått erbjudande att göra Jägarna i Hollywood, det förvånar mig inte. En bra historia är en bra historia. Att jag sitter där omgiven av fjäll och renar kanske påverkar mitt omdöme men skit samma, jag bjuder på det.
Jag hoppas att ni har det bra där ute, var än ni är. Här vilar iaf inga ledsamheter. 7 kommentarer till “Vykort från fjällen”Skriv en kommentar |
Sök -
För bara ett halvår sen hade ordet “sportstuga” varit skäl nog för att vänligt men bestämt tacka nej till denna semesterform. Men din beskrivning tillsammans med min egen “utveckling” (hittade inget bättre ord för den villrådighet jag befinner mig i) gör att jag skall försöka få uppleva det.
Om fjällvandring är något som kommer med åren är jag väl snarare 100 än 20 år? Fast iofs, det är inte fjällvandring… det är småländska skogsvandringar på hög nivå. (Jag är allergisk mot fjäll och kyla, men jag medger att det ser vackert ut däruppe!)
Jag vill också gå i fjällen!
låter väldigt härligt.
föutom jägarna då)
mygg?
Jonas: Nyckeln till framgång här i livet är förmågan att göra upp med gamla fördomar (och jag har haft många fördomar att göra upp med, tro mig). Det blir både roligare och mer intressant om man följer det spåret. Själv är jag ingen vintersportkille, men jag har trotsat dessa tvångstankar ett par gånger och gått på tur på samma fjäll. Jag måste dock säga att sommarvandringen slår högre.
Morrigan: nej, det har väl kanske inget med ålder att göra, och småländska skogsvandringar (jag åkte för övrigt igenom småland igår) låter också sällsynt tilltalande.
Mattias: Svärfar har en gård i Grövelsjön, det finns massor med sovplatser där. Jag kan mer än gärna släpa upp hela barstolsgänget dit och valla runt er på fjället, säg bara till. Det var faktiskt något som jag gick och tänkte på där uppe, att ni skulle gilla det.
Kniven: Jodå, visst var det en del mygg men inte så farligt. Speciellt inte uppe på fjället.
Jag gillar Jägarna men pallade inte våldtäktsscenen. Tänk att vi tittade samtidigt!
Den är ju lite överdrivet stereotyp i vissa avseenden den filmen, inte minst porträtten av de råbarkade norrlänningarna. Men det hela räddas upp av det faktum att det är en norrlänning som gjort filmen i syfte att göra upp med det idiotiska machoidealet som frodas ymnigt i norrbotten. Våldtäktsscenen är riktigt jobbig, jag tror t o m att vi tittade bort samtidigt då.